Annons: PP Pension

Den farliga glidningen i #metoo-bevakningen

Den svenska #metoo-bevakningen var huvudsakligen viktig och relevant. Men glidningen från att beskriva saker som hänt till att beskriva hur människor är blev i vissa fall olycklig.

I Torbjörn von Kroghs genomgång av den mediala självrannsakan som följde efter ett självmord i Norge för femton år sedan lyfter han en viktig aspekt. Att bli granskad för saker man har gjort kan vara tufft, men det som knäcker människor är ofta de granskningar som fokuserar på hur man är.

”Vi människor klarar mycket av den kritik vi får för övertramp vi gör – antingen vi har stulit, ljugit, kommit för sent eller har fattat felaktiga beslut. Vi kan hantera hög press och starkt fokus. De flesta människor är ganska robusta så länge kritik och granskning handlar om uppförande och handling. Men när kritiken handlar om egenskaper, om vilka vi är, så drabbar den på ett annat sätt. Detta är faktiskt mänsklig kunskap som vi har med oss sedan barndomen; vill vi såra så karakteriserar vi personen”, konstaterade två psykiatriker i den norska utredningen bland annat.

Att undvika karaktärsmordsfällan handlar faktiskt inte bara om respekt för de granskade, utan också om respekt för läsarna. Att bygga hela artiklar på att anonyma röster beskriver en person som manipulativ, despotisk eller sexistisk är inte att ta sina läsare på allvar. En granskning som fokuserar på vad som faktiskt hänt och låter läsarna själva bilda sin uppfattning blir i de flesta fall mer korrekt och etiskt försvarbar. ”Show dont tell” är en gammal journalistisk princip. Självklart har värderande omdömen också en plats i en granskning, men det kan bli problematiskt när de får ta över.

Den här glidningen började redan före #metoo, i sociala medier, där män hängdes ut för att vara sexister och skyldiga till övergrepp, men utan konkreta exempel på vad de gjort. En annan sak som var tydlig i de fallen var att varje motröst riskerade att också bli påklistrad en sexistetikett, även om det handlade om relevanta invändningar eller frågor.

Något liknande hände faktiskt en av mellancheferna på Kulturhuset, Johan Wirfält, som var en av få som offentligt gav en annan bild av Benny Fredriksson. Han blev ifrågasatt både i sociala medier och i tidningsspalterna i samband med Aftonbladets granskning. I de flesta fall handlade det om respektfulla ifrågasättanden, men han var just då väldigt ensam och hårt ansatt. Det kräver stort mod att frivilligt sätta sig i den situationen.

Så två önskemål inför kommande granskningar av viktiga frågor som sexism, övergrepp och mobbning skulle kunna vara:

Att publicister försöker undvika granskningar som till övervägande del består av värderande omdömen om utpekade personer, och i stor utsträckning saknar konkreta exempel på vad de faktiskt har gjort. Det blir svårt för läsarna att värdera informationen, och förödande för den utpekade som inte kan försvara sig.

Att moderatorer, redaktörer och sociala medier-postare försöker ta ett ansvar för att det inte bildas en mobb som gör ner varje försök att ge en motbild och försöker karaktärsmörda dem som gör det. Det kan räcka med att bekräfta att en relevant invändning är en relevant invändning och att be de som kommenterar hålla en god ton även mot de som inte stämmer in i kören.

 

Läs också:

Självmordet som ledde till lärorik granskning av medierna

PeO Wärring: Mediedrevet blev hans död

Inte alltid publicist först

Ett mantra som verkar sprida sig efter #metoo är att en utgivare alltid i första hand ska vara publicist. Det är inte helt sant av ett väldigt enkelt skäl.

Bland andra Aftonbladets nu sjukskrivna publisher Sofia Olsson Olsén har gett utryck för problemet med att både vara utgivare och arbetsgivare och att arbetsgivaransvaret ibland kan gå före. Vilket kritiserats av bland annat Resumés Andreas Rågsjö-Thorell och Malin Ekman i Svenska Dagbladet som menar att en utgivare alltid ska vara publicist i första hand, även när det gäller det egna företaget.

