Annons: Mediedagen 2019

Efter #metoo måste nya gränser förhandlas

Nu landar det på kvinnliga mediechefers bord att röja upp de problem som de i många fall ärvt av sina manliga företrädare. Men när nya gränser ska förhandlas är det de insiktsfulla männen som är deras allierade, skriver Cecilia Zadig.

Debatten på Publicistklubben förra veckan gällde huruvida pressetiken krackelerat under trycket av #metoo-rörelsen på de stora mediehusens inre arenor. ”Härdsmälta i journalistkollektivet,” ” reglerna krackelerar” och ”berättigad vrede” är citat ur debatten.

På scenen flankerades PK-ordföranden Anna Hedenmo av fyra kvinnor som försvarar de publiceringar och namngivningar som gjorts av Aftonbladet, Expressen, TV4 och SVT. Åsa Linderborg, Karin Olsson, Viveka Hansson och Charlotta Friborg är utgivare, kulturchefer och ansvariga mediechefer på fyra dominerande svenska mediehus. Var och en har sitt eget försvar för pressetiska ställningstaganden. Men försök förklara det utanför mediehusen! Svårt! ”Härdsmälta i journalistkollektivet,” Åsa Linderborgs beskrivning av senaste tidens #metoo-rörelse inne i mediehusen stämmer definitivt.

Men hur ser de blottade såren ut? De som bränner som napalm. Länge nog har stora mediehus haft en ledarkultur som upphöjt manliga genier till stjärnor med rätt att härja och kränka kvinnliga kollegor, med rätt att bete sig ”tölpigt, skitstövelaktigt”.

Vi som trodde vi gick jämsides och att kvinnor skulle ha lika möjligheter.

Genom sexuella kränkningar har dessa män orsakat skam och skuld hos utsatta kvinnor. Det har varit härskarmetoden och avsikten att hålla ned, tysta, och härska. Sedan bemöttes även vittnesmålen om sexuella trakasserier, övergrepp och våldtäkt med härskartekniker. ”Påförande av skam och skuld” är den fjärde av de fem identifierade härskartekniker, som formulerats av den norska professorn i socialpsykologi Berit Ås. Väl använd i krig för att bryta ner motståndskraften hos motståndaren. Ingen som kränkts sexuellt glömmer skammen som väcks i kroppen. Vi riktar skammen inåt. Så fungerar vårt psykologiska reaktionsmönster.

Men #metoo-rörelsen har fått drabbade att tala och skaka av sig skulden. Mönstret, kulturen blir synlig.

För att citera Donald Trump, i Washington Post. ”Grab them by the pussy” ”When you´re a star, they let you do it”

För att citera Horace Engdahl, ur hans bok Den sista grisen: ”Penetrationen är en seger för mannen och ett nederlag för kvinnan.”

Vinnare och förlorare. Kvinnor som villebråd som läggs ner som en trofé. Det är i ljuset av en sådan kvinnosyn som ett antal upphöjda manliga egon har tillåtits härja på kvinnors bekostnad på flera stora redaktioner som krönikörer, chefer, programledare och omhuldade stjärnor. De har upphöjts till förebilder som skulle få ta sig friheter som andra skulle kunna avundas.

Vi som tänkte att vi skulle gå jämsides.

Är det för att budskapet från machoreservaten nu är så naket som #metoo-rörelsen fått sådan kraft? Med historiskt synkroniserad tajming har de stora svenska mediehusen kvinnor som högsta eller näst högsta chefer och ansvariga/ biträdande utgivare. Sofia Olsson Olsén, Viveka Hansson, Hanna Stjärne, Cilla Benkö, Karin Olsson, Pia Rehnquist med flera. De har i många fall ärvt problemen som det nu vittnas om av sina manliga företrädare men de har hamnat på deras bord att lyssna in och hantera.

Karin Pettersson som är politisk chefredaktör för Aftonbladets ledaravdelning skrev i en krönika där hon förklarade att hon inte längre har förtroende för en av sina medarbetare, den utpekade och namngivne krönikören: ”Varför försvann så många kvinnliga mellanchefer och lovande tjejer? Varför var det nästan bara män som fick toppjobben i chefslagret över oss, i moderbolaget Schibsted?” Hon har rätt att fråga sig det. Av alla 286 börsnoterade bolag år 2016 har samtliga utom råvarubranschen bättre könsbalans i sina styrelser än mediebolagen, visar statistik från år 2016. På bolagsledningsnivå styrs mediebolagen till 80 procent av män. Trappan bör städas uppifrån sägs det.

Kvinnliga journalister på Aftonbladet skrev Dokumentet på 70-talet och beskrev där en alkoholkultur med tafsande och trakasserande av kvinnor. Efter det bildades en kvinnoredaktion på Aftonbladet. Kvinnomaterialet gav upplagan en skjuts uppåt. Kvinnomisshandel och våldtäkt som tidigare bara funnits i verkligheten blev nu journalistik. Idag står mer på spel.

Det är hög tid att uppgradera den mediekultur vi söker bli jämställda i. Vilka är de brännande frågorna på 2000-talet? Är journalistiken kalibrerad med de frågor som är viktiga för medieborgarna? Vilken journalistik kommer ut ur en grabbig och sexistiska miljö?

I sin krönika skrev Karin Pettersson vidare: ”Herregud, undrar jag nu. Varför har vi inte gjort mer. Jag inser i dessa dagar att jag själv blivit avtrubbad. Att jag duckat strider som jag borde tagit. Jag är dessutom högt i hierarkin, långt ifrån sommarvikarierna på nyhetsdesken. Alla berättelser når inte till mig. Jag hoppas nu att kraften i detta samtal ska leda framåt. Att den leder till att vi gemensamt omförhandlar vad som är acceptabelt. Att vi sätter nya gränser.”

