Medieägarna famlar i blindo

Reklamköparna oroas över den redaktionella kvaliteten! Men är det någon i ansvarig ställning som reagerar? skriver Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling och Fredrik Strömberg, creative director på Bonnier Tidskrifter Digitala Medier, i ett gemensamt debattinlägg.

Journalistiken är nödvändig i en fungerande demokrati. Men journalistiken är samtidigt till stora delar en vara på en kommersiell marknad. Det innebär en demokratisk nödvändighet som i detta fall också är beroende av fungerande affärsmodeller. Och det är här vi menar att journalistikens största problem återfinns idag. Den traditionella nyhetsjournalistiken, främst inom tryckta medier, är hårt ansatt av vikande upplagesiffror och stagnerande resultat.

Genom åren har framgången för medierna också möjliggjort journalistikens framgång, de har byggt varandra. Men journalistik är väldigt sällan något som går att bekosta fullt ut genom egna intäkter. Historien visar att publicister genom åren skaffat olika intäktskällor för att finansiera journalistiken. Annonser och annan reklam är det vanligaste sättet, men det finns en lång rad andra exempel. Poängen har varit att det alltid behövts en alternativ intäktskälla för att finansiera journalistiken. Och så länge detta förenas med tydliga regler för att säkerställa redaktionernas integritet så är det inget anmärkningsvärt. 

Men om man förr tjänade pengar för att kunna bedriva journalistik så är det i dag tvärtom. Journalistiken i sig ska generera vinsten. Att driva en professionell journalistisk produkt med förlust, genom kapitalstarka ägare med djupare drivkrafter än rent ekonomiska, är i dag något suspekt. Notera till exempel hur affärsmodellen för en kvalitetstidning som Fokus ifrågasätts år efter år eftersom tidningen i sig visar röda siffror. Att en medieägare skulle kunna, och vilja, driva ett vinstrikt företag parallellt i en annan bransch för att på så vis kunna finansiera journalistik verksamhet är idag en omöjlig tanke de allra flesta.

Så vart leder detta? I dag ser vi hur en stor grupp medieägare närmast famlar i blindo efter framtiden. Hur ska man tjäna pengar på journalistiken? Sanningen är att ingen tycks veta, och alla agerar därför därefter. Om inte framtidens intäkter är tydliga måste man istället fokusera på dagens kostnader. Produktion och distribution hamnar i blickfånget, men ur fel perspektiv. Att skära i fasta kostnader kan verka sunt rent företagsekonomiskt, men bara för ett företag med en fungerande affärsidé. Annars blir det bara ett sätt att slänga ut ballasten i ett sjunkande skepp. Du flyter en stund till, men till sist finns ingen återvändo. Allt går till botten.

Med vikande pappersupplagor och förändrade läsmönster som konstaterade faktum tvingas nu många medieägare styra om sin verksamhet från print till digitala plattformar. Men affären följer än så länge inte med. Om de intäkter som svenska dagstidningar idag generar via sina webblösningar skulle finansiera journalistiken innebär det ett slut på världen som vi känner den. Läs gärna detta räkneexempel för att förstå problematiken i sin helhet: http://fredrikstromberg.se/2011/11/07/hej-journalist-kan-du-skriva-en-artikel-i-halvtimmen/ 

Vi är djupt oroade, och ser hur varningssignalerna blinkar allt snabbare. Nu reagerar till och med mediebyråer på nyhetsredaktionernas spariver. Reklamköparna oroas över den redaktionella kvaliteten! Men är det någon i ansvarig ställning som reagerar? När det gäller framtidens affärsmodeller för journalistiken så är det fortfarande frustrerande oklart vilket utvecklingsarbete som eventuellt bedrivs inom medieföretag angående dessa överlevnadsfrågor. De sparinsatser som nu genomförs i stor omfattning på en rad nyhetsredaktioner bygger inte på några tydliga tankar om vad konsumenten vill betala för. De genomförs snarare på grund av bristen på sådana tankar.

Det finns med andra ord alldeles för få exempel på vederhäftiga analyser av hur journalistiken i framtiden ska kunna generera intäkter. Och genom att montera ned redaktionerna steg för steg så lär inte varan bli lättare att sälja. Oavsett vilken medieplattform som journalistiken verkar på kommer nämligen grundidén att vara densamma. Den journalistik som i framtiden går att ta betalt för måste fortfarande bygga på trovärdighet och relevans. Journalister har redan idag ett oroväckande lågt förtroende hos allmänheten. Det finns alltså inget mer utrymme för att experimentera med journalistisk kvalitet. Det är trots allt denna allmänhet som ska betala för journalistiken även i framtiden. Och det vore djupt tragiskt om de möjligheter som digitala plattformar har enbart kommer att visa sig i billigare – och inte bättre – redaktionella produkter.

Medieägarna och journalisterna har ett gemensamt intresse att värna. Vi menar att branschens aktörer måste hitta en samsyn om affärsmodeller och redaktionell integritet. Och det måste ske nu. Det handlar om journalistikens framtid.

Jonas Nordling, ordförande i Journalistförbundet och Fredrik Strömberg, creative director på Bonnier Tidskrifter Digitala Medier.