Men det finns ett annat skäl än arbetsgivaransvaret till att det inte går att vara publicist i första hand när det gäller interna förhållanden. Det är för att du är en del i skeendet och därmed en part i målet. Och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att leda bevakningen av ett skeende där du också är en aktör.

Däremot går det självklart, som Dagens Nyheter gjort på ett föredömligt sätt, att vara transparent med vilka åtgärder man gör internt. Men det handlar då om sparsmakade artiklar med få detaljer – inga braskande granskningar på flera uppslag.

Det går emot allt man normalt tror på, men i dessa fall kan det faktiskt vara bättre att låta konkurrenterna stå för bevakningen, trots att man vet mer än dem. Och att själv nöja sig med rewrites av andras bevakning och egna transparensbloggar eller kortfattade transparensartiklar.

Om det bara gällde konflikten mellan arbetsgivaransvar och utgivaransvar skulle det peka på att problemet vore publisherrollen. Den rollen har sina problem, vilket Stefan Melesko precis skrivit om i en text på Medievärlden Premium, men problemet med att inte bevaka sig själv skulle inte lösas genom att den avskaffades. En chefredaktör och ansvarig utgivare är lika mycket en del av företaget som en vd med arbetsgivaransvar.

Känsliga #metoo-publiceringar – så tänkte vi

Sedan #metoo startade har nästan varje dag inneburit ett nytt pressetiskt dilemma. Så här har jag som ansvarig utgivare för Medievärlden resonerat kring våra publiceringsbeslut.

Denna höst med #metoo har inneburit många pressetiska diskussioner på vår redaktion, liksom på de flesta andra. För även när vi skriver om andra mediers avslöjanden måste vi göra vår egen bedömning av vilka uppgifter vi själva bör publicera. Ofta fattar olika utgivare olika publiceringsbeslut även när de har ungefär samma publiceringsunderlag.

Här kommer en kortfattad redogörelse över höstens #metoo-publiceringar. Ambitionen är största möjliga transparens men inte full, med hänsyn till källskydd och risken för identifiering genom att nämna uppgifter vi valt att inte publicera. Så här tänkte vi kring några av de jobb vi publicerade denna höst:

Tidigare Expomedarbetare anklagas för våldtäkt

Medan andra (utom Flamman som stod för det ursprungliga avslöjandet) utelämnade att det handlade om Expo, och istället beskrev mannen på andra sätt, gjorde vi motsatsen. Vi gjorde bedömningen att det fanns ett allmänintresse just för att det handlade om Expo på grund av organisationens viktiga roll och höga trovärdighet. Däremot publicerade vi inte namn (det gjorde ingen) och vi var mycket sparsamma med andra detaljer som tidpunkter, för att undvika ett för tydligt utpekande.

Chefredaktör anklagas för sexuella trakasserier

Här gjorde vi också en annan bedömning än andra som skrev: vi skrev att det handlade om en chefredaktör. Resumé som gjorde avslöjandet gick ut med namn och bild. Det hade vi troligen också gjort om vi haft samma publiceringsunderlag. För oss som är en branschtidning för publicister var det helt centralt att det handlade om en chefredaktör, eftersom det så vitt känt är det första fallet där en chefredaktör fått lämna efter anklagelser om sexuella trakasserier och våldtäkter. Däremot var vi mycket återhållsamma med andra detaljer om personen och även med detaljer om vilka gärningar personen anklagas för. Eftersom vi valt att anonymisera länkade vi heller inte till Resumés artikel, utan till DN:s som hade vittnesmål men anonymiserat mannen. Däremot kreddade vi självklart Resumé som skrivit först.

Sexuella trakasserier på TT

Ganska enkelt eftersom TT själva gick ut med uppgifterna. Vi baserade artikeln helt på TT:s egna uppgifter, som framför allt handlade om organisationens ansvar och tillkortakommanden. Uppgifterna gjorde det inte möjligt att identifiera den utpekade medarbetaren.

