Journalisters datorer är lovligt byte

Tullen tog dator, telefon och datorminnen från journalisten Bertil Lintner när han landade på Arlanda. Det skydd som gäller skriftliga handlingar borde också omfatta digitala handlingar, skriver Nils Funcke.

Skriftliga handlingar som innehåller skyddad information, till exempel korrespondens mellan en advokat och en klient får inte beslagtas. Polis och åklagare får heller inte använda innehållet om det inte går att undvika att de under en utredning stöter på det. När det gäller journalister får myndigheterna endast beslagta handlingarna om ett meddelarbrott har begåtts.

Men det gäller inte handlingar som består av ettor och nollor och som finns i våra datorer, kameror och andra digitala informationsbärare.

I vår främsta grundlag garanteras skydd mot kroppsvisitation och husrannsakan. Regeringsformen skyddar också ”mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse”. Undantag får i princip bara göras när det finns misstankar mot någon eller för att klara upp ett brott.

I rättegångsbalken där den allmänna principen regleras i detalj för att styra den praktiska tillämpningen nämns ”skriftlig handling” men inte elektroniska dokument. Det centrala och det som ligger underförstått i bestämmelsen är att det är handlingens innehåll som är det skyddsvärda oavsett om uppgifterna finns på papper eller i en dator. Så har åklagarväsendet sett på saken och utfärdat regler hur genomgång av till exempel en advokats dator ska gå till.

Men inte Tullverket.

I mars i år beslagtogs ett antal datorer, telefoner, kameror och datorminnen på Arlanda. Totalt 28 personers utrustning undersöktes. Razzian ingick i en europeisk insats mot barnsexturismen.

En av de 28 var journalisten Bertil Lintner. Hans invändning att han är journalist och hanterar källskyddat material tog tullarna ingen notis om. Han berättar att under drygt en timma försvann tullarna med hans dator, telefon och datorminnen. När han får tillbaka utredningen förklarar de att innehållet ”scannats”.

Vad tullen och polisen gjorde med hans utrustning får vi förhoppningsvis klarlagt när JO i höst är klar med sin granskning. Har tullen och polisen använt eller lagt in någon form av spionprogram i Lintners dator? Kopierades innehållet för att gås igenom vid ett senare tillfälle? På vilken rättslig grund valdes personerna ut? Det skulle förvåna mig om JO inte ger Tullverket eller i vart fall den som ansvarade för aktionen på pälsen. Agerandet rimmar illa med regeringsformens rättighetsstadga.

Det som borde vara självklart och praxis ska nu bli lagtext så att även tullen begriper. Det föreslår den utredning om polisens förundersökningar som nyligen överlämnades till regeringen (SOU 2011:45). 

Det är hög tid att regeringen tar förslaget på allvar. Fyra tidigare utredningar har lagt liknande förslag men regeringen har inte agerat. Lika kallsinniga har regeringarna varit när det gäller framstötar från JO och JK om att beslag av datorer bör regleras i lag. Denna senfärdighet möjliggjorde sannolikt Tullverkets agerande på Arlanda i mars i år. 

Utredningen vill inte jämställa elektroniska informationsbärare med skriftliga handlingar. Även i fortsättningen ska det vara förbjudet att överhuvudtaget beslagta skriftliga handlingar som kan antas innehålla skyddade uppgifter. Digitala informationsbärare som datorer får däremot beslagtas även om de kan tänkas innehålla skyddad information.

Utredningen väljer att sätta spärren vid själva genomgången av en dator. Om det kan ”antas” att en dator innehåller skyddade uppgifter får den inte undersökas eller filer öppnas utan att advokaten, läkaren eller journalisten som äger den erbjudits möjligheten att närvara. Det är absurt att tro att en dator tillhörande någon av dessa kategorier inte skulle kunna ”antas” innehålla skyddat material. Att överhuvudtaget öppna möjligheten för polisen att söka igenom en dator utan närvaro av någon av de i grundlagen uppräknade yrkesgrupperna innebär att utredningen väljer att inte skapa en rejäl marginal för rättssäkerheten.

Enligt utredningen ska det också i fortsättningen vara möjligt att före genomgången av en dator kopiera hela dess innehåll. En förundersökningsledare ska också trots invändning från en advokat eller journalist kunna öppna en fil ”för ett snabbt påseende”. Och påträffas datorn hos någon annan än de uppräknade yrkeskategorierna tycks det som utredningen anser att det fritt fram för åklagare och polis att leta igenom datorn utan närvaro av den berörde. 

Det må vara en rimlig avvägning mellan skyddet av förtrolig information enligt regeringsformens intentioner och samhällets intresse att bekämpa och klara upp brott. Och att kravet på närvarorätt skrivs in i lagtexten är ett steg framåt.

Men för journalister och advokater är det bara att dra samma slutsats som många kriminella redan gjort. Känslig information lämpar sig inte att hanteras digitalt och även strama riktlinjer kan ignoreras eller tänjas till bristningsgränsen av kreativa utredare. Visst går det att kryptera och visst finns internetoperatörer som påstår sig kunna tillhandahålla ”säkra” överföringsvägar. Men skydd kan forceras. Om inte av tullare och gränspoliser på Arlanda som inte kan stava till regeringsformen så av it-poliser som är fenor på ettor och nollor.

Nils Funcke är journalist och tjänstledig chefredaktör, i dag sekreterare i Yttrandefrihetskommittén.