Annons: Mediedagen 2019

Obegripligt att Wikileaks har en antisemit som kontaktperson

Utöver det hårda trycket utifrån är ett stort hot mot Wikileaks just nu de personer som leder verksamheten.

Att en av Wikileaks ryska kontaktpersoner är en känd antisemit är illa nog, men det skulle ha kunnat bero på slarv. När Wikileaks ledare säger till Medierna i P1 att detta inte är ett problem är det däremot ett svårt slag mot organisationens trovärdighet. Hur kan en organisation som säger sig vilja bidra till en mer öppen och demokratisk värld låta en antisemit föra dess talan?

Wikileaks svenska kontaktperson Johannes Wahlström, den ryska kontaktpersonens son, har fortfarande inte kommenterat detta, men har tidigare försvarat sin far och dennes åsikter, skriver Expressen Kultur. Det skulle, som Andreas Ekström skriver i Sydsvenskan, vara väldigt välkommet om Johannes Wahlström kunde svara på kritiken och redogöra för sin hållning.

Samtidigt sitter ledaren Julian Assange häktad misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande. Om han är skyldig får rättsprocessen utvisa, men han har redan förbrukat en del förtroende genom de uttalanden han gjort. Ännu värre är det med alla dem som i sin iver att försvara Wikielaks och Julian Assange vänt sig mot de kvinnor som anmält honom. Dessutom har personkulten runt Julian Assange, och hans sätt att leda organisationen, skrämt iväg många goda krafter.

Det skulle vara sorgligt om allt det som byggts upp av så många människor skulle raseras på grund av ett fåtal personers dåliga omdöme. För Wikileaks saknar inte goda krafter, vilket dokumentären i SVT igår visade. I Tyskland, England, Sverige och inte minst på Island finns många personer som i första hand drivs av ett engagemang för det fria ordet och en bättre värld.

Obegripligt att journalister vill tysta Wikileaks

Med stigande förvåning har jag noterat hur journalister och debattörer börjat utmåla Wikileaks som ett hot mot det fria ordet.

Wikileaks har udden mot makten, skrev jag i somras på SvD Brännpunkt. Den här hösten har det bara blivit ännu tydligt. Efter Wikileaks senaste läcka har organisationens tillgångar frysts, dess sajter stängts av, blockerats och utsatts för upprepade överlastningsattacker. I USA kräver journalister och politiker att Wikileaks grundare Julian Assange ställs inför rätta och att Wikileaks källa avrättas.

Internationella Reportrar utan gränser skriver: ”Det här är första gången vi har sett det internationella samfundet jobba för en censurering av en sajt som bygger på transparens. Vi är chockade av att länder som Frankrike och USA plötsligt lägger sin politik för yttrandefrihet på samma nivå som den i Kina. ”

Men det är inte detta som verkar uppröra svenska journalister.

I en krönika i Godmorgon, världen! för Publicistklubbens ordförande Ulrika Knutson intressanta resonemang om ett samhälle där ingen kan ha några hemligheter, där makthavarna vet allt om medborgarna och alla måste frukta att bli angivna. Men hon gör det apropå Wikileaks och inte apropå FRA, Ipred, datalagringsdirektivet och all annan lagstiftning som faktiskt gör just detta.

De senaste dagarna har bjudit på rubriker som ”Wikileaks blir öppenhetens dödgrävare” (Journalisten), ”Wikileaks – Början till slutet för ett fritt internet”(Dagens Nyheter). Roland Poirier Martinsson skriver på Newsmill om ”den mycket stora skada som Wikileaks åsamkat det öppna samhället” och i Dagens Nyheter skriver Peter Wolodarski att det inte tjänar allmänintresset att diplomatiska dokument sprids ”vind för våg” och att Wikileaks i förlängningen leder till en ”totalitär tendens”. Amerikanska journalister går som sagt längre än så och kräver att Wikileaks tystas.

