Annons: Mediedagen 2019

Nils Funcke: Så här litet är problemet

Kritik mot medierna och krav på lagstiftning sker alltför ofta med exempel hämtade från det icke grundlagsskyddade området. Där svensken rör sig en försvinnande liten del av mediedagen, skriver Nils Funcke.

I pajdiagrammet nedan (Diagram 1) presenteras Mediebarometern 2011 på ett litet annorlunda sätt. Diagrammet visar att det är inom sektorn där tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) gäller som svensken tillbringar lejonparten av sin tid med medier. Av mediedagen hamnar 272 minuter, 74 procent, av mediekonsumtionen inom det område där ensamansvar, meddelarskydd råder och där myndigheterna är förbjudna att förhindra, stoppa eller förhandsgranska yttranden.

Inom denna del finns ägare, utgivare, redaktörer, förläggare, författare med flera som direkt eller indirekt har och tar ansvar för vad som ska offentliggöras. I första ledet tar utgivarna och författarna det juridiska ansvaret. För lejonparten av mediekonsumtionen i denna tårtbit – 235 av 272 minuter – gäller inte bara grundlagarna utan också de pressetiska reglerna. (Visserligen har Allmänhetens Pressombudsman och Pressens opinionsnämnd endast mandat att utöva tillsyn över dagspressen och tidskrifterna men etermedierna har förbundit sig att tillämpa de pressetiska reglerna.) De som sänder radio och tv styrs därtill av på papperet mycket långtgående och detaljerade regler i sina tillstånd, till exempel krav på saklighet, respekt för enskildas privatliv och värnet av den nordiska kulturgemenskapen samt krav på allsidighet. Granskningsnämnden för radio och tv övervakar att bland andra SVT och SR inte bryter mot reglerna.

När det gäller kränkningar av enskildas integritet drabbar det den enskilde hårt oavsett om de framförs i skydd av grundlagen eller inte. Och visst förekommer övertramp i de grundlagsskyddade medierna men att utmåla dessa medier som ”blodtörstiga” är att vattna den kvarn som, ibland medvetet ibland mot bättre vetande, mal sönder medborgarnas yttrandefrihet. Det framstår inte som rimligt att något som så gott som uteslutande förekommer inom den trots allt lilla delen av svenskens mediedag drabbar även medier som i huvudsak lever som de lär.

Utslaget på den tid som svensken tillbringar inom det grundlagsskyddade området framstår det inte som orimligt att anta att förekomsten av förtal och integritetskränkningar är i det närmast försumbara. Det antagandet stärks av de undersökningar som genomförts inom Yttrandefrihetskommittén. Därmed inte sagt att de övergrepp och övertramp som förekommer inte kan drabba enskilda mycket hårt. Men när det gäller att stifta lagar är det viktigt att de inte går längre än vad som krävs för att kväsa problemet. Lagar ska vara förutsebara och proportionerliga. Det gäller i synnerhet när det handlar om sådant som utgör förutsättningen för en vid yttrandefriheten.

Ett klockrent exempel på att lagstiftaren verkar ha tappat proportionerna och där förslaget smittat av sig på det grundlagsskyddade området är regeringens förslag om förbud mot kränkande fotografering. Förslaget kriminaliserar inte bara de gärningar regeringen gett exempel på utan också mot den grundlagsskyddade anskaffarfriheten. Det är visserligen möjligt och motiverat att begränsa sätten att anskaffa uppgifter men regeringen går för långt. Den verkar inte ens ha övervägt de alternativa lösningar som finns. De tar hela pajen när de bara borde sätta tänderna i den lilla icke grundlagsskyddade tårtbiten.

 

Så gjorde jag:

I diagram1 härintill presenteras Mediebarometern 2011 på ett litet annorlunda sätt. Istället för att dela in pajen i småbitar fördelade på respektive massmedium har jag styckat den i två. En del som visar hur mycket tid i minuter de grundlagsskyddade medierna får och en tårtbit för internetanvändningen.

Men svensken tillbringar mer tid inom det grundlagsskyddade området än vad som framgår av Diagram 1.

Enligt Mediebarometern står internet för en fjärdedel – 95 minuter – av mediekonsumtionen. Att inkludera internetanvändningen i mediedagen är besynnerligt. Internet är inget massmedium. Internet är för överföringar av yttranden vad tidningsbudet är för morgontidningen och vad radioapparaten är för radioprogrammet  – ett sätt att sprida och ta emot yttranden. Internet ger oss också möjlighet att sköta bankärenden, köpa biljetter med flera nyttigheter som är fullständigt ointressanta från ett medie- eller yttrandefrihetsperspektiv. 

Hur de 95 minuter vi lägger på internet fördelar sig mellan övriga verksamheter,  grundlagsskyddade medier och icke grundlagsskyddade medier framgår inte av Mediebarometern 2011. Utifrån de procentsiffror som finns över hur många svenskar som använder vissa tjänster på nätet enligt Nordicom och uppgifter ur rapporten Svenskarna och Internet 2011, från Stiftelsen för internetinfrastruktur går det att göra en uppskattning som tyder på att de 95 minuterna delas upp i tre ungefär lika stora delar (Diagram 2):

Med uppskattningsvis ytterligare en halvtimme för grundlagsskyddade medier blir den totala tiden svensken lägger på grundlagsskyddade medier 302 minuter. Medan icke grundlagsskyddade medier får cirka 30 minuter och övriga aktiviteter också ungefär en halvtimma (Diagram 3):

Måhända reser forskarna ragg över denna uppskattning men förhoppningsvis får den dem också att bearbeta sina data så att vi får mer exakta uppgifter.

Nils Funcke är journalist och tjänstledig chefredaktör, i dag sekreterare i Yttrandefrihetskommittén.

Mediebarometern

Sex timmar och sju minuter. Det är den genomsnittliga tid som alla i Sverige mellan 9 och 79 år lägger på massmedier en vanlig dag enligt Mediebarometern 2011 från Nordicom.

Den genomsnittliga användningstiden av medier har de senaste åren bara ökat marginellt. Men jämfört med den första undersökningen 1979 har mediekonsumtionen ökat med 47 minuter till förra årets 367 minuter.

Nordicom redovisar mediekonsumtionen en vanlig dag i form av ett pajdiagram där varje medieform får sin tårtbit. Klart dominerande 2011 var etermedierna där radio, tv och text-tv tog 179 minuter eller 49 procent. Den traditionella dagstidningen som tappat några eller någon minut varje år de senaste åren ägnade svensken 22 minuter per dag. Däremot har dagspressen inte tappat läsare utan genom sina webbplatser snarare stärkt sitt grepp som nyhetsförmedlare och når i dag fler läsare än tidigare. Problemet är att webbläsning, i varje fall inte ännu, genererar tillräckligt med intäkter för att säkra affärsidén – en god och granskande journalistik.