Annons: PP Pension

Den farliga glidningen i #metoo-bevakningen

Den svenska #metoo-bevakningen var huvudsakligen viktig och relevant. Men glidningen från att beskriva saker som hänt till att beskriva hur människor är blev i vissa fall olycklig.

I Torbjörn von Kroghs genomgång av den mediala självrannsakan som följde efter ett självmord i Norge för femton år sedan lyfter han en viktig aspekt. Att bli granskad för saker man har gjort kan vara tufft, men det som knäcker människor är ofta de granskningar som fokuserar på hur man är.

”Vi människor klarar mycket av den kritik vi får för övertramp vi gör – antingen vi har stulit, ljugit, kommit för sent eller har fattat felaktiga beslut. Vi kan hantera hög press och starkt fokus. De flesta människor är ganska robusta så länge kritik och granskning handlar om uppförande och handling. Men när kritiken handlar om egenskaper, om vilka vi är, så drabbar den på ett annat sätt. Detta är faktiskt mänsklig kunskap som vi har med oss sedan barndomen; vill vi såra så karakteriserar vi personen”, konstaterade två psykiatriker i den norska utredningen bland annat.

Att undvika karaktärsmordsfällan handlar faktiskt inte bara om respekt för de granskade, utan också om respekt för läsarna. Att bygga hela artiklar på att anonyma röster beskriver en person som manipulativ, despotisk eller sexistisk är inte att ta sina läsare på allvar. En granskning som fokuserar på vad som faktiskt hänt och låter läsarna själva bilda sin uppfattning blir i de flesta fall mer korrekt och etiskt försvarbar. ”Show dont tell” är en gammal journalistisk princip. Självklart har värderande omdömen också en plats i en granskning, men det kan bli problematiskt när de får ta över.

Den här glidningen började redan före #metoo, i sociala medier, där män hängdes ut för att vara sexister och skyldiga till övergrepp, men utan konkreta exempel på vad de gjort. En annan sak som var tydlig i de fallen var att varje motröst riskerade att också bli påklistrad en sexistetikett, även om det handlade om relevanta invändningar eller frågor.

Något liknande hände faktiskt en av mellancheferna på Kulturhuset, Johan Wirfält, som var en av få som offentligt gav en annan bild av Benny Fredriksson. Han blev ifrågasatt både i sociala medier och i tidningsspalterna i samband med Aftonbladets granskning. I de flesta fall handlade det om respektfulla ifrågasättanden, men han var just då väldigt ensam och hårt ansatt. Det kräver stort mod att frivilligt sätta sig i den situationen.

Så två önskemål inför kommande granskningar av viktiga frågor som sexism, övergrepp och mobbning skulle kunna vara:

Att publicister försöker undvika granskningar som till övervägande del består av värderande omdömen om utpekade personer, och i stor utsträckning saknar konkreta exempel på vad de faktiskt har gjort. Det blir svårt för läsarna att värdera informationen, och förödande för den utpekade som inte kan försvara sig.

Att moderatorer, redaktörer och sociala medier-postare försöker ta ett ansvar för att det inte bildas en mobb som gör ner varje försök att ge en motbild och försöker karaktärsmörda dem som gör det. Det kan räcka med att bekräfta att en relevant invändning är en relevant invändning och att be de som kommenterar hålla en god ton även mot de som inte stämmer in i kören.

 

Läs också:

Självmordet som ledde till lärorik granskning av medierna

PeO Wärring: Mediedrevet blev hans död

SvD:s klimathaveri och läsaraffären

De starka reaktionerna på SvD:s resereportage väcker intressanta frågor om klimatbevakning, fossilannonser och den växande läsaraffären.

Resereportaget i lördagens SvD med rubriken ”De förlorade paradisen” och överingressen ”Venedig, Maldiverna och Seychellerna sjunker i havet, glaciärer smälter, regnskogar skövlas och Kalifornien brinner. Passa på att besöka dessa hänförande, men klimathotade platser, innan de försvinner för gott.” väckte ont blod på Twitter. Expressens biträdande kulturchef Jens Liljestrand skrev att SvD ”ger vår tids extrema klimategoism ett ansikte” och läkaren och debattören Agnes Wold skrev ”Är ni helt från vettet, @SvD ? Himla tur att jag inte förnyade min prenumeration!”