Logiken bakom att Wikileaks skulle vara ett hot mot det fria ordet verkar vara att Wikileaks genom att använda yttrandefriheten mot makten får makthavare att stifta nya lagar som begränsar yttrandefriheten.

Min fråga till de politiker och journalister som vill se Wikileaks tystat: om yttrandefriheten inte ska användas för att avslöja makthavare, vad är det vi kämpar för? Rätten att skriva om otrohetsaffärer, att springa lobbyisternas ärenden, att publicera Muhammedkarikatyrer? Rätten att tapetsera det offentliga rummet med sexistisk reklam?

Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström skriver ”Politiker och makthavare blir inte sällan arga på folk som läcker till medierna, men en värld där dessa läckor inte finns är en värld där bara makten kan definiera vad som är sant och inte. Så kan vi inte ha det. Det borde också makten erkänna, i stället för att skälla på budbäraren.”

Jag känner mig gammeldags och utopisk på samma gång. Att häckla och avslöja makten var de drivkrafter som vår bransch en gång uppstod ur. När makten nu hjälpligt lärt sig hantera vår bransch dyker nya aktörer upp och gör samma sak. Historiskt är vi en del av samma rörelse. Deras drivkrafter är våra drivkrafter, deras yttrandefrihet är vår yttrandefrihet. Och denna rörelse är faktiskt större och viktigare än vår bransch, vårt skrå och våra företag.

Wikileaks är inte ansvarigt för mediernas publiceringar

Att skylla oönskade publiceringar på Wikileaks är ungefär som att skylla på en frilansande researcher. Varje publikation är ansvarig för sina egna publiceringar.

Det senaste dygnet har vi fått höra journalister intervjua makthavare om vilken skada Wikileaks gjort för världens säkerhet, ofta i samma inslag som uppgifterna från Wikileaks rapporteras vidare.

Om Carl Bildt och Hillary Clinton säger att Wikileaks är ett hot mot det internationella samfundet och världens säkerhet säger de samtidigt att de fria medierna är ett hot mot det internationella samfundet och världens säkerhet. För det är inte de relativt olästa dokumenten på wikileaks.org som ställer till den eventuella skadan.  Det är publiceringarna i de stora internationella medierna.

Det är administrationens ansvar att inte känsligt material läcker ut. Och om en amerikansk underrättelseanalytiker har läckt den känsliga informationen faller det ansvaret på den amerikanska underrättelsetjänsten.

Sedan är varje publikation ansvarig för vad den publicerar, och där är Wikileaks i väldigt gott sällskap av tidningar som Guardian, New York Times och Le Monde som inte ursäktar sina publiceringar.

I förhållande till traditionella medier är Wikileaks mer som en frilansande researcher som hjälper whistleblowers i hela världen att nå ut.

I denna nya roll är Wikileaks inte i första hand en oansvarig utgivare, utan en av världens bästa researchers.

Piratrörelsen dödförklaras – hoten mot internet ökar

Samtidigt som piratrörelsen dödförklaras ökar hoten mot det fria internet. USA förbereder nya lagar för att tvinga tjänster som Skype och Facebook att hjälpa till med avlyssning.

Idag inleddes Pirate Bay-rättegången, och dödförklaringarna av piratrörelsen har duggat tätt i veckan, bland annat skriver Per Strömbäck på SvD Brännpunkt under rubriken ”Nätanarkismen har nått vägs ände” och i helgen skrev Sam Sundberg ett reportage i K med rubriken ”Kapsejsade Pirate Bay”.

I torsdags pratade jag om hoten mot det fria internet inför gymnasieungdomar i Göteborg på ett seminarium anordnat av GP och TU. Kortfattat delade jag upp hoten i tre huvudkategorier med olika worst case-scenarion

Attacker och trakasserier
Hot, attacker, arresteringar och trakasserier drabbar i många länder de personer som använder sin yttrandefrihet på nätet. Ständiga trakasserier kan båda tysta kritiska röster och avskräcka andra från att ens försöka yttra sig.  Worst case: Ingen vågar använda sin yttrandefrihet av rädsla för repressalier.

