Lokaljournalistikens självbild bromsar mediebolagen

Recension

Boken Rebuilding the News undersöker hur journalisternas självuppfattning påverkats av digitaliseringen. Anders Mildner har läst den.

De flesta som kommit i närheten av en journalist har nog gjort samma erfarenhet: tankarna om De Stora Förändringarna har flödat, oavsett om det rört sig om privata samtal eller offentliga paneldiskussioner under någon av alla de otaliga konferenser som tagit upp ämnet genom åren.

Men, skriver bokens författare – medieforskaren C. W. Anderson – så fort paneldebatten avslutats och ridån dragits ned, har vanligtvis alla dessa reportrar, chefer och redaktörer återvänt till sina redaktioner och gjort exakt det de gjorde innan konferensen började. 

Nej, det här är inget angrepp på journalistkåren. Inte ens på tidningscheferna eller mediebolagsägarna. Snarare är Rebuilding the News ett unikt samtidishistoriskt försök att förstå vad som hände de där förvirrade åren när journalistiken blev digital. 

Istället för att rikta in sig på de stora drakarna, har Anderson valt att bedriva fältarbete på de lokala tidningarna i Philadelphia. Han har tillbringat månader i nyhetsrummen på The Philadephia Inquirer och Daily News för att ringa in i vilken mån journalisternas uppfattning om sig själva och publiken har påverkats av dagens nya medieverklighet, där den traditionella journalistiken inte längre är ensam om att skildra verkligheten. På vägen lyckas han skildra hur de en gång så betydande nyhetsinstitutionernas föll sönder i slow motion, samtidigt som en rad försök att bygga upp nya lokala nyhetsekosystem utifrån dagens förutsättningar har lanserats.  

Det här är alltså ingen bok om framtidens journalistik. Det är istället en skildring av hur vi hamnade där vi är idag och vilka frågor som dagens lokaljournalistik brottas med. 

När tidningarna startade sina sajter, gjordes det i en tid där begreppet ”publiken” ännu inte hade problematiserats. Man förutsatte helt enkelt att den digitala publiken var exakt den samma som de traditionella pappersläsarna (som nu bara behövde flyttas online för att man skulle kunna tjäna pengar på dem). Men så enkelt visade det sig som bekant inte vara. Medan journalisterna trodde att de visste exakt vilka läsarna var och varför de sökte sig till tidningarnas sajter, pekade webbstatistiken på en helt annan verklighet. Anderson beskriver träffande reportrarnas frustration när webbavdelningarna berättar att deras publik inte är den nyhetstörstande grupp de hela tiden föreställt sig – utan istället uteslutande består av människor som främst är intresserade av mat, sport och lokala evenemangsguider.

Anderson gör en rad intressanta iakttagelser om hur journalistik, digital produktion och sociala proteströrelser gång på gång framträder som djupt sammanlänkande – och hur dessa återkommande bidrar till en innovation av journalistiken. 

Han går tillbaka till det stora genomslaget för Indymedias* medborgarjournalistik under Seattleprotesterna 1999 och beskriver hur bloggandet något år senare tar ordentlig fart, vilket gör medielandskapet ytterligare mer komplext. 

Plötsligt började amatörer uppträda som professionella och de professionella söka sig mot amatörernas sfärer. Att nyheterna numera uppstår var som helst inom detta spann och att den stora uppgiften snarast är att hänga på när de väl briserar, gör att skillnaden mellan att rapportera och aggregera håller på att suddas ut. Vilket ger den traditionella journalistrollen ytterligare en knäck.

Därför är det inte så konstigt att de tidningar Anderson studerar uppvisar en klassisk ovilja att betrakta något som inte produceras innanför tidningarnas väggar som meningsfullt. En inställning som vi historiskt också känner igen från den svenska horisonten. 

Just den lokala journalistikens självbild har enligt Anderson varit ett av skälen till att mediebolagen inte kommit längre, trots alla möjligheter som existerat.

Anderson betonar att nästan samtliga lokaljournalister han pratar med drivs av ett starkt kall att serva allmänheten. Problemet, menar Anderson, är att denna deal mellan kåren och allmänheten tas för given. Journalisterna betraktar den fortfarande som något som kommer att gälla för evigt. I själva verket kom den på plats under vissa historiska förutsättningar och håller nu på att lösas upp. 

Att inse detta och förstå vilka mekanismer som ligger bakom upplösningen är kanske en av lokaljournalistikens största utmaningar för tillfället. 

Och mitt i denna förvirrade tid, finns det så klart yrkesmänniskor som lever under betydligt mer stress än tidigare. Dem glömmer vi ofta bort när vi pratar om framtiden. 

”Vi går antagligen mot en ny modell där reportrar får betalt efter hur många klick deras artiklar fått”, säger en journalist till Anderson, hälften på skämt, hälften på allvar. I handen håller han en lista som visar tidningens klickresutat sorterat efter antal och reportrarnas namn. 

Ironiskt nog är det där vi hamnat idag. Även de tidningar som i det längsta vägrat att se att dagens digitala publik bör betraktas annorlunda än gårdagens papperspublik, står nu öga mot öga med dessa läsare – åtminstone på så sätt att deras läsbeteenden och klick förvandlas till data som i sin tur får direkt påverkan på de redaktionella valen.

 

Anders Mildner

Rebuilding The News

Rebuilding The News – Metropolitan Journalism In The Digital Age

C.W. Anderson  

Temple University Press