SvD försökte distansera sig lite från reportaget genom att hänvisa till Perfect Guides redaktion, men för den genomsnittlige läsaren uppfattas det nog inte som något väsensskilt från huvudtidningen. SvD hänvisade också till Jenny Stiernstedts seriösa klimatbevakning (som även uppmärksammats i denna blogg). Men för den som ser klimatfrågan som en pågående förintelse av livsbetingelserna på planeten är det inte en fråga där man kan väga upp sådana artiklar med skarp bevakning på en annan sida.

För det första är det intressant att den här artikeln väcker sådan uppståndelse. Hade den publicerats för ett eller fem år sedan hade den antagligen passerat relativt obemärkt. I höstas publicerade Dagens Nyheter exempelvis en artikel med rubriken ”Så ska klimathotet hanteras” och underrubriken ”mur och skyddsvallar ska klimatsäkra bilimporten i Halmstad”. Detta efter ett uppslag om klimatmötet i Bonn som hade rubriken ”Många frågor att lösa om utsläppen ska minskas”, och på ett uppslag som i övrigt pryddes av en helsidesannons för BMW. DN-artikeln uppmärksammades i mycket begränsad omfattning, så upprördheten kan tyda på att något har hänt i den svenska klimatdebatten.

För det andra finns det en intressant aspekt som handlar om att läsaraffären blir relativt viktigare för dagstidningarna i takt med att annonsmarknaden sviktar samtidigt som de digitala prenumerationerna ökar. Även om det aktuella resereportaget kanske inte leder till några större avhopp så finns det en ökad risk för läsarbojkotter i takt med att läsarintäkterna ökar i betydelse.

Är det bra eller dåligt att tidningarna blir mindre beroende av sina annonsörer och mer beroende av sina läsare? Beroendet blir i alla fall utspritt på fler. I övrigt beror det väl på vad tidningen har för annonsörer – och vad den har för läsare. Och givetvis på vad man själv har för värderingar. Men om vi pratar om klimatskadlig agenda så har nog SvD precis som de flesta medier en högre andel annonsörer än läsare inom den kategorin. Som min tidigare kollega Mikael Marklund skaldade efter många underliga annonskrockar där skarp klimatbevakning fick samsas med fossilannonser på uppslag och undersajter: ”Problemet med klimatbevakningen är miljön”.

Oavsett om man tycker att det bra eller dåligt kan risken med läsarpåverkan och läsarbojkotter bli en realitet i och med att läsarintäkternas betydelse växer. Om den grupp prenumeranter som både amerikanska och svenska dagstidningar siktar in sig på är den moraliska medelklass som ser sig som motståndare till allt som exempelvis Donald Trump står för finns en uppenbar risk att deras moral kan komma i konflikt med det som saluförs i tidningens annonser. Det är visserligen en balansgång tidningarna är vana vid att hantera, men den kan bli svårare i takt med att insatserna i och medvetenheten om, den pågående klimatkatastrofen blir högre. Kanske kan tidningarna rentav hitta nya affärer i den uppkomna situationen: vad sägs om att erbjuda en digital premiumprenumeration som är fri från fossilannonser?

Inte alltid publicist först

Ett mantra som verkar sprida sig efter #metoo är att en utgivare alltid i första hand ska vara publicist. Det är inte helt sant av ett väldigt enkelt skäl.

Bland andra Aftonbladets nu sjukskrivna publisher Sofia Olsson Olsén har gett utryck för problemet med att både vara utgivare och arbetsgivare och att arbetsgivaransvaret ibland kan gå före. Vilket kritiserats av bland annat Resumés Andreas Rågsjö-Thorell och Malin Ekman i Svenska Dagbladet som menar att en utgivare alltid ska vara publicist i första hand, även när det gäller det egna företaget.

Men det finns ett annat skäl än arbetsgivaransvaret till att det inte går att vara publicist i första hand när det gäller interna förhållanden. Det är för att du är en del i skeendet och därmed en part i målet. Och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att leda bevakningen av ett skeende där du också är en aktör.