Upphovsrätt och infrastruktur
Att företag skyddar så mycket information att ett fritt utbyte försvåras eller att bandbredden fördelas ojämlikt, antingen genom ”betald prioritet” åt den som betalar eller genom strypt hastighet åt den som ägnar sig åt något icke önskvärt. Worst case: Själva orden blir upphovsrättsskyddade vilket omöjliggör allt utbyte / Internet blir en slags kabel-tv.

Övervakning och filtrering
Många diktaturer har system för att filtrera vilket innehåll som ska få finnas på internet. Nu har också många västländer börjat diskutera sådana system. I Australien finns redan ett filter som stänger av hundratusentals sidor från nätet och i EU förhandlar medlemsländerna om Telecompaketet ACTA som kan komma att innebära ökad övervakning. Worst case: Internet töms på innehåll, bara visst material går att komma åt.

Det mest förvånande med Reportrar utan gränsers rapport Internets fiender är inte att länder som Libyen, Iran, Syrien, Kina och Nordkorea hamnar i topp. De har system för att övervaka och filtrera nätet, till exempel går det inte att se på filmer på Youtube eller läsa bloggar på WordPress i vissa av dem. I Nordkorea, Burma och Turkmenistan kan makthavarna stänga av hela internet när de vill.

Mer förvånande är att flera västländer närmar sig de system som dessa diktaturer har. Australien har infört ett filter som stänger av vissa sidor på internet. När det infördes hette det att det var till för att stoppa barnporr, men nu har hundratusentals sidor av olika slag stängts av från internet, bland annat sidor om censuren.

Också i EU finns starka krafter som verkar för ökad övervakning och kontroll. Det är säkerhetstjänster som vill ha det i kriget mot terrorismen, och företag och lobbygrupper som vill motverka piratkopiering. Telecompaketet ACTA förhandlas fram bakom stängda dörrar, utan att människorättsorganisationer och civilsamhället får vara med och påverka, skriver Reportrar utan gränser i rapporten.

Och nu rapporterar New York Times att Obama-administrationen förbereder en ny lagstiftning som ska utöka övervakningen av internet.

Med den nya lagstiftningen vill myndigheterna tvinga alla internetaktörer att göra det tekniskt möjligt för myndigheterna att övervaka deras tjänster. Det gäller krypterad e-post, bland annat sådan som skickas med Blackberry, det gäller sociala nätverk som Facebook och det gäller kommunikationstjänster som Skype. Om någon tjänst använder krypterad information ska myndigheterna ges redskap att dekryptera meddelandena.

Några punkter ur lagförsalget:

* Tjänster som använder krypterade meddelanden måste erbjuda sätt att avkoda dem

* Utländska aktörer i USA måste etablera kontor i landet som kan genomföra avlyssning.

* Utvecklare av mjukvara som erbjuder kommunikation mellan två personer (peer-to-peer), måste bygga om tjänsterna så att de går att avlyssna.

Bara för en dryg månad sedan var läget mer hoppfullt för det fria internet. Wikileaks grundare Julian Assange turnerade jorden runt som en hjälte och symbol för det fria internet och hjälpte Island att författa en lagstiftning som skulle göra landet till en fristad för yttrandefrihet.

Våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange, Piratpartiets valresultat och rättegången mot Pirate Bay har avväpnat piratrörelsen. Förhoppningsvis kan den efterföljas av en mindre grabbig och teknokratisk folkrörelse med samma mål: att bevara det fria internet.

För, som jag inledde mitt anförande i Göteborg: Internet är det största som hänt yttrandefriheten under min livstid, kanske det största sedan tryckpressen. Det är värt att kämpa för.