Annons: Mediedagen 2019

Aktuellt visade hur medierna kan vinna tillbaka populister

Om medierna vill återfå förtroendet bland de grupper som förlorats till alternativmedier var måndagens inslag en bra illustration av hur det ska gå till.

Det är förstås ironiskt att Aktuellt i ett inslag om förtroendet för medierna helt missar att kolla upp en av de bärande intervjupersonerna.

Men en djupare ironi är att det antagligen är precis sådana inslag som det i måndags som skulle kunna återvinna förtroendet för SVT bland de grupper som har förlorats till alternativmedier: Ämnet är att ”folket” tappat förtroendet för gammelmedier. En pensionerad kvinna som på sin fritid kommenterar på nazistforum får representera Folket. Sedan en bloggare med för tittaren oklar bakgrund och kompetens som får expertkommentera att medierna ibland inte berättar allt (men till synes utan att ha begripit varför, de pressetiska reglerna, sändningstillståndet mm). Och på det en debatt mellan Jan Helin och Alice Teodorescu där ingen av debattörerna, vilket medieprofessorn Jesper Strömbäck påpekat, stödjer sig på någon sakkunskap utan främst utgår från egna erfarenheter.

På kort sikt är det så här: Om public service vill återvinna förtroendet hos de som förlorats till populismen måste de göra mer populistiska inslag. Om de vill vinna förtroendet hos oss andra måste de göra mer journalistiska inslag. Det kommer inte att gå att få förtroendet hos båda grupperna samtidigt. Inte över en natt. Denna polarisering är tydlig inte bara i Sverige utan även i exempelvis USA där dagstidningarnas betalda upplagor går starkt framåt.

Och om public service ska välja den populistiska vägen är frågan om de behöver några journalister för att göra inslagen i framtiden. Ska du vinna en grupp människor som inte tror på fakta eller vetenskap ska du naturligtvis undvika sådant. Istället ska du spela på deras lägsta känslor, för i våra mest förfinade preferenser är vi människor mycket olika, men i våra lägsta och mest småsinta är det betydligt lättare att hitta gemensamma nämnare.

På längre sikt vill jag ändå tro att den journalistiska vägen kan vinna även de som helt övergått till ”alternativmedier” som är det finare namnet för hatsajter. Men det är nog inget medierna kan åstadkomma på egen hand. Så länge vi har en politisk rörelse som kröns av Sveriges näst största parti som ständigt förtalar professionella medier och hyllar propagandamedier kommer det att bli svårt. Särskilt om även andra delar av offentligheten faller in i deras kör.

Så slår polariseringen mot mediernas förtroende

I den senaste Förtroendebarometern tappar både SVT och SR dramatiskt. Samtidigt ökar dagspressen sitt förtroende. Kan båda trenderna vara en effekt av samma polarisering?

Den tolkning som ligger närmast till hand för att förklara public service-mediernas stora tapp i den senaste Förtroendebarometern är att det beror på polariseringen i samhället och det finns en växande andel av befolkningen som anser att medierna är deras fiender.

Det skulle också kunna förklara att DN tappar något, samt att kategorin ”den lokala tidningen” tappar fyra procentenheter.

Samtidigt ökar institutionen ”dagspress” till sin högsta nivå sedan 2010 (när tidsjämförelsen i dokumentet börjar), vilket är lite mer svårtolkat. Det är också lite konstigt eftersom ingen av de dagspresstitlar/kategorier som är med ökar: Kvällspressen ligger still, DN minskar och lokaltidningarna minskar. (Dessa är dock inte underkategorier i mätningen utan det handlar om separata frågor)

En tolkning skulle kunna vara att förtroendet för övriga storstadstidningar (GP, HD-Sydsvenskan och Svenska Dagbladet) ökat. En annan att det ökade fokuset på just institutionen dagspress som en motpol till populistiska politiker som Trump gett dagspressen en ny ”hjälteroll”. Och att detta tillsammans med branschens kampanjer och politikernas uppvaknande gett en positiv effekt för inställningen till dagspressen som helhet, som dock inte gäller de enskilda titlarna.

Klart är i alla fall att public service tappar mest, och att ett tapp i Förtroendebarometern är allvarligare för public service-bolagen än för några andra medieaktörer. Just dessa höga siffror från Förtroendebarometern är en viktig del i bolagens självbild och marknadsföring.

Det jag blir mest nyfiken på när det gäller siffrorna är om tappet bara är hänförligt till SD-sympatisörer som förlorat förtroendet för medierna. Eller om det finns i olika grupper. Om det kan vara så att public service-bolagen blivit stressade av denna högljudda minoritet att göra misstag som sänkt förtroendet även hos andra.

Detta medan dagspressen tvärt om stärkt sin position totalt genom att stärka den bland andra grupper samtidigt som den blivit rejält försvagad i ”SD-gruppen” (där den ändå var svag och ändå skulle ha varit svag)

För ett kommersiellt medieföretag som är beroende av betalvilja för produkten är det inte ens givet att höga förtroendesiffror är det viktigaste. Det kan vara viktigare att ha extremt högt förtroende i en begränsad andel av populationen än ganska högt i en väldigt stor del.

Men när det handlar om samhällets utveckling och att säkra medborgarnas tillgång till kvalificerad journalistik och information är det givetvis viktigt att de stora, seriösa medierna har högt förtroende hos en stor del av befolkningen. Och när samhället blir mer polariserat är det de medier som fungerat som ”lägereldar” som drabbas hårdast. Men förhoppningsvis handlar årets minskning för public service bara om ett hack i kurvan, och inte om början på en nedåtgående trend.