Annons: Mediedagen 2019

The revolution was not televised – den sände sig själv

Den som följt händelserna i Tunisien via svenska medier har missat större delen av händelseförloppet. Det sena uppvaknandet visar på bristande analytisk förmåga hos de svenska utrikesbevakarna.

Det var det tunisiska folket som gjorde det. Inte Wikileaks, inte sociala medier, inte utländsk trupp och de tunisiska twittrarna undanber sig beteckningar som jasminrevolutionen, twitterrevolutionen eller Wikileaksrevolutionen.

Västmedia gjorde det definitivt inte. Den intensiva fasen i deras bevakning började först när upproret var fullbordat och presidenten flytt landet. Den som inte följt händelseutvecklingen via sociala medier eller via arabiska Al Jazeera eller franska France24 har missat det mesta av vad som hände. (För att få en bild av hur bevakningen hade kunnat vara, se Al Jazeeras temasida.)

Frånvaron av bevakning var så uppenbar att yttrandefrihetsgruppen Anonymous skrev ett öppet brev till västmedia och bad dem bevaka upproret i landet.

När jag insåg att människor i Tunisien öppet protesterade mot regimen förstod jag direkt att det var något stort som höll på att hända, men när jag skrev om det 7 januari var jag i stort sett ensam i svenska medier. Att ingen på utrikesredaktionerna insåg detta visar på kunskapsluckor eller bristande analytisk förmåga. En google-sökning på nyheter från Tunisien visade att endast Sydsvenskan hade haft en nyhetsartikel på nätet. Samma dag bloggade också Bitte Hammargren (som även i helgen har skrivit initierat i Svenska Dagbladet). I övrigt ingenting, enligt Googles nyhetssök.

Värt att nämna i sammanhanget är att mobiltelefonpenetrationen i Tunisien är hela 95 procent (via @markmedia) och att filmer tagna med mobiltelefoner varit huvudkällan för de flesta som följt händelserna utanför landet. Vare sig det varit via sociala medier eller via Al Jazeeras och France24:s bevakning, som till stora delar baserats på sådana filmer.

Också värt att nämna är att Tunisien har en nätdiaspora som tidigare utmärkt sig genom att använda sociala medier på kreativa sätt, bland annat en Google Mash-up som visar hemliga fängelser och tortyr på en karta. Två av dem som bloggat om upproret från exilen är Sami Ben Ghrarbia (@ifrika på Twitter, skriver på nawaat.org och 24sur24.posterous.com) och Rafik Dammak (@rafik på Twitter) Men som sagt, att sociala medier varit viktiga för oss som försökt följa händelseutvekclingen på avstånd är en sak, om de spelat någon roll för dem som åstadkommit förändringen är något helt annat.

Efter revolutionen kommer analyserna, kommentarerna och tyckandet. En del kommer att säga att det var sociala mediers förtjänst att revolutionen lyckades, andra kommer att säga att det inte var det. Men den här gången, till skillnad från efter upproret i Iran, finns det en god chans att även vi utanför kan få höra från ursprungskällan: de människor som riskerade sina liv på gatorna i Tunisien. För det är egentligen bara de som kan svara på frågan om vilken roll medier, traditionella eller sociala, spelat i deras kamp.

Uppdaterad:

Rasmus Fleicher skrev redan 29 december blogginlägget ”Uppror i Tunisien – tyst i svensk press”.

Glöm inte Tunisien!

I Tunisien har minst fem bloggare och en rapartist försvunnit de senaste dagarna. Yttrandefrihetsgruppen Anonymous har skrivit ett öppet brev till världens medier om den uteblivna bevakningen av landet.

I Tunisien pågår en folklig resning, vilket är något oerhört i ett land som under den nuvarande regimen varit tyst. Protesterna började före jul när en arbetslös 17-åring begick självmord efter att ha hindrats av poliser när han sålde frukt.

Tunisien är ett land som i det närmaste helt saknar yttrandefrihet. Landet återfinns på plats 164 av 178 länder i Reportrar utan Gränsers pressfrihetsindex, efter länder som Somalia, Sri Lanka, Vitryssland och Saudiarabien.

”Landet fortsätter falla i indexet på grund av regimens systematiska repression mot alla som utrycker idéer som den inte delar”, skriver Reportrar utan gränser i en kommentar till sitt Pressfrihetsindex 2010.

Och efter att protesterna började har situationen blivit ännu värre. Enligt Reportrar utan gränser har bloggare och internetaktivister över hela landet försvunnit de senaste dagarna. Organisationen har konstaterat fem fall, men skriver att det antagligen finns betydligt fler.

En av dem som försvunnit är den kände bloggaren och aktivisten Hamadi Kaloutcha. Han togs in för förhör av poliser som ”bara skulle ställa några frågor” och har sedan inte hörts av.

Även rapparen El Général har arresterats, mest troligt för låten ”President, your people are dead” där han rappar om arbetslösheten och korruptionen i Tunisien.

En aktör som kommit att spela en stor roll för händelseutvecklingen i Tunisien är gruppen Anonymous, som samlar hackers och yttrandefrihetsaktivister på nätet. Anonymous har attackerat Tunisiska myndighetssajter, vilket verkar vara en bidragande orsak till tillslagen mot bloggare i landet. Gruppen har också skrivit ett öppet brev till västvärldens medier som publicerades i tisdags:

”Vi har uppmärksammats på att det pågående upproret i Tunisien i stort sett gått obemärkt förbi de större nyhetsbyråerna i väst. Den fria och öppna pressen har ett ansvar för att rapportera om det som den censurerade pressen inte kan .. Den tunisiska regeringen under president Ben Ali har upprätthållit en upprörande nivå av censur, när den inte bara blockerat dissidentbloggar utan också sajter som Flickr och alla sajter eller nyhetskällor som nämner Wikileaks. .. De senaste 24 timmarna har tunisiska tjänstemän hackat epost- och Facebookkonton för alla som tagit del av handlingar som klassas som ”aktivism”. Hela Facebook-konton har beslagtagits av den tunisiska regimen, som har gått så långt att den ändrat profilbilder till piratskepp för att häckla dem som står upp för yttrandefriheten. .. Det har varit en nästan total frånvaro av rapportering. Vi frågar varför en nyhetskälla som Al Jazeera är en av de få som täcker dessa omskakande kravaller, medan resten är tysta. Världen får nu uppfattningen att om inte västliga ekonomiska intressen hotas bryr sig våra medier inte om att rapportera om det. Du kanske inte kände till det? Nu när du gör det kan du hjälpa oss att sprida nyheterna. Du behöver trots allt inte vara maskerad när du gör det”

Anonymous har också lagt upp ett 20-tal länkar för att underlätta arbetet för de journalister som vill skriva om situationen i Tunisien.

Sociala medier har spelat en avgörande roll för protesterna i Tunisien. Det går att följa händelseutvecklingen via taggen #sidibouzid