Annons: PP Pension

Talar en journalist alltid sanning? Del 2

När signaturen Egor Putilov anmälde att han blivit utsatt för ett politiskt attentat ställde jag den principiella frågan om man alltid kan lita på en journalist. Den har nu åter aktualiserats.

Vad som egentligen hände den natt som Egor Putilov polisanmälde en attack mot sitt hem kommer vi nog aldrig att kunna slå fast. Två stenar krossade hans ruta, på den ena stod det ”rasist” på den andra ”ryska svin”. Polisen har lagt ned utredningen i brist på spaningsuppslag. Om attentatet kan ha varit fabricerat har de inte utrett, det verkar inte ha funnits i deras föreställningsvärld. Inte heller i tidningen Journalistens eller de övriga mediers som bevakade händelsen.

Det väcker den principiella frågan: Kan en person som kallar sig journalist och polisanmäler en attack mot sig själv ifrågasättas?

Jag tyckte själv att det tog emot att ifrågasätta, det kändes fel, men det kändes inte heller som att Egor Putilov var ett sanningsvittne. (Bakgrunden är att vi haft kontakt förut, efter att han ville publicera en debattartikel med kritik mot Sveriges Radio. När vi började nysta i det för att eventuellt skriva en egen artikel visade det sig att sakuppgifter han uppgett var helt felaktiga. Vi lade då ned det jobbet vilket ledde till stort uppslagna artiklar på högernationalistiska sajter med rubriker som ”Journalist skulle avslöja vänstervridning hos Sveriges Radio – Då skvallrar branschtidningen till SR-chefen” när det handlade om det inom journalistiken ganska normala förfarandet att låta den anklagade bemöta anklagelserna.)

Oavsett när och om Egor Putilov ljugit eller talat sanning (och om han i så fall kan ha haft goda skäl att göra det) är frågan om vi alla varit naiva inför möjligheten att även journalister kan ljuga. Och måste börja möta en ny verklighet där inte ens vårt skrå är skyddat från en ny typ av informations- och desinformationskrigföring som ökar i omfattning. Ser man det ur ett annat perspektiv är det ju en ganska bra täckmantel att jobba som journalist.

Vi har också en ny kategori av journalister som ser sig mer som nätkrigare. Det är i och för sig inget nytt att aktivister också är journalister. Samhällsengagemanget förenar båda grupperna. Men de växande högernationalistiska medierna sätter ideologin före journalistiken på ett sätt som andra ideologiska grupperingar inte gjort på länge, i alla fall inte i någon större skala. Och den ideologiska rörelse de företräder har flera gånger ertappats med att fejka attacker på sig själva för att väcka sympatier.

Den nya verkligheten blir mycket svårare att navigera i för oss som är vana att kunna lita på den som kallar sig journalist. Samtidigt handlar ju vårt yrke om att förhålla oss kritiska, ifrågasättande och undvika att bli lurade och sprida felaktig information. Det är en motsättning som vi nog måste lära oss att hantera, men som förutsätter att vi vågar tänka tanken.

 

Läs också:

Talar en journalist alltid sanning? Del 1

Academedia kan bli pilotfall

Friskolekoncernen Academedia har först avskedat och sedan omplacerat lärare som skrivit kritiska debattartiklar. Fallet skulle kunna bli ett pilotfall för det utökade meddelarskyddet.

Förra året klubbade riksdagen en lagändring som gör att även offentligfinansierade privata aktörer omfattas av grundlagens meddelarskydd, något som bland annat denna blogg efterlyst. Lagen har ännu inte testats, men ett pilotfall skulle kunna bli två kritiska lärare på en skola som ägs av Academedia. Den ene läraren blev först avskedad och den andre avstängd, sedan ändrade sig skolan och omplacerade båda lärarna.

”Såvitt vi kan se det är Academedias hantering av de båda lärarna ett sådant fall som avses i den nya lagen om meddelarskydd för privatanställda lärare. Hade de arbetat i en offentlig skola och skrivit kritiska artiklar mot den kommunala skolpolitiken, hade de inte kunnat avskedas eller omplaceras. Då detta är synnerligen viktiga och principiella frågor borde detta fall bli föremål för åtal så att det kan prövas av en domstol”, skriver Tor Nitzelius tidigare förbundsjurist vid Lärarförbundet och Sten Svensson, tidigare chefredaktör på Lärarnas tidning i ett debattinlägg på Svenska Dagbladet.

