Annons: Mediedagen 2019

Ingenting motiverar ett integritetsbrott

Det finns ingenting som motiverar införandet av ett integritetsbrott inom det grundlagskyddade området, skriver Nils Funcke, journalist för närvarande sekreterare i Yttrandefrihetskommittén.

En svartsjuk pojkvän som riggar upp en kamera och filmar den före detta flickvännen i sängen med en annan. Styvpappan som installerar en kamera i tvättkorgen för att fotograferar styvdottern i duschen. Två verkliga och upprörande fall där enskilda utsatts för grova integritetsintrång. De brukar tas som exempel på behovet att lagstifta mot ”olovlig fotografering”. Även ”närgången eller påträngande” fotografering, t.ex. att någon fyrar av en serie fotoblixtar i ansiktet på någon framhålls som exempel på fotografering som bör kriminaliseras.

De som likt Mårten Schultz ihärdigt argumenterar för införandet av ett skydd för den personliga integriteten får det ibland att låta som vi befinner oss i Paradiset före syndafloden. Vi står där inför Gud och allas blickar likt en Adam och en Eva utan något att skyla oss med.

Men vi har lagar som förbjuder förtal och ofredande. Att olovligen skaffa sig tillträde till vissa platser är ett hemfridsbrott och att rigga en mikrofon för att avlyssna andras samtal utgör olovlig avlyssning. Den som förföljer eller ofredar någon t.ex. genom att fyra av en kanonad med fotoblixtar i kan åtalas för ofredande. 

Därtill finns sekretessbestämmelser för att känsliga uppgifter om enskilda inte ska komma ut och kommer de trots allt på drift finns personuppgiftslagen och den ständigt lika alerta Datainspektionen. Det pressetiska systemet med PO och PON får också sägas bidra till att värna enskildas integritet.

 När det gäller den före detta pojkvännens och styvpappans filmning kan ofredande inte bli aktuellt eftersom kvinnan respektive dottern inte var medvetna om vad som skedde. Trots att det normalt inte kan anses utgöra förtal att skildra någon som har samlag fälldes pojkvännen just för förtal. Domarna valde att tänja på förtalsregeln. 

Visst bör och kan storleken på fikonlövet diskuteras. Men det sker alltför ofta på ett sätt som kan liknas vid höststormens lek med löven. Det blir ett virrvarr utan struktur. Debatten skulle tjäna på att delas upp i två delar.

Dels i själva handlingen, fotograferandet, och dels i hur bilderna används, om de sprids eller används privat. 

Oavsett om integritetskänsliga bilder publiceras i grundlagsskyddade medier, t.ex. en dagstidning eller utanför grundlagens tillämpningsområde, t.ex. en blogg utan utgivningsbevis finns ingen bestämmelse som gör att de kan åtalas för att de kränkt någons personliga integritet.

En i ett europeiskt perspektiv oursäktlig brist menar de som tycker att fikonlövet är för litet.

Den som begår ett brott när han eller hon anskaffar en uppgift kan straffas för det, t.ex. begår ett inbrott för att kunna ta en viss bild. Det spelar ingen roll om det sker med avsikt att uppgifterna ska publiceras i ett grundlagsskyddat eller medium eller utanför det grundlagsskyddade området. Ett inbrott är ett inbrott och alla är vi lika inför lagen. Det som skiljer är att när det gäller grundlagsskyddade publiceringar ska en åklagare vara mycket försiktig när han vidtar tvångsmedel för att utreda t.ex. ett inbrott. Meddelarfriheten får som huvudregel inte trädas förnär. Det får anses full legitimt att säkra DNA-spår på brottsplatsen men de flesta åklagare skulle avhålla sig från att förhöra en utgivare om vem som lämnat en bild som uppenbarligen har tagits från en plats dit allmänheten inte har tillträde.

När det gäller spridningen av bilder utreds frågan inom Yttrandefrihetskommittén. En av de skisser till lagbestämmelser som diskuterats tar sikte på att kriminalisera publiceringen av uppgifter som utgör grova och oförsvarliga publiceringar av uppgifter som kränker någons privatliv. Det må vara i form av bilder eller text.

Undertecknad har för kommittén gjort en genomgång av PON:s beslut i frågor som rör privatlivet. Av totalt 366 beslut de tre åren 2000, 2009 och 2010 uttalade PON kritik i 123 fall.

Sorterar vi bort de fall där någon blivit utpekad som brottslig eller framställts som klandervärd i sitt levnadssätt återstår 39 fällningar där PON har bedömt att enskilda fått sin personliga integritet kränkt. Genomgången visar att den publicist som vill undgå klander från PO och PON måste vara mycket restriktiv med att återge detaljer om personer som på något sätt kan identifieras även av en mycket begränsad del av läsekretsen.

Det är ytterst osannolikt att en jury i ett tryckfrihetsmål skulle bedöma någon av de 39 publiceringarna som grova och oförsvarliga. Skulle tröskeln höjas ytterligare t.ex. genom att endast gälla ”synnerligen allvarliga” kränkningar i syfte att förödmjuka någon framstår det som uteslutet att en domstol i ett tryck- eller yttrandefrihetsmål skulle fälla i något av de 39 fallen.

Vill man kriminalisera de övertramp som enligt PON trots allt förekommer, oftast tillkomna utan uppsåt och i vissa fall av rent slarv, måste tröskeln sänkas påtagligt. Till exempel att kriminaliseringen ska gälla även i de fall där intrånget inte är grovt. Konsekvenserna för yttrandefriheten skulle bli märkbara och en försiktig för att inte säga feg journalistik skulle breda ut sig.

Även de drygt 600 webbplatser som har ett utgivningsbevis och därmed grundlagsskydd och som drivs av andra än de etablerade medierna har gåtts igenom inom kommittén. Visserligen är genomgången inte heltäckande men den indikerar att de som driver webbplatserna och som regel är ovana publicister är måna om att ge akt på de pressetiska reglerna.

Det finns inget som motiverar införandet av ett integritetsbrott för att stävja pågående grova integritetsintrång inom det grundlagskyddade området. 

Däremot förekommer det såväl grova som mindre allvarliga integritetsbrott på icke grundlagsskyddade webbplatser. Men frågan vad som kan och bör göras för att komma tillrätta med att enskilda tar heder och ära av varandra på Internet har egentligen inget med regleringen av tryck- och yttrandefriheten i TF och YGL att göra.

Imorgon kommer ett nytt inlägg av Nils Funcke, där han presenterar ett försök att lösa frågan om integritetsintrång utan att det drabbar yttrandefriheten.

Fotnot: Nils Funcke uttrycker sina egna åsikter.

Nils Funcke är journalist och tjänstledig chefredaktör, i dag sekreterare i Yttrandefrihetskommittén.