Däremot går det självklart, som Dagens Nyheter gjort på ett föredömligt sätt, att vara transparent med vilka åtgärder man gör internt. Men det handlar då om sparsmakade artiklar med få detaljer – inga braskande granskningar på flera uppslag.

Det går emot allt man normalt tror på, men i dessa fall kan det faktiskt vara bättre att låta konkurrenterna stå för bevakningen, trots att man vet mer än dem. Och att själv nöja sig med rewrites av andras bevakning och egna transparensbloggar eller kortfattade transparensartiklar.

Om det bara gällde konflikten mellan arbetsgivaransvar och utgivaransvar skulle det peka på att problemet vore publisherrollen. Den rollen har sina problem, vilket Stefan Melesko precis skrivit om i en text på Medievärlden Premium, men problemet med att inte bevaka sig själv skulle inte lösas genom att den avskaffades. En chefredaktör och ansvarig utgivare är lika mycket en del av företaget som en vd med arbetsgivaransvar.

Känsliga #metoo-publiceringar – så tänkte vi

Sedan #metoo startade har nästan varje dag inneburit ett nytt pressetiskt dilemma. Så här har jag som ansvarig utgivare för Medievärlden resonerat kring våra publiceringsbeslut.

Denna höst med #metoo har inneburit många pressetiska diskussioner på vår redaktion, liksom på de flesta andra. För även när vi skriver om andra mediers avslöjanden måste vi göra vår egen bedömning av vilka uppgifter vi själva bör publicera. Ofta fattar olika utgivare olika publiceringsbeslut även när de har ungefär samma publiceringsunderlag.

Här kommer en kortfattad redogörelse över höstens #metoo-publiceringar. Ambitionen är största möjliga transparens men inte full, med hänsyn till källskydd och risken för identifiering genom att nämna uppgifter vi valt att inte publicera. Så här tänkte vi kring några av de jobb vi publicerade denna höst:

Tidigare Expomedarbetare anklagas för våldtäkt

Medan andra (utom Flamman som stod för det ursprungliga avslöjandet) utelämnade att det handlade om Expo, och istället beskrev mannen på andra sätt, gjorde vi motsatsen. Vi gjorde bedömningen att det fanns ett allmänintresse just för att det handlade om Expo på grund av organisationens viktiga roll och höga trovärdighet. Däremot publicerade vi inte namn (det gjorde ingen) och vi var mycket sparsamma med andra detaljer som tidpunkter, för att undvika ett för tydligt utpekande.

Chefredaktör anklagas för sexuella trakasserier

Här gjorde vi också en annan bedömning än andra som skrev: vi skrev att det handlade om en chefredaktör. Resumé som gjorde avslöjandet gick ut med namn och bild. Det hade vi troligen också gjort om vi haft samma publiceringsunderlag. För oss som är en branschtidning för publicister var det helt centralt att det handlade om en chefredaktör, eftersom det så vitt känt är det första fallet där en chefredaktör fått lämna efter anklagelser om sexuella trakasserier och våldtäkter. Däremot var vi mycket återhållsamma med andra detaljer om personen och även med detaljer om vilka gärningar personen anklagas för. Eftersom vi valt att anonymisera länkade vi heller inte till Resumés artikel, utan till DN:s som hade vittnesmål men anonymiserat mannen. Däremot kreddade vi självklart Resumé som skrivit först.

Sexuella trakasserier på TT

Ganska enkelt eftersom TT själva gick ut med uppgifterna. Vi baserade artikeln helt på TT:s egna uppgifter, som framför allt handlade om organisationens ansvar och tillkortakommanden. Uppgifterna gjorde det inte möjligt att identifiera den utpekade medarbetaren.

Efter #deadline – DN-medarbetare tas ur tjänst

Här publicerade vi bara de uppgifter som Dagens Nyheter själva gått ut med i en artikel på den egna sajten, och dessa uppgifter innehöll mycket få detaljer som var utpekande för medarbetaren.

