Annons: Mediedagen 2019

Gävletidningarna kräver en trovärdig motivering för att publicera PON:s fällning

PON:s nya praxis inleder rena bombmattan av fällningar mot snart sagt alla landets tidningar, skriver Arbetarbladets chefredaktör Sven Johansson och Gefle Dagblads chefrdaktör Christina Delby Vad-Schütt i ett öppet brev till PO och PON.

Öppet brev till PO och PON

Vi, erfarna redaktörer och utgivare för de två konkurrerande lokaltidningarna i Gävle, sätter pressetiken högt. Vi vet att en hög etisk profil är en förutsättning för läsarnas förtroende. Vi har genom åren haft en värdefull dialog med Pressombudsmannen och Opinionsnämnden. Det har funnits tillfällen då vi inte varit överens, men den ömsesidiga respekten för de pressetiska regelverken har ändå varit vägledande. 

Men nu har vår tilltro fått sig en rejäl törn. Anledningen är den senaste tidens märkliga beslut och hantering av såväl PO som PON, ställningstaganden som vi hävdar anslår en ton och en inriktning som är väldigt långt ifrån den publicistiska verklighet som vi lever i. Här är ett exempel:

Med största häpnad tar vi emot beskedet att PON klandrar Arbetarbladets och Gefle Dagblads publiceringar av artiklarna om att en man gripits och häktats, misstänkt för att ha anlagt branden som förstörde ett helt kvarter runt Centralhotellet i Gävle 2005 och där ett hundratal hotellgäster svävade i livsfara. Vår bestämda uppfattning är att beslutet helt negligerar de relevanta argument vi framfört i våra yttranden.

PO Yrsa Stenius anser på  fullt allvar att vi pekar ut anmälaren ”för en begränsad krets” eftersom vi angett ”ålder, boendeort, tidigare arbeten och familjesituation”. Nämnden instämmer följsamt i  PO:s slutpunkter.

Arbetarbladet och Gefle Dagblad skrev om den misstänktes ålder, att han bodde i Uppsala (en region med ca 200 000 invånare), att han tidigare vid något tillfälle jobbat som krogvakt samt att han var ensamstående. Det är en beskrivning som rimligtvis stämmer in på mängder av personer i området. Den begränsade krets, detta för oss helt nya pressetiska begrepp som PO Yrsa Stenius inför, som utifrån de publicerade uppgifterna kan identifiera den misstänkte utgörs av dem som redan kände till vem han är. Möjligen kan någon uppgift verka bekräftande för någon som bara haft starka misstankar och inte hunnit kolla med tingsrätten. Men utpekande? 

Uppgifterna om den misstänktes, numera åtalades, hemort och krogjobb är i allra högsta grad aktuella och relevanta begrepp i den jättelika rättegång som nu pågår i Gävle tingsrätt. Avgörande bevisning handlar just om att den misstänkte anmälaren , fångad på bild av övervakningskameror på centralen, tagit tåget till Uppsala efter att ha anlagt branden. Hela polisutredningen och rättegången handlar om att det var en uppgörelse inom krogvärlden som låg bakom branden. Under rättegången framgår också att den misstänkte själv såväl inför poliser som kamrater erkänt att han är gärningsmannen.  Även om han nu inför tingsrätten tar tillbaka dessa uppgifter kanske det ger ett annat perspektiv på vilken oförsvarlig publicitetsskada han tillfogats?

PON:s lappkast brännmärker därmed den person- och geografiska avgränsning som tillämpas av samtliga landets lokal- och regiontidningar. Vi kan ge er hundratals exempel på liknande beskrivningar. PON:s nya praxis inleder härmed rena bombmattan av fällningar mot snart sagt alla landets tidningar.

