Sverige halkar efter – undantaget finns i Umeå

BBC vill bli bäst i klassen på genus – genom att räkna kvinnor. Sverige har varit en pionjär men de senaste 15 åren har utvecklingen stannat. Varför är vi inte lika angelägna idag? undrar Cecilia Zadig.

Av alla som syns på skärmen, presenterar sig i etern och innehar chefsroller på BBC ska hälften vara kvinnor före år 2020. Målsättningen med den nya mångfaldsstrategin är att höja ambitionen när det gäller att återspegla kvinnors liv och erfarenheter. Man vill öka den kvinnliga närvaron på BBC:s plattformar.

Genus och frågan om könsbalans handlar inte om en politisk åsikt. Det handlar nu mer om att genuskunskap är nödvändigt både vid rekryteringar till mediehusen och i medieutbudet.

Sverige och svenska medier var tidigt pionjärer på jämställdhetsarenan. Men i dag är vi förbisprungna av flera länder och kvinnor förekommer i genomsnitt inte mer än i 31 procent i svensk press, radio och tv. Det betyder att kvinnors närvaro i svenska medier ligger kvar på samma procentsats som för femton år sen. Det framgår bland annat av den globala nyhetsmätningen Global Media Monitoring Project som genomförs i 117 länder på en och samma dag.

Det finns andra som valt en medveten genusstrategi och hållit kvar vid den.

”Chefen måste tycka att det är viktigt – en ensam eldsjäl kan inte styra om arbetssättet”, säger Maria Brändström, som gör sammanställningar av genusstatistiken varje vecka som en del av sitt jobb som programledare på SVT Västerbotten. Där görs ett av de mest jämställda nyhetsprogrammen i världen. 49 procent av de som intervjuas och presenteras som experter är kvinnor. Sedan år 2001 har redaktörerna räknat antalet kvinnor och män. ”I början firade vi med tårta, men sedan blev det för mycket tårtätande.” I dag är det en rutin som också genomförs av kollegorna på Västerbottens-Kuriren.

Vill man inte räkna själv anlitar man det prisbelönta verktyget Genews, som Expressen använder för att hålla reda på hur man ligger till.

Några påståenden som kan dyka upp är ”Könsbalans kan vara viktigt men hör inte hemma i nyhetsvärdering.” och ”Vi återger bara verkligheten.” Ja, medierna återspeglar, återskapar och konserverar en verklighet, där det går två män på en kvinna i svenska nyhetsmedier.

Vad anses som en nyhet? Det som är nytt, okänt och överraskande, förutom konflikter, skärningspunkter, krig, våld och så kallade blåljusnyheter, där män traditionellt haft en stark roll som aktörer. Men vad väljs bort?

Antalet kvinnor som blir synliggjorda och intervjuade i sin expertroll i nyhetsmedier har ökat med kvinnliga redaktionella chefer, men inte lika påtagligt som antalet chefer.

De konservativa maktstrukturerna i mediebranschen låter sig inte förändras i en handvändning. I den senaste rapporten från 10 juni om kvinnors representation i 286 svenska börsbolag utmärker sig mediebolagen genom en bottennotering i svenskt näringsliv.

När det gäller styrelserna har redan sektorer som finans, hälsovård, konsumentvaror, IT, industri, tjänster och telekommunikation bättre kvinnorepresentation än mediebolagen. Hela 80 procent av toppledningarna i de svenska mediebolagen är män.

Vad innebär det egentligen?

Begränsat inflytande för kvinnor. Redan på 70-talet gjorde professor Rosabeth Ross Kanters organisationsstudierna ”Men and Women in the Corporation”  som visade att om kvinnor till antal är färre än en tredjedel så ses de mer som symbol, ”token” för sin grupp och osynliggörs när det gäller makt och inflytande.

Det antyder stagnation mitt i värsta överlevnadskrisen, eftersom man vet att i bolag som är ”innovationsintensiva” brukar dörrar annars öppnas för kvinnor. Anledningen kan vara att man då rekryterar bredare och vågar bryta normen för vad som traditionellt klassats som kompetens.

Journalistiken förtjänar ansvarstagande och riskbenägna människor som vill förädla det journalistiska kapitalet inte den personliga kapitalutdelningen. Journalistiken är inte vilken handelsvara som helst utan nära lierad med demokratin. I dagens mediekris har det naket uppenbarat sig att den ena inte kan överleva utan den andra. Kvalitetsjournalistiken liksom genus är en demokratifråga.

Varför är vi inte lika angelägna i dag att vara bäst i klassen utan låter BBC ta täten?

Vi som har Zlatan, hög BNP, kärnkraftverk, Gripen och vunnit Eurovisionschlagern flera gånger. Vad väljer vi att satsa på? Vad väljer vi bort?