Utpekade kontaktade medlemmar i #deadline

Vi resonerade att det var av stort intresse för våra läsare hur #Deadline-gruppen fungerade, och när en av gruppens administratörer själv ville prata om det såg vi inget problem att publicera. Vi publicerade inga uppgifter som gjorde att det gick att identifiera vilka det handlade om.

Anklagad sportprofil får fortsätta på SVT / SVT pausar med anklagad sportprofil

Att SVT pausar samarbetet med en mycket profilerad medarbetare på grund av anklagelser om sexuella trakasserier på en tidigare arbetsplats bedömde vi ha nyhetsvärde för oss. Vi publicerade utan namn och var sparsamma med detaljer för att försvåra identifiering.

Expressen-journalist anklagas för sexism

Här gjorde vi en rewrite av Aftonbladets avslöjande om en Expressenjournalist som anklagats för inviter i samband med granskningar. Varken Aftonbladet eller vi eller någon annan publicerade mannens namn och Expressen har inte gått ut med någon information om att det skulle finnas ett personalärende.

Expressen bryter med frilans efter nya anklagelser

En uppföljning av vår egen granskning av sexism på Expressen. Sedan vi både fått bekräftat att Expressen brutit samarbetet med mannen efter nya anklagelser och sedan vi själva fått nya vittnesmål om övergrepp, bland annat så sent som i somras, bedömde vi att vi hade goda grunder för en publicering. Vi utelämnade däremot många detaljer både om mannen och omständigheterna kring incidenter där han anklagats för övergrepp. Bland annat för att det inte skulle gå att identifiera honom.

SR-chef tvingades sluta efter larm från anställda

Vår egen granskning av en SR-chef som tvingades sluta för tre år sedan. Mannen slutade efter att han anklagats för att ha uppvaktat visstidsanställda samtidigt som han hjälpt dem att få nya jobb och anklagades också för ett sexuellt ofredande. Vi tog bort många detaljer om mannen, som ålder, var han jobbat och när olika saker hänt, för att han skulle bli svårare att identifiera. Sveriges Radio är också ett enormt företag med många chefer så vi bedömde risken för att han skulle gå att identifiera för någon annan än de som varit direkt inblandade som väldigt liten.

Utpekad radioprofil lämnar programmet / SR-chefer agerade inte mot programledaren / Programledare på SR utreds för sexuella trakasserier

Här valde vi till skillnad mot många andra att varken skriva namn eller kön på personen, eftersom vi inte bedömde att det var relevant för våra läsare. Personen är visserligen känd och har informell makt men har ingen formell chefsposition. Personen har inte direkt bekräftat anklagelserna och Sveriges Radio har heller inte själva gått ut med någon information om vad personen utretts för och vad utredningen kommit fram till.

Programledare lämnar produktion efter anklagelser / Folkkär programledare polisanmäld för sexbrott

Här namnpublicerade vi inte, trots att programledaren själv bemött anklagelserna i offentligheten. Vi bedömde att för vår läsekrets var det inte relevant att namnpublicera en programledare för ett nöjesprogram eftersom det ligger lite utanför vårt bevakningsområde.

Anklagad TV3-profil får lämna / TV3-profil utreds för ”oacceptabelt beteende”

Här namnpublicerade vi inte av samma skäl, att det för vår läsekrets inte var relevant att namnpublicera en programledare för ett nöjesprogram.

Sexism och övergrepp på Expressen tidigt 2000-tal

Medievärldens egen granskning, som består av tre delar: en medarbetare som i samband med #metoo polisanmälts för en gammal incident, en chef som i mitten av 2000-talet anklagades för våldtäkt, berättelser sexism på redaktionen under 2000-talet första decennium. Ingen namnpublicerades och vi var mycket försiktiga med detaljer. Relevansen var i den första delen att det kommit en ny anmälan i samband med #metoo (och det visade sig sedan att mannen anklagats för fler övergrepp, senast nu i somras. Expressen bröt sedan samarbetet med mannen). I den andra delen var relevansen att en chef på Expressen för länge sedan varit anklagad för våldtäkt och att tidningen i samband med #metoo namnpublicerade andra som varit anklagade för våldtäkt för länge sedan. I den tredje delen handlade det om att belysa de problem med sexistisk kultur som många tidningar brottats med långt in på 2000-talet. Vi är en branschtidning som har dagstidningar som vår kärnmålgrupp, och därför bedömde vi att samtliga delar i denna granskning var relevanta att publicera. Jag har tidigare skrivit om denna publicering och de yrkesetiska avvägandena kring att jag känner en av källorna i den här bloggposten.

Fler vittnesmål om Virtanen – och ytterligare Aftonbladetprofil

Den andra Aftonbladetprofilen som nämns i denna artikel har ingen chefsroll och har inte anklagats för något brottsligt. Alltså såg vi inget skäl att namnpublicera honom och var försiktiga med fler detaljer om mannen.

Anklagad SVT-chef lämnar / Chef på SVT utreds för sexuella trakasserier

Att en person i chefsposition på SVT utreds för sexuella trakasserier och sedan lämnar har ett självklart nyhetsvärde för oss och SVT agerade också kraftfullt. Mannen gick aldrig ut öppet och bemötte anklagelserna och vi bedömde inte att allmänintresset i hans identitet var så stort att det övervägde skadan av en namnpublicering.

Utpekad Schibstedchef lämnar företaget / Utpekad Schibsted-chef stängs av / En till Aftonbladet-medarbetare pekas ut för våldtäkt

En högt uppsatt chef inom en stor mediekoncern som anklagats och anmälts, men inte dömts för, våldtäkt. Vi avstod från namnpublicering eftersom vi inte hade egna källor, inte lyckades få tag i honom och eftersom han inte själv gick ut och bekräftade uppgifterna. Vi hade dock med en hel del uppgifter om mannen och vad han anklagats för. Även sådana som kan underlätta identifiering. Detta för att det handlade om en person i hög maktposition.

Efter polisanmälan mot Timell – åklagaren inleder förundersökning / Martin Timell avskedas / Martin Timell medger tafsande / TV4 drar in Martin Timells program / Anklagad TV4-medarbetare tas ur tjänst / Krismöte på TV4 efter anklagelser mot medarbetare

Vår enda namnpublicering i samband med #metoo förutom Virtanen. Vi namnpublicerade trots att Martin Timell inte ingår i vårt normala bevakningsområde. Här bidrog det att TV4 agerade kraftfullt och berättade om händelserna och att Martin Timell själv kommenterade i andra medier. Vi namnpublicerade honom inte i våra första artiklar, utan först sedan han själv öppet kommenterat anklagelserna.

Fredrik Virtanen anmäler Expressen och SvD / Virtanen tvingas lämna Aftonbladets ledarsida / Expressen namnpublicerar Aftonbladetprofilen / Ännu en anmälan mot Aftonbladet-medarbetaren / Utpekad Aftonbladet-medarbetare tar timeout / Aftonbladet utreder anklagelserna mot medarbetaren / Aftonbladet kommenterar anklagelserna mot en medarbetare

Vår enda namnpublicering förutom Martin Timell. Vi namnpublicerade inte förrän Fredrik Virtanen själv gick ut och bemötte anklagelserna i en artikel i Aftonbladet. Vi namnpublicerade eftersom både han och Aftonbladet kommenterat och eftersom det handlar om en av tidningsbranschens största profiler, som är verksam både på ledarplats och som nyhetskolumnist.

Expressen försökte hindra Medievärldens publicering

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har försökt få Medievärlden att avpublicera eller plocka ut delar av artikeln om sexism på Expressen. UPPDATERAD

Eftersom Expressen har kommenterat och ifrågasatt hur jag arbetat med artikeln om sexism och övergrepp på Expressen ska jag här försöka redogöra så öppet jag kan för hur vi har jobbat.

Jag ska börja med att vara helt transparent. Det stämmer att jag är vän med en av källorna till artikeln om sexism på Expressen: kvinnan som gjort polisanmälan (Jag kan säga det nu eftersom jag fått hennes godkännande). Jag har pratat med över 20 olika källor för denna artikel, några av dem sade uttryckligen att de bara ville prata med mig. Jag bedömde därför att jag var den enda som kunde göra det här jobbet.

Detta har Expressen sedan använt som en förevändning för att försöka påverka publiceringen. Det har förvånat mig hur mycket energi som har lagts på det från Expressens sida.

Det började egentligen dagen innan publiceringen när Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ringde till mig, innan jag hade sökt honom. Han gav sin syn på fallet som ledde till polisanmälan. Han uttryckte, bland annat, att Medievärlden skulle se löjliga ut om vi skrev om det och att det skulle skada Expressen. Jag förklarade att Medievärlden fattar sina egna publiceringsbeslut.

Efter det hade vi en bra kontakt där Thomas Mattsson svarade på våra frågor, och efter publiceringen hade han synpunkter på texten som vi delvis tillmötesgick: Vi gjorde en tydligare rubrik som förklarade att det var länge sedan. Vi tog bort uppgiften om att kvinnan misstänktes ha blivit drogad. Däremot gick vi inte med på att ta bort passagen där en Expressenchef delgavs misstanken om brott på Amaranten i sällskap av en annan Expressenchef, trots att Thomas Mattsson tyckte att vi borde stryka den.

Cirka två timmar efter publiceringen ringer Thomas Mattsson mig och frågar om min relation till källan. Jag bekräftade denna och därmed hennes identitet för honom eftersom jag vet att hon kontaktat dem i eget namn. Då säger Thomas Mattsson, bland annat, att detta är en av de största skandalerna i den svenska presshistorien, att Expressen kommer att agera, att Expressen kommer att gå ut både internt och externt och att det kommer att bli en fråga mellan Bonnier och vår nya ägare Alma. Han säger att detta kommer skada både Medievärlden och kvinnan som gjort polisanmälan. Han rekommenderar mig att avpublicera artikeln. Det har jag aldrig någonsin varit med om förut, så jag ber att få ringa upp.

När jag ringer upp efter cirka 30 minuter är hans linje att vi ska plocka bort delen som rör polisanmälan och göra en egen artikel av den där min kollega får gå igenom källmaterialet. (Och jag och Thomas Mattsson har inte en relation där vi brukar ge varandra publiceringsråd)

Jag säger att vi inte kommer att ta bort eller ändra något i vår publicering, och att han får göra vad han vill. Men jag tycker idén att låta min kollega också göra en egen intervju och uppdatera den passagen är bra, så det gör vi. Efter det lade vi till en rad om att hon också varit textförfattare, fast jag kvarstår som huvudskribent med bildbyline. Jag hade kanske sluppit den här kritiken om jag hade bett min kollega att göra intervjun med denna specifika källa redan från början.

Senare på kvällen ringer en reporter från Expressen upp mig och intervjuar mig om min relation till källan. Den artikeln går att läsa här. Igår bloggade Thomas Mattsson om min relation till källan här.

Jag har aldrig haft något otalt med Expressen eller någon av de anonymiserade personerna i artikeln. Jag svarar gärna på frågor om detta, så länge det inte kan innebära någon risk att mina källor röjs. Jag har hela tiden sett som min främsta uppgift att skydda mina källor. Att Thomas Mattsson berättar uppgifter om en anonym källa som anmält ett sexualbrott som gör det möjligt att ringa in vem det är, har så klart gjort det svårare för mig att skydda mina källor.

Jag har under några dagar fått uppleva trycket från en mäktig mediekoncern och det har varit en intressant upplevelse som också säger något om vad den här frågan egentligen handlar om: Det tryck som fått så många journalister att inte våga berätta om vad chefer och kollegor i mediebranschen utsatt dem för, men som nu gör det i samband med #metoo.

UPPDATERAD 17/11: Expressen har nu brutit kontraktet med frilansmedarbetaren efter nya anklagelser, de senaste övergreppen ska ha skett i somras..

Länkar:

Medierna i P1 har gjort en inslag om publiceringarna här.

Här är texten i Medievärlden

Här är Expressens text

Här har Thomas Mattsson bloggat om publiceringen.

Här har Aftonbladet skrivit och själva intervjuat

Här har SVT skrivit