Företrädare för Academedia svarar i en replik:

”När lagen (2017:151) om meddelarskydd i vissa enskilda verksamheter beslutades i riksdagen hade alltså redan våra anställda det skyddet. Och det aktuella fallet med de båda lärarna handlar inte om den självklara rätten till meddelarfrihet, det handlar om arbetsmiljö. Här är Academedia som arbetsgivare skyldig att ingripa enligt arbetsmiljölagen kap. 3 §1a och AFS 1993:2. Vi har i varje förhandling angivit skälen för omplacering till facket. Academedia har inte uttalat någon kritik mot arbetstagarnas åsikter eller artikelpublicering och vi välkomnar en eventuell rättslig prövning”.

Det första påståendet är dock inte korrekt, eftersom det är stor skillnad på ett frivilligt och ett lagstadgat meddelarskydd.

Academedia har även beskyllts av skolans elever för att begränsa deras yttrandefrihet, genom att ta bort deras kommentarer från Facebook och riva ned lappar de satt upp på skolan för att visa sitt missnöje med att lärarna tvingats bort.

Mats Johansson – de fria mediernas försvarare

Svenska Dagbladets förre politiska chefredaktör Mats Johansson avled hastigt på midsommardagen. Hans bortgång är en stor förlust för alla som värnar yttrandefrihet och fria medier.

Mats Johansson avled på midsommardagens morgon. I sitt långa yrkesliv som journalist, politiker och debattör har han bland annat varit politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet och moderat riksdagsledamot i bland annat kultur- och utrikesutskottet.

Som politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet och som ledarskribent såg han antagligen på medierna som ett slagfält för politiken. Men de senaste åren såg han allt mer på politiken som ett slagfält för medierna. Hans engagemang för yttrandefrihet och fria medier var djupt och äkta och låg bortom partilinjer och debattpositioner. Han älskade och brann för den fria pressen men även ett starkt public service, och kom att bli en av de skarpaste försvararna av public service bland annat i de kolumner han skrev för Medievärlden.

Hans sista text för Medievärlden, en initierad analys av den politiska striden mellan BBC och Murdoch i Storbritannien, avslutade han med sin egenhändigt komponerade transparensupplysning: ”MATS JOHANSSON är vice ordförande i Ägarstiftelsen till public service, där han 2010 invaldes som riksdagsledamot (M), en ordning han vill avskaffa.” För precis så var det, som politiskt invald jobbade han hårt för att få bort ordningen med politiskt invalda ledamöter i public services ägarstiftelse. Syftet var förstås att public service-medierna ska vara så fria som möjligt.

I texten beskrev han för övrigt hoten mot public service så här: ”Det summerar till vad jag kallar ’de dubbla hoten’ mot public service: utifrån i form av politiker och konkurrenter, inifrån i form av usel enögd journalistik som inte motsvarar kraven på kvalitet och saklighet. Till detta växer nu fram en tredje hotbild – den organiserade hatkampanj från extremhögern mot ’medierna’ som syftar till att minska deras höga förtroende hos allmänheten.” Han slog gärna åt alla håll, med ett stramt och återhållet raljerande språk, men undvek slag under bältet och omotiverade personangrepp.

Mats Johansson var en enastående skribent, stilistiskt med språklig precision och intellektuellt med sitt fria tänkande och utforskande. Han var också en av de mest kunniga och initierade personerna jag träffat när det gäller mediefrågor. Han rörde sig i internationella kretsar som få svenskar har tillgång till, och var bland annat Europarådets medierapportör åren 2010–2013. Hans engagemang för yttrandefrihet och hotade journalister var outtröttligt. Hans bortgång är en stor förlust för alla som värdesätter det fria ordet.

 

Om Mats Johansson

Mats Johansson började skriva i Svenska Dagbladet 1980 och var tidningens politiska chefredaktör mellan 2000 och 2003. Han har fortsatt medverka i tidningen och har varit kolumnist på ledarsidan sedan 2015. Han har varit redaktör för Svensk Tidskrift och grundade tankesmedjan Frivärld.

Han var också moderat riksdagsman mellan 2006 och 2014. Då var han bland annat ledamot i kulturutskottet. Mats Johansson var även vice ordförande i Förvaltningsstiftelsen som äger Sveriges Radio, SVT och UR.

Mats Johansson var även återkommande skribent på Medievärlden. Läs hans mediekrönikor här:

Läs Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahls minnesord över Mats Johansson här: