Annons: Mediedagen 2019

Yrsa Stenius: Gävletidningarna leker med elden

Allmänhetens Pressombudsman Yrsa Stenius svarar på den hårda kritiken som riktats mot henne. Expressen, Gefle Dagblad och Arbetarbladet saboterar systemet, skriver hon.

Den 8 mars 2010 fattade Allmänhetens Pressombudsman (PO) beslut om att hänskjuta Jan Guillous anmälan mot Expressen från november i fjol till Pressens Opinionsnämnd (PON). Ärendet gällde Expressens publiceringar, företrädesvis tidningens löpsedlar och rubriker från den 24 och 25 oktober 2009, i vilka Guillou pekades ut som KGB-agent och hemlig Sovjetagent. Hänskjutning innebär att PO föreslår för PON att tidningen ska klandras för brott mot god publicistisk sed.

PO:s beslut är inte offentliga då ett ärende är pågående, alltså ännu icke avgjort av PON. För att nämnden ska känna sig helt fri att fatta det beslut den anser riktigt, är det viktigt att påtryckningar på PON inte förekommer i form av offentlig debatt om PO:s ställningstaganden med de krav och låsningar som därav lätt följer.

Den 21 mars publicerade Aftonbladet en raljant artikel av Jan Guillou om den förestående utdelningen av Grävande Journalisters Guldspade, ett pris som Expressens artiklar om Guillous förflutna hade nominerats till. I detta sammanhang offentliggjordes uppgiften om att PO föreslagit att Expressen skulle fällas för de anmälda publiceringarna. Några korta avsnitt av det aktuella beslutet publicerades i en ruta invid artikeln.

Jag ska inte rekapitulera den storm mot min person som därefter utbröt. Jag ska bara uppehålla mig vid två principiellt viktiga omständigheter i sammanhanget.

Aftonbladet bör känna till att PO:s beslut inte är offentliga. Ändå publicerade tidningen bekymmerslöst utdrag ur förslaget till fällning mot Expressen. Även om tidningen inte kunde förutse de starka reaktioner som skulle bli följden av läckan borde den ha förstått att iaktta försiktighet.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har i sin upprördhet över en fällning, som i normal ordning överprövas av PON, bestämt sig för att bojkotta PO. Han har sagt sig vara en övertygad anhängare av det pressetiska systemet men tänker inte ha med PO att göra så länge undertecknad innehar tjänsten. Det är det pressetiska systemet som skadas av Thomas Mattssons bojkott, inte jag personligen. I den gängse prövningsproceduren ingår att tidningen korresponderar med anmälaren – via PO – och klargör sina bevekelsegrunder för den publicering anmälaren vänder sig emot. Expressens beslut om bojkott är ett svek mot anmälarna och mot den grundläggande prövningsproceduren i det pressetiska självregleringssystem som är en svensk pionjärinsats i världen.

När en stor tidning som Expressen väl börjar obstruera mot den pressetiska ”konstitutionen” är det inte så konstigt att mindre tidningar följer efter. Under de senaste dagarna har chefredaktörerna på Gefle Dagblad och Arbetarbladet i Gävle gjort klart att de ogillar var sitt fällande beslut i Pressens Opinionsnämnd och tänker reagera med ohörsamhet mot det pressetiska systemets stadganden om påföljd för brott mot god publicistisk sed.

När en anmälare ”får rätt” i PON är det enda ”plåster på såren” som ges ett slags moralisk upprättelse: Tidningen är, enligt det regelverk som har fastsällts av Pressens Samarbetsnämnd, skyldig att publicera det klandrande beslutet. Så återupprättas den förfördelades heder. Det anmärkningsvärda med det väl etablerade svenska pressetiska granskningssystemet är att det är just detta erkännande, att tidningen gjorde fel, som folk känner sig tillfredsställda med. De flesta begär inte mycket mer.

Nu har de två Gävle-tidningarnas chefredaktörer bestämt sig för att sabotera denna granskningssystemets gottgörelseprincip. Eftersom PON:s fällning inte faller redaktörerna på läppen kommer beslutet inte att publiceras.

Den svenska pressens etiska självregleringssystem har över nittio år på nacken. Med hjälp av detta etiska ”renhållningssystem” innanför tryckfrihetslagstiftningen har Sverige kunnat slå vakt om sin unika yttrandefrihet och bland annat garantera de ansvariga utgivarnas nästan oinskränkta makt över vad som publiceras och vad inte.

Bryter det pressetiska systemet samman skärps lagstiftningen och då är utgivarna inte längre fria att med eftertanke överväga sina publiceringar. Då blir de mer och mer bundna av lagar och domstolar.

Det svenska pressetiska systemet bygger på förtroende och lojalitet. Allmänheten ska känna förtroende för att systemet fungerar. Pressen ska naturligtvis också känna förtroende för PO:s och PON:s beslut.

Det är oundvikligt att de ansvariga utgivarnas och PO:s och PON:s pressetiska bedömningar stundom går isär. Systemet har därför postulerat att utgivarna i förekommande fall av missnöje ska svälja förtreten och låta den pressetiska prövningsprocessen ha sin gång samt lojalt finna sig det beslut som slutligen avkunnas av PON. Börjar man obstruera eller hojta om förverkat förtroende så fort ett beslut inom det pressetiska granskningssystemet går en emot, är detta system snabbt ett minne blott. Förtroende är en skör materia. Ofta går det inte att återupprätta när det en gång har ifrågasatts. 

Slutligen vill jag framhålla att PO:s beslut självklart kan och ska debatteras offentligt när de passerat Pressens Opinionsnämnd.

Gävletidningarna kräver en trovärdig motivering för att publicera PON:s fällning

Thomas Mattsson: Varning för Heraldus och rubriker i 320 punkter…
Yrsa Stenius Allmänhetens Pressombudsman