När de nya gränserna nu måste förhandlas är det de medvetna och redan insiktsfulla männen som är de allierade. De som redan genomskådat den traditionella mansrollen och vill utvecklas.

Kvinnliga mediechefer måste veta var de står

Kvinnorna har gjort sitt intåg i chefsrummen, men samtidigt har makten över pengarna och affärsmodellerna flyttat upp till de manligt dominerade koncernledningsetagen. Det skriver Cecilia Zadig i sin premiärkrönika för Medievärlden.

I höst blir det 22:a året och sista omgången för utbildningen Kvinnors ledarskap & undersökande journalistik. Hitintills har 265 mediechefer och ledare deltagit i denna ledarskapsutbildning** på JMK, Institutionen för mediestudier Stockholms universitet. Den nya institutionsledningen vill koncentrera sig på ”kärnverksamheten”, det vill säga att utbilda journaliststudenter. Tyvärr måste jag säga, eftersom den här utbildningen behövs mer än någonsin.

Tid för utvärdering. Vad har deltagarna med sig, förutom 7,5 högskolepoäng?

1. Navigera i det nya! Utbildningen är direkt sprungen ur och anpassad till en krisdrabbad mediebransch.

2. Genuseffekten! Den ger nycklar till hur kvinnligt/manligt påverkar ledarskap, organisationer och journalistik och borde ingå i alla ledarskapsutbildningar. Genus är en kunskap och inte en åsikt. Kvinnor känner igen sig.

3. ”… Man ska veta vad man själv står för.” Vem är jag? Vad står jag för som ledare och chef? Jag tror att chefsuppdragen i medierna idag är något av de tuffaste man kan ta sig an. Hur långt kan jag anpassa mig?

”Att vara mediechef är ingen räkmacka med en fin titel. Det är hårt arbete, där man ska veta vad man själv står för.”

Så beskriver en av de mediechefer som deltog i studien Kvinnor och ledarskap i svenska medier läget. Studien* gjordes när hade drivits i 20 år och vi ville ha en överblick av hur de kvinnor som deltagit bedömde dagsläget i medierna.

Studien visar att 30 procent har lämnat ett chefsjobb tidigare än planerat på grund av ”jobbet är inte värt arbetsinsatsen”, man har förlorat jobbet i samband med omorganisation eller att man inte kunde stå för den journalistik man var ansvarig för. Hur långt kan man gå i uttunningen av det journalistiska uppdraget, kvaliteten och neddragning av grävresurser, framför allt i lokala medier och ändå behålla medieborgare?

Besluten fattas i den mansdominerade toppen
Har då utbildningen spelat ut sin roll, när nu 42 procent av landets chefredaktörer, många av dem i rollen som ansvariga utgivare är kvinnor? Visst har kvinnorna gjort sitt intåg i chefsrummen, men samtidigt har dessa transformerats till rum för en ny sorts mellanchefer, medan makten över pengarna och affärsmodellerna flyttat upp till de manligt dominerade koncernledningsetagen, ofta på en annan geografisk adress.

Blir man uppköpt eller fusionerad så omstöps ofta organisationen. Besluten fattas högre upp i hierarkin men de tunga beskeden till medarbetare åligger mest mellanchefer. Är det för att kvinnor i ledarrollen antas ha den EQ och kommunikativa förmåga att föra de här samtalen som de nu finns här? Samtidigt kan den egna positionen vara lika skakig när uppdraget är att avveckla medarbetare och därefter sig själv.

Från könlöst till trakasserier
Samtidigt med kvinnors intåg på redaktionsgolven från 1970-talet och framåt har uppfattningen breddats om hur en nyhet beskrivs. Jag kommer ihåg när jag var polisreporter på Smålandsposten och våld i nära relationer fortfarande kunde döljas bakom beskrivningen ”lägenhetsbråk.” De var till synes könlösa.

Vad som inte är könlöst idag är sexuella trakasserier och hot som mest kvinnor i medierna utsätts för. JMG-studien från 2011 ”För lite kuk? En studie om kränkningar och kvinnliga krönikörer” visar att kvinnor som tar plats som chefredaktör/ansvarig utgivare, nyhetschef och krönikör blir synliga och bryter gamla förväntningar om vad kvinnor förväntas göra eller säga. Framför allt om de framför tankar som provocerar.

Pressen central i pressad demokrati
Vad bör de etablerade medierna framföra? Ska man utpeka grupper och nationaliteter eller ska man överlåta det till sociala medier? Asylboenden brinner, våldtäkter, terrorhandlingar sker. Ingen kan undvika att märka de kraftfulla underströmmar som drar fram i de digitala nätverksrummen och det svenska samhället. Och i övriga Europa.

Det kommer bli ännu tydligare hur viktig den ansvarsbärande och ansvarsutkrävande journalistiken är för demokratin. Medierna bedöms vara den sektor som har mest inflytande på samhällsklimatet och tonen i det offentliga samtalet. Värderingskrisen är redan här.

För mig var det en ögonöppnare för hur snabbt ett samhällsklimat kan förändras då jag kom till USA ett par år efter attackerna på World Trade Center i NYC. Fox News hade blivit mainstream och det fanns en hätskare ton i det offentliga samtalet. Mer än någonsin är det viktigt att veta vad man står för och vad man är villig att medverka till.

Som sagt, ingen räkmacka direkt…

* ceciliazadig.se/bocker/boken-kvinnor-och-ledarskap-i-svenska-medier/
** www.ims.su.se/utbildning/alla-utbildningar/uppdragsutbildningar/kvinnors-ledarskap-unders%C3%B6kande-journalistik-7-5-hp