Efter #deadline – DN-medarbetare tas ur tjänst

Här publicerade vi bara de uppgifter som Dagens Nyheter själva gått ut med i en artikel på den egna sajten, och dessa uppgifter innehöll mycket få detaljer som var utpekande för medarbetaren.

Utpekade kontaktade medlemmar i #deadline

Vi resonerade att det var av stort intresse för våra läsare hur #Deadline-gruppen fungerade, och när en av gruppens administratörer själv ville prata om det såg vi inget problem att publicera. Vi publicerade inga uppgifter som gjorde att det gick att identifiera vilka det handlade om.

Anklagad sportprofil får fortsätta på SVT / SVT pausar med anklagad sportprofil

Att SVT pausar samarbetet med en mycket profilerad medarbetare på grund av anklagelser om sexuella trakasserier på en tidigare arbetsplats bedömde vi ha nyhetsvärde för oss. Vi publicerade utan namn och var sparsamma med detaljer för att försvåra identifiering.

Expressen-journalist anklagas för sexism

Här gjorde vi en rewrite av Aftonbladets avslöjande om en Expressenjournalist som anklagats för inviter i samband med granskningar. Varken Aftonbladet eller vi eller någon annan publicerade mannens namn och Expressen har inte gått ut med någon information om att det skulle finnas ett personalärende.

Expressen bryter med frilans efter nya anklagelser

En uppföljning av vår egen granskning av sexism på Expressen. Sedan vi både fått bekräftat att Expressen brutit samarbetet med mannen efter nya anklagelser och sedan vi själva fått nya vittnesmål om övergrepp, bland annat så sent som i somras, bedömde vi att vi hade goda grunder för en publicering. Vi utelämnade däremot många detaljer både om mannen och omständigheterna kring incidenter där han anklagats för övergrepp. Bland annat för att det inte skulle gå att identifiera honom.

SR-chef tvingades sluta efter larm från anställda

Vår egen granskning av en SR-chef som tvingades sluta för tre år sedan. Mannen slutade efter att han anklagats för att ha uppvaktat visstidsanställda samtidigt som han hjälpt dem att få nya jobb och anklagades också för ett sexuellt ofredande. Vi tog bort många detaljer om mannen, som ålder, var han jobbat och när olika saker hänt, för att han skulle bli svårare att identifiera. Sveriges Radio är också ett enormt företag med många chefer så vi bedömde risken för att han skulle gå att identifiera för någon annan än de som varit direkt inblandade som väldigt liten.

Utpekad radioprofil lämnar programmet / SR-chefer agerade inte mot programledaren / Programledare på SR utreds för sexuella trakasserier

Här valde vi till skillnad mot många andra att varken skriva namn eller kön på personen, eftersom vi inte bedömde att det var relevant för våra läsare. Personen är visserligen känd och har informell makt men har ingen formell chefsposition. Personen har inte direkt bekräftat anklagelserna och Sveriges Radio har heller inte själva gått ut med någon information om vad personen utretts för och vad utredningen kommit fram till.

Programledare lämnar produktion efter anklagelser / Folkkär programledare polisanmäld för sexbrott

Här namnpublicerade vi inte, trots att programledaren själv bemött anklagelserna i offentligheten. Vi bedömde att för vår läsekrets var det inte relevant att namnpublicera en programledare för ett nöjesprogram eftersom det ligger lite utanför vårt bevakningsområde.

Anklagad TV3-profil får lämna / TV3-profil utreds för ”oacceptabelt beteende”

Här namnpublicerade vi inte av samma skäl, att det för vår läsekrets inte var relevant att namnpublicera en programledare för ett nöjesprogram.

