Annons: PP Pension

Expressen försökte hindra Medievärldens publicering

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har försökt få Medievärlden att avpublicera eller plocka ut delar av artikeln om sexism på Expressen. UPPDATERAD

Eftersom Expressen har kommenterat och ifrågasatt hur jag arbetat med artikeln om sexism och övergrepp på Expressen ska jag här försöka redogöra så öppet jag kan för hur vi har jobbat.

Jag ska börja med att vara helt transparent. Det stämmer att jag är vän med en av källorna till artikeln om sexism på Expressen: kvinnan som gjort polisanmälan (Jag kan säga det nu eftersom jag fått hennes godkännande). Jag har pratat med över 20 olika källor för denna artikel, några av dem sade uttryckligen att de bara ville prata med mig. Jag bedömde därför att jag var den enda som kunde göra det här jobbet.

Detta har Expressen sedan använt som en förevändning för att försöka påverka publiceringen. Det har förvånat mig hur mycket energi som har lagts på det från Expressens sida.

Det började egentligen dagen innan publiceringen när Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ringde till mig, innan jag hade sökt honom. Han gav sin syn på fallet som ledde till polisanmälan. Han uttryckte, bland annat, att Medievärlden skulle se löjliga ut om vi skrev om det och att det skulle skada Expressen. Jag förklarade att Medievärlden fattar sina egna publiceringsbeslut.

Efter det hade vi en bra kontakt där Thomas Mattsson svarade på våra frågor, och efter publiceringen hade han synpunkter på texten som vi delvis tillmötesgick: Vi gjorde en tydligare rubrik som förklarade att det var länge sedan. Vi tog bort uppgiften om att kvinnan misstänktes ha blivit drogad. Däremot gick vi inte med på att ta bort passagen där en Expressenchef delgavs misstanken om brott på Amaranten i sällskap av en annan Expressenchef, trots att Thomas Mattsson tyckte att vi borde stryka den.

Cirka två timmar efter publiceringen ringer Thomas Mattsson mig och frågar om min relation till källan. Jag bekräftade denna och därmed hennes identitet för honom eftersom jag vet att hon kontaktat dem i eget namn. Då säger Thomas Mattsson, bland annat, att detta är en av de största skandalerna i den svenska presshistorien, att Expressen kommer att agera, att Expressen kommer att gå ut både internt och externt och att det kommer att bli en fråga mellan Bonnier och vår nya ägare Alma. Han säger att detta kommer skada både Medievärlden och kvinnan som gjort polisanmälan. Han rekommenderar mig att avpublicera artikeln. Det har jag aldrig någonsin varit med om förut, så jag ber att få ringa upp.

När jag ringer upp efter cirka 30 minuter är hans linje att vi ska plocka bort delen som rör polisanmälan och göra en egen artikel av den där min kollega får gå igenom källmaterialet. (Och jag och Thomas Mattsson har inte en relation där vi brukar ge varandra publiceringsråd)

Jag säger att vi inte kommer att ta bort eller ändra något i vår publicering, och att han får göra vad han vill. Men jag tycker idén att låta min kollega också göra en egen intervju och uppdatera den passagen är bra, så det gör vi. Efter det lade vi till en rad om att hon också varit textförfattare, fast jag kvarstår som huvudskribent med bildbyline. Jag hade kanske sluppit den här kritiken om jag hade bett min kollega att göra intervjun med denna specifika källa redan från början.

Senare på kvällen ringer en reporter från Expressen upp mig och intervjuar mig om min relation till källan. Den artikeln går att läsa här. Igår bloggade Thomas Mattsson om min relation till källan här.

Jag har aldrig haft något otalt med Expressen eller någon av de anonymiserade personerna i artikeln. Jag svarar gärna på frågor om detta, så länge det inte kan innebära någon risk att mina källor röjs. Jag har hela tiden sett som min främsta uppgift att skydda mina källor. Att Thomas Mattsson berättar uppgifter om en anonym källa som anmält ett sexualbrott som gör det möjligt att ringa in vem det är, har så klart gjort det svårare för mig att skydda mina källor.

