Annons: Mediedagen 2019

TU svarar YFK om ny grundlag

TU avfärdar, i sitt remissvar, Verksamhetsmodellen och Ändamålsmodellen, men uttalar visst stöd för Ansvarsmodellen.

Beta?nkandet (SOU 2010:68) ”Ny yttrandefrihetsgrundlag”. Svenska Tidningsutgivarefo?reningen (TU) har getts tillfa?lle att yttra sig o?ver rubricerat beta?nkande och fa?r anfo?ra fo?ljande.

1. O?vergripandesynpunkter
I uppdraget till kommitte?n har legat att o?verva?ga om det ga?r att info?ra en helt teknikoberoende reglering fo?r alla yttranden, samtidigt som ”grundbultarna” i det tryck- och yttrandefrihetsra?ttsliga systemet – censurfo?rbud, ensamansvar, meddelarskydd – m m uppra?ttha?lles.
Kommitte?ns slutsats a?r, helt riktigt, att detta inte a?r mo?jligt. Det inneba?r att t ex demonstrationer och omodererade na?tkommentarer inte kan omfattas av mediegrundlagarna eftersom de inte ga?r att fo?rena med principerna om ensamansvar och meddelarskydd.
I beta?nkandet presenteras i sta?llet tre alternativa och i na?gon mening ”teknikneutrala” modeller till den nuvarande tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen med tryckfrihetsfo?rordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
En grundla?ggande fra?ga a?r dock naturligtvis varfo?r man – uto?ver den allma?nna yttrandefriheten i regeringsformen – ska ge ett sa?rskilt starkt – eller privilegierat – skydd fo?r yttrandefriheten i vissa sammanhang genom sa?rskilda mediegrundlagar? Vilka ska ges mo?jlighet att fa? ta del av ett sa?dant system?

Den tekniska utvecklingen har pa? bara na?gra decennier mo?jliggjort en masskommunikation som ga?tt fra?n ”ett fa?tal till ma?nga” till ”ma?nga till ma?nga”. Var och en sin egen utgivare med andra ord. Och det finns gott om ansvariga utgivare, men det finns ocksa? gott om oansvariga utgivare.
Att anva?nda den sa?rskilt starka yttrandefriheten och a?tnjuta de fo?rdelar och det starka skydd den fo?r med sig kra?ver da?rfo?r att man ocksa? a?r beredd att ta ansvar fo?r vad som yttras. Det a?r en grundtanke i TF och YGL i dag och det bo?r det ocksa? vara na?r man diskuterar alternativa modeller.

TU anser da?rfo?r att svaret pa? den nyss sta?llda fra?gan a?r att det privilegierade skyddet fo?r yttrandefriheten bo?r tillkomma den som tydligt manifesterar att han/hon tar ansvar fo?r det som yttras eller publiceras. Formerna fo?r detta ansvarstagande bo?r dock kunna go?ras enklare a?n i dag, sa? att fler kan ta detta ansvar och la?ta sig omfattas av systemet. Det skulle sta?rka dess legitimitet.
Och fo?r den som inte i sa?rskild ordning vill kliva fram och ta ansvar ges det allma?nna skyddet fo?r yttrandefriheten. Det ra?cker fo?rvisso la?ngt, det med.

2. TF,YGL och de tremodellerna
TU anser att de lagtekniska problem och brister som kan finnas med TF och YGL inte ska o?verdrivas. Att knyta det som yttras till den tekniska form da?r det framfo?rs har tva?rtom flera fo?rdelar. Det ger ett fast och tydligt avgra?nsat regelverk, vars tilla?mplighet inte riskerar att pa?verkas av subjektiva o?verva?ganden om ett yttrandes inneha?ll.

Sa?rskilt YGL har visat sig dynamisk och har kunnat omfatta de flesta tillkommande medieformer utan a?ndringar. Att a?ndringar i de tva? lagarna da? och da? a?nda? ma?ste ske a?r heller inte na?got konstigt med tanke pa? att de i detalj reglerar och skyddar uto?vandet av tryck- och yttrandefriheten i alla led.

De tilla?mpningssva?righeter som brukar na?mnas – t ex om att avgo?ra om na?got a?r tryckt i en tryckpress eller ej – a?r a?nnu sa? la?nge inte sto?rre a?n att de kan hanteras. Da?remot kan det pa? sikt finnas en risk att den tekniska utvecklingen kan komma att leda till gra?nsdragningsproblem na?r det ga?ller att avgo?ra fra?n vilken plattform na?got ska anses publicerat – och da?rmed vem som ska ba?ra ansvaret fo?r det. Tilla?mpningsproblemen i interaktiva miljo?er – t ex i fra?ga om kommentarsfunktioner – pa? massmediesajter a?r ett va?l bekant problem, men den problematiken a?r densamma ocksa? med kommitte?ns alternativa modeller.

Detta hindrar inte att man med ett o?ppet sinne ma?ste vara beredd att pro?va om det finns andra alternativ. Detta a?r heller inte fo?rsta ga?ngen som fra?gan om ett ”medieoberoende” massmedieskydd o?verva?gs. TU va?lkomnar da?rfo?r att utredningen gjorts.
Enligt TU:s mening a?r det da?remot att beklaga att enbart de tre modellerna presenteras som alternativ och att de inte – redan i detta skede – pro?vas mot TF och YGL. Det skulle ba?ttre ha mo?jliggjort en helhetsbedo?mning av om modellerna alls a?r mo?jliga att genomfo?ra utan att tryck- och yttrandefriheten fo?rsvagas pa? ett oacceptabelt sa?tt.

Na?r TU i det fo?ljande kommenterar de tre modellerna a?r det da?rfo?r viktigt att understryka att detta inte inneba?r na?got sta?llningstagande i sja?lva huvudfra?gan, d v s om hur modellerna sta?r sig i fo?rha?llande till den nuvarande tryck- och yttrandefrihetsra?ttsliga regleringen.

3.    Hur kan en ny YGL avgra?nsas? – gemensamt fo?r de tre modellerna
Kommitte?n sta?ller upp tva? gemensamma avgra?nsningar fo?r tilla?mpningsomra?det fo?r de tre modellerna.
Det sa?rskilda grundlagsskyddet ska:

1) avse yttranden som a?r ”riktade till allma?nheten”.
TU delar den uppfattningen. En fo?rutsa?ttning fo?r grundlagsskydd bo?r vara att vad som yttras ska ha allma?nheten som adressat. Det ska inte omfatta vad som yttras i privata eller avgra?nsade sammanhang dit inte var och en som vill inte har tilltra?de. Detta o?verenssta?mmer fo?r o?vrigt med avgra?nsningen i va?r nuvarande lagstiftning.

2) framfo?ras i ”massmedier”, na?rmare besta?mt ”tidningar, bo?cker, film, radio, television, webbplatser samt andra medier som a?r avsedda att sprida yttranden till allma?nheten”.

Pa? denna punkt finns ska?l att vara mera skeptisk. Uppra?kningar riskerar att bli utto?mmande och vilka a?r t ex de som omfattas av samlingsbegreppet ”andra medier” som har tagits med fo?r att fa?nga upp sa?va?l det som i dag a?r ka?nt som det som inte a?r det?
I beta?nkandet anges ( s 146) att massmediebegreppet ger ”enkelhet och flexibilitet”. Men det medfo?r ocksa? en minskad fo?rutsebarhet – och da?rmed ra?ttsosa?kerhet i det att den la?mnar uttolkningen av begreppet till myndigheter och domstolar.

En tydligare precision bo?r da?rfo?r efterstra?vas. Samtidigt ska man vara medveten om att denna problematik a?r en konsekvens av att inte koppla yttranden till en viss teknik.

4. Ansvarsmodellen
Ansvarsmodellen inneba?r i korthet att grundlagsskydd ges fo?r vad som publiceras under fo?rutsa?ttning att na?gon tra?der fram och tar pa? sig ansvaret fo?r det. Det ska kunna ske genom att man skaffar ett utgivningsbevis eller genom att s k ansvarsuppgifter sa?tts ut pa? eller i massmediet.
TU kan ka?nna en viss sympati fo?r denna modell. Den a?r tilla?mplig oavsett vilken teknik som anva?nds fo?r framsta?llning och spridning av ett yttrande.

Utgivningsbeviset a?r inte – som i dag – villkorat till att ett visst antal utga?vor kommer att framsta?llas och alternativet med ”ansvarsuppgifter” finns fo?r den som kanske bara vid ett enstaka tillfa?lle ska publicera na?got eller fo?r den som – med grundlagsskydd men utan administrativa bo?rdor – under en kortare tid t ex vill driva en kampanj i na?gon fra?ga pa? en sajt eller en blogg. Ansvarsmodellen ligger o?ppen fo?r envar som vill verka under grundlagen och kan pa? sa? sa?tt vidga potentialen fo?r t ex verksamma i sociala medier.

Ansvarsmodellen pa?minner samtidigt i va?ldigt ho?g utstra?ckning om dagens system. Na?gra av fo?rdelarna har na?mnts ovan. En av de sto?rsta nackdelarna a?r att grundlagsskyddet – till skillnad fra?n i dag – inte a?r automatiskt utan alltsa? fo?rutsa?tter en aktiv handling fo?r att ga?lla. Problemet ska inte o?verdrivas, men inneba?r ett principiellt steg tillbaka. Fo?r etablerade medier som i dag har ett direktverkande grundlagsskydd inneba?r detta alltsa? inte na?gon fo?renkling utan att grundlagsskyddet fo?r verksamheten villkoras. Fo?r en meddelare kan ocksa? en osa?kerhet uppsta? i fo?rha?llande till den som inte har utgivningsbevis, men sa?ger att ansvarsuppgifter kommer att utsa?ttas.

5. Verksamhetsmodellen
Verksamhetsmodellen inneba?r i korthet att det sa?rskilda grundlagsskyddet ges a?t professionellt bedrivna massmedier – ”massmediefo?retag” – eller na?rmare besta?mt ”sammanslutningar och enskilda vilkas huvudsakliga verksamhet besta?r i att pa? yrkesma?ssiga grunder framsta?lla eller sprida massmedier”.

Skyddet a?r automatiskt, d v s det kra?vs inte na?got sa?rskilt utgivningsbevis eller att ansvarsuppgifter sa?tts ut. I likhet med Ansvarsmodellen kan dock a?ven andra fa? grundlagsskydd, fo?rutsatt att man i eller pa? massmediet sa?tter ut ansvarsuppgifter.
Enligt TU:s mening bo?r Verksamhetsmodellen avvisas. Det automatiska grundlagsskyddet a?r visserligen positivt – och har sin motsvarighet i vad som ga?ller fo?r tryckta skrifter och enligt fo?rsta stycket i databasregeln i dag.

Begreppet ”massmediefo?retag” kan dock ge upphov till tolkningssva?righeter, sa?va?l fo?r den som bedriver verksamheten som fo?r en potentiell meddelare, som ma?ste ka?nna sig trygg i att den som mottar ett skyddat meddelande verkligen omfattas av grundlagen.
Men framfo?r allt riskerar Verksamhetsmodellen att bli en privilegielagstiftning fo?r redan etablerade massmedier. Om ambitionen a?r – och det bo?r den vara – att vidga yttrandefriheten till fler a?n i dag a?r en sa?dan ordning inte o?nskva?rd.

6. A?ndama?lsmodellen
I A?ndama?lsmodellen omfattar det sa?rskilda grundlagsskyddet yttranden som har ett ”opinionsbildande, journalistiskt, littera?rt eller konstna?rligt a?ndama?l”. Konstruktionen har sin fo?rebild i EU:s persondataskyddsdirektiv.
TU anser att a?ven A?ndama?lsmodellen ma?ste avvisas. Modellens ”teknikoberoende” visar sin svaghet redan i det att meddelarfriheten inte kan uppra?ttha?llas generellt utan endast ska ga?lla i de massmedier da?r det finns en utgivare registrerad. Da?rmed blir a?ven A?ndama?lsmodellen ”teknikberoende” i denna del och osa?kerheten om vad som ga?ller a?r fo?r en potentiell meddelare betydande, da? denne fo?rst ma?ste kontrollera om det finns en registrerad utgivare.

A?ndama?lsmodellens stora svaghet a?r dock att den o?ppnar upp fo?r godtycke. Det kan naturligtvis finnas vitt skilda uppfattningar om huruvida ett yttrande faller inom – eller utanfo?r – den givna ramen. Vad en person anser vara ett journalistiskt eller konstna?rligt a?ndama?l kan en annan person anse inte alls vara det. Ytterst ma?ste na?gon – i praktiken en domstol – va?rdera om yttrandet har den skyddsva?rda status som kra?vs. Att sa?dana bedo?mningar a?r sva?ra att go?ra strikt objektivt och att de ista?llet riskerar att bli subjektiva a?r uppenbart. Och a?ven ha?r drabbar osa?kerheten ocksa? en potentiell meddelare.

TU avstyrker da?rfo?r A?ndama?lsmodellen besta?mt.

7. Slutord
Av det ovan sagda framga?r att TU helt avvisar Verksamhetsmodellen och A?ndama?lsmodellen. Detta ska inte uppfattas som att TU tillstyrker Ansvarsmodellen, men ska kommitte?n o?ver huvud taget arbeta vidare med na?gon av modellerna sa? a?r det denna modell.
Om kommitte?n va?ljer att ga? vidare med na?gon av modellerna a?r det oerho?rt viktigt att det arbetet inte sker isolerat utan att den valda modellen pa? punkt efter punkt ja?mfo?rs med den ordning som ga?ller enligt TF och YGL i dag.

Tomas Brunegård, ordförande och Anna Serner, vd, TU