Annons: Mediedagen 2019

Replik: Fakta och åsikter i klimatbevakningen

Är det ”tesdriven åsiktsjournalistik” att påtala den negativa klimateffekten av långflygningar? Eller är det att ägna sig åt kritisk, faktabaserad journalistik?

Ekots chef Olle Zachrison konstaterar inledningsvis att fem av mina tio senaste krönikor handlar om klimatfrågan. Det är glädjande att mina ansträngningar på detta område uppmärksammas, även om jag inte är helt säker på att det ska tolkas positivt i detta fall. Anledningen till detta är hur som helst att klimatfrågan är en av de svåraste att göra rättvisa i den journalistiska bevakningen vilket jag beskrivit i flera texter, senast här.

Men sedan känner jag mig lite vantolkad. Jag menar naturligtvis inte att ett inslag i Ekot ska vara formulerat som en krönika av Cecilia Hagen (däremot skulle det ju passa bra i exempelvis Godmorgon, världen). En kolumn i Expressen, en mediekritisk krönika och ett inslag i Ekot är helt olika genrer med olika grad av utrymme för subjektivt tyckande. Jag är helt med på att Ekot inte ska ägna sig åt ”tesdriven åsiktsjournalistik” och det har jag heller aldrig efterlyst. Jag anser inte heller att varje enskilt inslag om flyget behöver ta upp klimataspekterna, precis som varje inslag om tobaksrökning inte behöver ta upp hälsoaspekterna.

Det jag vände mig mot var tonen i inslaget och att långa flygresors miljöpåverkan inte sattes i en kontext. Jag förstår att Ekot lyfte biten om att mellanlandningar kan vara bättre ur klimatsynpunkt eftersom det är något mindre känt, men det är fortfarande att blanda ihop huvudsak och bisak att bara ta upp den aspekten.

Att jag reagerade på inslagets ton är givetvis subjektivt, det beror på att klimatförändringarna skrämmer mig. Jag verkar inte heller vara ensam om detta, eftersom klimatförändringarna enligt SOM-undersökningen är den fråga som oroar svenskarna mest.

Men vad har det med långflygningar att göra? Jo, ganska mycket. Det finns nog inget mer effektivt sätt för en enskild person att hålla nere sin klimatpåverkan än att avstå från långflygningar. Är det ”tesdriven åsiktsjournalistik” att påtala detta eller ställa en fråga om det till en intervjuperson i Ekot när det handlar om långflygningar och klimatpåverkan? Eller är det att ägna sig åt kritisk, faktabaserad journalistik? Jag lutar åt det senare.

Det är för övrigt exakt detta som varit min poäng i några av mina krönikor. Ekot och andra redaktioner kan göra massor av bra journalistik om klimatförändringarna och deras konsekvenser. Men sedan ett inslag om långflygningar där man inte på allvar kopplar dessa till klimatförändringarna. Fullt fokus på symptomen, medan orsakerna bevakas mer godtyckligt och pliktskyldigt. “Frågan är också hur rätt i tiden det är att tävla i allt längre flygningar, med tanke på flygets klimatpåverkan?”, sägs det i inslaget. Frågan är väl snarare hur rimligt det är?

När det gäller mediekritik tror jag däremot att den i någon mån måste vara subjektiv. När det gäller att bedöma om publiceringar är tveksamma av olika skäl hamnar man ofta i gråzoner där flera tolkningar kan samexistera. Vad är främlingsfientligt? Vad är sexistiskt? Men klimatfrågan är egentligen enklare eftersom det också handlar om naturvetenskap. Man behöver inte ha någon moralisk kompass eller ryggrad alls för att kunna ge en vetenskaplig kontext till aktuella nyheter. Däremot krävs det grundläggande kunskaper och ett visst mod för att våga höja blicken i samhällsbevakningen.

Tidigare inlägg:

Ekot ska inte bedriva åsiktsjournalistik

Ekots klimatbevakning upp i det blå

Ekots klimatbevakning upp i det blå

Med sitt inslag om världens längsta reguljära flyglinje visar Ekot att det inte räcker med att ta upp klimatfrågan, det handlar också om hur man gör det.

Inslaget påas med “Här i kvart i fem-ekot ska vi nu upp i det blå”, och det stämmer faktiskt på mer än ett sätt. Det handlar om att världens längsta reguljära flyglinje är invigd. Den nya flyglinjen tar nästan 19 timmar vilket är en timme längre än den tidigare världsrekordhållaren får vi veta.

“Dubbla pilotlag ska turas om vid spakarna, och passagerarna kan bara välja mellan affärsklass och extra rymlig ekonomiklass. Men att vara i luften i 19 timmar innebär vissa risker, framför allt för blodproppar. Det försöker flygbolaget motverka med en hälsosam ombordmeny bestående av ekologiska råvaror. Frågan är också hur rätt i tiden det är att tävla i allt längre flygningar, med tanke på flygets klimatpåverkan?”

Sedan uttalar sig en professor om att tvärtemot vad man kan tro kan det vara bättre med en mellanlandning på vägen. Men i början av repet har vi fått veta att planet förbrukar ungefär en fjärdedel mindre bränsle än tidigare plan. Om denna resa är bättre eller sämre för klimatet än en “vanlig” långresa får man som lyssnare alltså gissa sig till.

Några tips till Ekot, i all välmening:

  1. Överväg att inte ta upp detta alls, eftersom det är misstänkt likt spinn från flygbolaget
  2. Om ni ändå bedömer att det platsar i Ekots kvart i fem-sändning: ta inte upp det som något till övervägande del positivt och lite häftigt.
  3. När ni ska ställa den kritiska frågan om klimatförändringar i slutet, ta inte upp det som en trendfråga utan som en vetenskaplig fråga.
  4. Sätt långresans klimatpåverkan i ett sammanhang! Hur mycket påverkar en 19 timmars flygresa, vad innebär det?

Brittiska public service-bolaget BBC:s chef för nyheter och samhälle, Fran Unsworth, skev i september i ett brev till de anställda att BBC haft fel för ofta i rapporteringen om klimatfrågan. Bolaget har därför tagit fram redaktionella riktlinjer för hur klimatfrågan ska bevakas och alla anställda på redaktionerna ska få en timmes utbildning i grundläggande fakta.

Det vore kanske något för svensk public service att ta efter. Till dess borde alla läsa Cecilia Hagens senaste krönika, en journalist som vågar säga sanningen om flygresorna.