Annons: Mediedagen 2019

Omöjligt följa pressetikens logik

Trovärdigheten för det pressetiska systemet skadas av att reglerna är svåra att förstå, skriver Mats Olin på Timbros medieinstitut.

När Expressen fälldes för publiceringen av Ola Lindholms namn menade chefredaktören Thomas Mattsson att pressetiken ibland blir en fråga om tycke och smak. Så får det naturligtvis inte vara om pressetiken ska vara förutsägbar och möjlig att rätta sig efter. Men han har en poäng eftersom gränserna för vad som är acceptabelt och vad som inte är det är svåra att förstå när det gäller pressetik. Ett aktuellt exempel:

En politiker har blivit utpekad av tidningen Södermanlands Nyheter för att ha fifflat med föräldraersättningen och anmält publiceringen till Pressombudsmannen. 

Pressombudsmannen Ola Sigvardsson (PO) menar att när en person exponeras på det här viset är det mycket viktigt att tidningen anstränger sig för att presentera förhållandena på ett rättvist och sakligt sätt. Han anser att politikern utsatts för ”oförsvarlig publicitetsskada” och han vill att tidningen ska klandras. Han menar att tidningens formuleringar kan ge det felaktiga intrycket att politikern uppburit arvode samtidigt med föräldrapenning. Tidningen har även publicerat en läsarkommentar på samma tema som förstärker felaktigheten. ”Att tidningen valde att återpublicera detta missförstånd i papperstidningen är anmärkningsvärt.”, skriver Pressombudsmannen. 

Ärendet har lämnats till Pressens Opinionsnämnd (PON) för avgörande. PON fattade den 6 november beslutet att gå emot PO, och tidningen friades. PON:s motivering lämnar dock många obesvarade frågor. Den lyder i sin helhet:

”Artiklarna behandlar frågor som har stort allmänintresse. Nämnden konstaterar att tidningens publicering innehållit vissa faktafel och att uppgiften om arvodets storlek korrigerades först långt senare. Anmälaren har dock fått möjlighet att komma till tals och har också erbjudits framföra sina synpunkter i en debattartikel. Det finns därför inte tillräckliga skäl att rikta pressetiskt klander mot tidningen.”  

Det är allt. Det går inte utifrån denna motivering att förstå varför PON kommit till en annan slutsats än PO. Hur ser PON på Pressombudsmannens resonemang om att presentera på ett rättvist och sakligt sätt? Skulle erbjudande om att skriva en debattartikel vara en tillräcklig åtgärd från tidningen sida när det gäller bemötande? Vari ligger skillnaden i bedömningen? Exemplet illustrerar ett grundläggande problem: pressetiken är svår att förstå till den gräns att dess trovärdighet naggas i kanten.

Fallet handlar om en offentlig person som har en viss maktställning i sin kommun och ska därför tåla medial granskning, enligt de pressetiska reglerna.  (När det gäller begreppet ”offentlig person” finns viss vägledning i PO:s årsberättelse 2011.) Den som läst artiklarna i Södermanlands Nyheter kan inte tro annat än att personen är en fifflare. Personen har – välförtjänt eller inte – fått sitt rykte rejält skamfilat. För en publicering som har den konsekvensen för en enskild person borde det ställas mycket hårda krav på att det som publiceras stämmer.

Men det är svårt att se vilka krav pressetiken i praktiken ställer på att det som publiceras är korrekt. Det finns ingen praxissamling och inga nedskrivna resonemang med principer att utgå ifrån. Det finns de kortfattade etiska reglerna för press radio och tv. Där står bland annat att det krävs en korrekt nyhetsförmedling. Där står också att man ska vara generös med bemötanden och att personer som kritiseras ska ges tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Att Södermanlands Nyheter inte förmedlat en helt korrekt bild av ”fifflet” verkar helt klart. Det kan ju finnas omständigheter som gör att PON ändå väljer att fria. Vilka är de omständigheterna?

En väl fungerande pressetik behövs för att slippa lagstiftning som begränsar det fria ordet. Det finns därför all anledning för medierna att ta ett större ansvar och tydligöra och kanske skärpa upp de etiska reglerna.

Mats Olin, Timbro Medieinstitut