Vidare hävdar PO-PON att de brott den misstänkte dömts för låg långt tillbaka i tiden och därmed inte borde publiceras. Den senaste domen, misshandel i krogmiljö, avkunnades två månader före den stora hotellbranden och det ådömda fängelsestraffet hade ännu inte börjat avtjänats. ”Brotten begångna 2005 och tidigare medan publiceringen var 2009”, anför PON:s ordförande i sin enda kommentar utöver PO:s bedömning. 

Bortser PON:s ordförande möjligen ifrån att den dramatiska branden faktiskt utspelade sig 2005 och att det är skälet till att vi finner det relevant att beskriva den misstänktes förehavanden vid den tidpunkten?

PO och PON:s  tredje punkt i sin kritik av publiceringen i GD och AB är att ”tiden för rapporteringen befann sig i ett så tidigt skede att identifiering av den misstänkte inte kan försvaras”. 

För det första: Vi har inte identifierat den misstänkte.

För det andra: Publiceringen skedde efter det att polisens femåriga utredning lett fram till att en misstänkt gärningsman gripits, anhållits och begärts häktad. Det fanns ett i allra högsta grad berättigat allmänintresse att få så mycket information om gripandet och bakgrunden som möjligt. 

När anser PON att tiden skulle vara mogen? Om detta är de nya pressetiska riktlinjer vi har att hålla oss till så utgår vi från att PON på eget initiativ kommer att fälla samtliga medier som skrev om och dessutom namngav en brottsmisstänkt polischef direkt efter gripandet.

PO:s yttrande och PON:s beslut är till sista bokstaven gemensamt för de båda tidningarna. Trots att de anmälda artiklarna, fem till antalet, är av helt olika innebörd, innehåller helt olika faktauppgifter och är skrivna vid olika tidpunkter är PO-PON: s utlåtanden om tidningarnas publicering ord för ord desamma. 

Handlar det möjligen om rena bekvämligheten?

Det yttrande som PON begär att vi publicerar blir närmast parodiskt, här talas om staden X, hotellet Y och yrkesutövandet Z. Samtidigt skildrar båda tidningarna på nyhetsplats så gott som dagligen den dramatiska rättegången som just handlar om krogar och krogägare i Uppsala och Gävle. Snart sagt varje sådan artikel skulle, med PO-PON:s synsätt, överskrida gränsen för utpekande. Och vi skulle som sagt, med dessa nya etiska gränsdragningar, kunna hitta tiotals, kanske hundratals andra exempel från landets lokaltidningar. Dagligen!

När vi ber PON att utveckla sitt ställningstagande, de två rader där man instämmer i PO:s kritik, får vi svaret att det tänker nämnden inte göra. Vi får inget som helst svar på de konkreta frågor vi ställer. Jämför detta med rättsväsendet, en domstol som avkunnar en dom men vägrar motivera varför? 

PON:s ordförande Ella Nyström motiverar detta med att nämnden anslutit sig till de bedömningar som PO anför och att det vore fel att lämna några ytterligare skäl.

Fel? Om PON:s beslut ska fungera vägvisande och normsättande är det väl i högsta grad önskvärt att utslagen diskuteras och motiveras.

Vi är bekymrade. Ett annat märkligt beslut från i höstas fäller våra tidningar, också  med närmast identiska skrivningar, för utpekande av en artist som före publiceringen berättat hela historien på sin blogg. Inte heller här fick vi någon förklaring till hur PO och PON resonerat.

Opinionsnämndens beslut är för oss verklighetsfrämmande och helt i strid med den värdegrund inom pressetiken som byggts upp under årtionden, som vi respekterat och som vi gjort vårt yttersta för att efterleva.

Vi har meddelat Opinionsnämnden att vi inte kommer att publicera det fällandet uttalandet och inte heller betala den utmätta avgiften om vi inte får en trovärdig motivering till beslutet.

Sven Johansson , chefredaktör och ansvarig utgivare för Arbetarbladet, Christina Delby Vad-Schütt, chefredaktör och ansvarig utgivare för Gefle Dagblad