Sexism och övergrepp på Expressen tidigt 2000-tal

Medievärldens egen granskning, som består av tre delar: en medarbetare som i samband med #metoo polisanmälts för en gammal incident, en chef som i mitten av 2000-talet anklagades för våldtäkt, berättelser sexism på redaktionen under 2000-talet första decennium. Ingen namnpublicerades och vi var mycket försiktiga med detaljer. Relevansen var i den första delen att det kommit en ny anmälan i samband med #metoo (och det visade sig sedan att mannen anklagats för fler övergrepp, senast nu i somras. Expressen bröt sedan samarbetet med mannen). I den andra delen var relevansen att en chef på Expressen för länge sedan varit anklagad för våldtäkt och att tidningen i samband med #metoo namnpublicerade andra som varit anklagade för våldtäkt för länge sedan. I den tredje delen handlade det om att belysa de problem med sexistisk kultur som många tidningar brottats med långt in på 2000-talet. Vi är en branschtidning som har dagstidningar som vår kärnmålgrupp, och därför bedömde vi att samtliga delar i denna granskning var relevanta att publicera. Jag har tidigare skrivit om denna publicering och de yrkesetiska avvägandena kring att jag känner en av källorna i den här bloggposten.

Fler vittnesmål om Virtanen – och ytterligare Aftonbladetprofil

Den andra Aftonbladetprofilen som nämns i denna artikel har ingen chefsroll och har inte anklagats för något brottsligt. Alltså såg vi inget skäl att namnpublicera honom och var försiktiga med fler detaljer om mannen.

Anklagad SVT-chef lämnar / Chef på SVT utreds för sexuella trakasserier

Att en person i chefsposition på SVT utreds för sexuella trakasserier och sedan lämnar har ett självklart nyhetsvärde för oss och SVT agerade också kraftfullt. Mannen gick aldrig ut öppet och bemötte anklagelserna och vi bedömde inte att allmänintresset i hans identitet var så stort att det övervägde skadan av en namnpublicering.

Utpekad Schibstedchef lämnar företaget / Utpekad Schibsted-chef stängs av / En till Aftonbladet-medarbetare pekas ut för våldtäkt

En högt uppsatt chef inom en stor mediekoncern som anklagats och anmälts, men inte dömts för, våldtäkt. Vi avstod från namnpublicering eftersom vi inte hade egna källor, inte lyckades få tag i honom och eftersom han inte själv gick ut och bekräftade uppgifterna. Vi hade dock med en hel del uppgifter om mannen och vad han anklagats för. Även sådana som kan underlätta identifiering. Detta för att det handlade om en person i hög maktposition.

Efter polisanmälan mot Timell – åklagaren inleder förundersökning / Martin Timell avskedas / Martin Timell medger tafsande / TV4 drar in Martin Timells program / Anklagad TV4-medarbetare tas ur tjänst / Krismöte på TV4 efter anklagelser mot medarbetare

Vår enda namnpublicering i samband med #metoo förutom Virtanen. Vi namnpublicerade trots att Martin Timell inte ingår i vårt normala bevakningsområde. Här bidrog det att TV4 agerade kraftfullt och berättade om händelserna och att Martin Timell själv kommenterade i andra medier. Vi namnpublicerade honom inte i våra första artiklar, utan först sedan han själv öppet kommenterat anklagelserna.

Fredrik Virtanen anmäler Expressen och SvD / Virtanen tvingas lämna Aftonbladets ledarsida / Expressen namnpublicerar Aftonbladetprofilen / Ännu en anmälan mot Aftonbladet-medarbetaren / Utpekad Aftonbladet-medarbetare tar timeout / Aftonbladet utreder anklagelserna mot medarbetaren / Aftonbladet kommenterar anklagelserna mot en medarbetare

Vår enda namnpublicering förutom Martin Timell. Vi namnpublicerade inte förrän Fredrik Virtanen själv gick ut och bemötte anklagelserna i en artikel i Aftonbladet. Vi namnpublicerade eftersom både han och Aftonbladet kommenterat och eftersom det handlar om en av tidningsbranschens största profiler, som är verksam både på ledarplats och som nyhetskolumnist.

Pratar man inte med varandra på Aftonbladet?

Det är obegripligt att Aftonbladet, som är bäst i Sverige på att kommunicera med allmänheten, inte klarar av att kommunicera internt.

Aftonbladets interna kommunikation de senaste veckorna framstår som ett pärlband av missförstånd och misslyckanden. Det gäller framför allt turerna kring Dokument 2.0 där kvinnor anonymt berättar om sina upplevelser av sexism och övergrepp på Aftonbladet.

Hur kan ledningen ta initiativ till att skapa Dokument 2.0 men sedan låtsas som att det var ett initiativ från medarbetarna, och hur kan alla sedan fortsätta spela med i det missförståndet?

Hur kan någon ha fått för sig att ansvarig utgivare kan lova att publicera något ”in blanko” utan att ha fått ta del av materialet och bedöma källornas trovärdighet?

Varför diskuterades inte den kommande publiceringen och vilka plattformar den skulle ske på ordentligt innan dokumentet var färdigställt?

Hur kunde det få gå så långt att det av allt arbete med Dokumentet nu verkar bli ingenting?

Det övergripande problemet verkar vara att man inte pratat ordentligt med varandra under processen, vilket lett till förvirring, frustration och ilska och till slut verkar ha dödat hela initiativet. Sedan undrar man förstås också vilka uppgifter som är så känsliga att tidningens publisher Sofia Olsson Olsén inte kunde gå med på att publicera dem.

Alla är förlorare på denna upplösning. Redaktörerna som jobbat hårt för att skapa dokumentet har hoppat av och skriver att de är ”bottenlöst ledsna för att det blivit så här och för hur Aftonbladet framstår utåt”, de som haft modet att vittna om övergrepp är upprörda och känner sig lurade, och ledningen upplever en förtroendekris som ingen vet hur den kommer att sluta.

Allra sorgligast är att dessa misslyckanden tar fokus från huvudfrågan: problemen med sexism och övergrepp på Aftonbladets redaktion, i mediebranschen och i samhället.

Därför är det viktigt att mediebranschen granskas

Mediebranschen är en bransch som andra – men ändå inte. De värderingar som gäller på mediebolagen påverkar samhället i större utsträckning än andra branschers.

De senaste veckorna har det nästan dagligen kommit nya avslöjanden om sexism och övergrepp i mediebranschen. Idag är inget undantag, SVT avslöjar själva att nio kvinnor utsatts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

En konsekvens av #metoo är att det påbörjats en utrensning av utpekade profiler och mediechefer som får lämna tjänster och uppdrag. Man kan ha synpunkter på både namnpubliceringar och alla halvanonymiserade men extremt utpekande texter som leder till spekulationer. Men en positiv konsekvens är att många chefer nu fått skärpa blicken. De som tidigare verkar ha ansträngt sig för att inte se problemen måste nu istället anstränga sig för att se dem. Frågan är om det kommer att hålla i sig länge nog för att påverka strukturerna.

För när det handlar om sexism och sexuella övergrepp finns det nästan alltid någon annan fråga som är viktigare, som inte ska störas. Det kan handla om de traditionella mediernas trovärdighet, om Wikileaks viktiga avslöjanden eller om olika ideologiska kamper som inte ska solkas. Och så kan sexismen leva kvar, även om det inte längre kan ske lika öppet.

Det kan tyckas orättvist att mediebranschen granskas så hårt medan andra branscher undandrar sig granskning. Men mediebranschen är inte vilken bransch som helst. De värderingar som råder här amplifieras ut i hela samhället. Man ska också kunna ställa högre krav på de aktörer som rapporterar och i tyckande texter dömer andra personers, branschers och företags tillkortakommanden

Mot detta kan man invända att en professionell journalist så klart ska kunna rapportera objektivt oavsett personliga värderingar. Men en kultur på en arbetsplats kan påverka på sätt som är svårare att greppa. Och upplevda förväntningar kan påverka journalisternas handlingsutrymme, vare sig de är inbillade eller inte.

Det är därför det är så viktigt att alla som utsätts för något inte ska behöva tvivla en sekund på vems sida cheferna står på. Och att många mediechefer nu så kraftfullt försöker övertyga dem om detta. På exempelvis TV4 och Aftonbladet har cheferna de senaste veckorna tydligt visat att de tar anklagelser på allvar, själva försöker utreda vad som hänt och vilka problem som finns, och stöttar dem som blivit utsatta. Endast så kan vi bygga sunda och jämställda medieföretag för framtiden.

Några exempel:

  • Aftonbladet har tillsatt två olika utredningar om anklagelser mot medarbetare och en extern genomlysning av arbetsplatsen som ska utföras av genusexperter.
  • TV4 har bland annat stoppat och lyft ett program ur tablån, startat en enkät om kränkningar och trakasserier, tillsatt en extern utredning som ska göras av en oberoende part, skapat en ny policy för samarbeten med produktionsbolag och tagit initiativ till ett gemensamt möte med övriga tv-hus och produktionsbolag.
  • SVT har bland annat startat en internutredning mot en anklagad chef som ledde till att företaget polisanmälde mannen och att han sade upp sig.

Tidigare bloggposter:

Veckan när mediebranschen vaknade

Expressen försökte hindra Medievärldens publicering

 

Veckan när mediebranschen vaknade

Mediebranschen håller på att vakna upp ur en sexistisk mardröm. När förövarna nu tas ur tjänst och de ansvariga ställs till svars blir en verklig förändring möjlig.

Det har varit en smärtsam vecka för några av våra största medieföretag. Svåra personalärenden internt och stark kritik från allmänheten, sannolikt med försvagat förtroende som konsekvens. Och en smärtsam och omtumlande vecka för alla som berättat om övergrepp – och alla som valt att inte berätta. Men på längre sikt var detta det bästa som kunde hända. Vår bransch genomlever just nu en katarsis och håller på att vakna upp ur en sexistisk mardröm.

Även om problemen finns överallt, i alla branscher och i alla delar av vår bransch, har de fall som uppmärksammats nu gällt de stora medieföretagen i Stockholm, där makten är som störst och där stjärnorna är rikskändisar. Fallen har fått hanteras av kvinnliga chefer, som i vissa fall ärvt dem av manliga företrädare, och fall som tidigare sopats under mattan har först nu fått allvarliga konsekvenser för förövarna. Det har visat sig att halva arbetsstyrkan på många arbetsplatser har tvingats navigera genom ett minfält av risker och fällor, vilket begränsat även de kvinnor som aldrig utsatts för direkta övergrepp.

Avslöjandena och #metoo bär med sig upprättelse och bekräftelse för de som drabbats. Många fler män än dessa fåtalet anklagade har det svettigt just nu och ännu fler, jag skulle tro de flesta av oss, har fått rannsaka sig själva.

Men framför allt bär det med sig ett frö till en bättre framtid. Jag har bevakat den här branschen i över ett decennium, och beskrivit många stora skeenden och dramatiska förändringar, men inget som känns viktigare än detta. Det är som att en Berlinmur har fallit.

Från och med nu kommer förhoppningsvis ingen praktikant, vikarie eller anställd tro att hon eller han förväntas acceptera sexism, rasism eller homofobi från chefer eller högstatuspersoner inom organisationen.

Från och med nu kommer varje potentiell förövare tvingas tänka till en gång extra innan den skrider till verket.

Från och med nu kommer ingen ledning kunna blunda för eller täcka upp för män som beter sig sexistiskt, rasistiskt eller homofobiskt, utan att riskera att det slår tillbaka mot dem själva.

Är tiden förbi då män med makt eller kändisskap försöker använda det för att utnyttja, förödmjuka eller trakassera kvinnor sexuellt? Sannolikt inte. Men motståndet kommer att vara hårdare, riskerna för förövarna kommer att vara högre och de som fäller avgörandet, ledningar och styrelser, har tydligt valt sida. Äntligen.

 

Här är några av de fall där #metoo gett konsekvenser på medieföretagen:

TV4

TV4 drar in Martin Timells program

Martin Timell medger tafsande

Aftonbladet

En till Aftonbladet-medarbetare pekas ut för våldtäkt

Ännu en anmälan mot Aftonbladet-medarbetaren

Utpekad Aftonbladet-medarbetare tar timeout

Aftonbladet utreder anklagelserna mot medarbetaren

SVT

Anklagad SVT-chef lämnar

Chef på SVT utreds för sexuella trakasserier

DN

DN pausar frilanssamarbete