Jag har under några dagar fått uppleva trycket från en mäktig mediekoncern och det har varit en intressant upplevelse som också säger något om vad den här frågan egentligen handlar om: Det tryck som fått så många journalister att inte våga berätta om vad chefer och kollegor i mediebranschen utsatt dem för, men som nu gör det i samband med #metoo.

UPPDATERAD 17/11: Expressen har nu brutit kontraktet med frilansmedarbetaren efter nya anklagelser, de senaste övergreppen ska ha skett i somras..

Länkar:

Medierna i P1 har gjort en inslag om publiceringarna här.

Här är texten i Medievärlden

Här är Expressens text

Här har Thomas Mattsson bloggat om publiceringen.

Här har Aftonbladet skrivit och själva intervjuat

Här har SVT skrivit

 

Mats Johansson – de fria mediernas försvarare

Svenska Dagbladets förre politiska chefredaktör Mats Johansson avled hastigt på midsommardagen. Hans bortgång är en stor förlust för alla som värnar yttrandefrihet och fria medier.

Mats Johansson avled på midsommardagens morgon. I sitt långa yrkesliv som journalist, politiker och debattör har han bland annat varit politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet och moderat riksdagsledamot i bland annat kultur- och utrikesutskottet.

Som politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet och som ledarskribent såg han antagligen på medierna som ett slagfält för politiken. Men de senaste åren såg han allt mer på politiken som ett slagfält för medierna. Hans engagemang för yttrandefrihet och fria medier var djupt och äkta och låg bortom partilinjer och debattpositioner. Han älskade och brann för den fria pressen men även ett starkt public service, och kom att bli en av de skarpaste försvararna av public service bland annat i de kolumner han skrev för Medievärlden.

Hans sista text för Medievärlden, en initierad analys av den politiska striden mellan BBC och Murdoch i Storbritannien, avslutade han med sin egenhändigt komponerade transparensupplysning: ”MATS JOHANSSON är vice ordförande i Ägarstiftelsen till public service, där han 2010 invaldes som riksdagsledamot (M), en ordning han vill avskaffa.” För precis så var det, som politiskt invald jobbade han hårt för att få bort ordningen med politiskt invalda ledamöter i public services ägarstiftelse. Syftet var förstås att public service-medierna ska vara så fria som möjligt.

I texten beskrev han för övrigt hoten mot public service så här: ”Det summerar till vad jag kallar ’de dubbla hoten’ mot public service: utifrån i form av politiker och konkurrenter, inifrån i form av usel enögd journalistik som inte motsvarar kraven på kvalitet och saklighet. Till detta växer nu fram en tredje hotbild – den organiserade hatkampanj från extremhögern mot ’medierna’ som syftar till att minska deras höga förtroende hos allmänheten.” Han slog gärna åt alla håll, med ett stramt och återhållet raljerande språk, men undvek slag under bältet och omotiverade personangrepp.

Mats Johansson var en enastående skribent, stilistiskt med språklig precision och intellektuellt med sitt fria tänkande och utforskande. Han var också en av de mest kunniga och initierade personerna jag träffat när det gäller mediefrågor. Han rörde sig i internationella kretsar som få svenskar har tillgång till, och var bland annat Europarådets medierapportör åren 2010–2013. Hans engagemang för yttrandefrihet och hotade journalister var outtröttligt. Hans bortgång är en stor förlust för alla som värdesätter det fria ordet.

 

Om Mats Johansson

Mats Johansson började skriva i Svenska Dagbladet 1980 och var tidningens politiska chefredaktör mellan 2000 och 2003. Han har fortsatt medverka i tidningen och har varit kolumnist på ledarsidan sedan 2015. Han har varit redaktör för Svensk Tidskrift och grundade tankesmedjan Frivärld.

Han var också moderat riksdagsman mellan 2006 och 2014. Då var han bland annat ledamot i kulturutskottet. Mats Johansson var även vice ordförande i Förvaltningsstiftelsen som äger Sveriges Radio, SVT och UR.

Mats Johansson var även återkommande skribent på Medievärlden. Läs hans mediekrönikor här:

Läs Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahls minnesord över Mats Johansson här: