Annons: PP Pension

Aktuellt visade hur medierna kan vinna tillbaka populister

Om medierna vill återfå förtroendet bland de grupper som förlorats till alternativmedier var måndagens inslag en bra illustration av hur det ska gå till.

Det är förstås ironiskt att Aktuellt i ett inslag om förtroendet för medierna helt missar att kolla upp en av de bärande intervjupersonerna.

Men en djupare ironi är att det antagligen är precis sådana inslag som det i måndags som skulle kunna återvinna förtroendet för SVT bland de grupper som har förlorats till alternativmedier: Ämnet är att ”folket” tappat förtroendet för gammelmedier. En pensionerad kvinna som på sin fritid kommenterar på nazistforum får representera Folket. Sedan en bloggare med för tittaren oklar bakgrund och kompetens som får expertkommentera att medierna ibland inte berättar allt (men till synes utan att ha begripit varför, de pressetiska reglerna, sändningstillståndet mm). Och på det en debatt mellan Jan Helin och Alice Teodorescu där ingen av debattörerna, vilket medieprofessorn Jesper Strömbäck påpekat, stödjer sig på någon sakkunskap utan främst utgår från egna erfarenheter.

På kort sikt är det så här: Om public service vill återvinna förtroendet hos de som förlorats till populismen måste de göra mer populistiska inslag. Om de vill vinna förtroendet hos oss andra måste de göra mer journalistiska inslag. Det kommer inte att gå att få förtroendet hos båda grupperna samtidigt. Inte över en natt. Denna polarisering är tydlig inte bara i Sverige utan även i exempelvis USA där dagstidningarnas betalda upplagor går starkt framåt.

Och om public service ska välja den populistiska vägen är frågan om de behöver några journalister för att göra inslagen i framtiden. Ska du vinna en grupp människor som inte tror på fakta eller vetenskap ska du naturligtvis undvika sådant. Istället ska du spela på deras lägsta känslor, för i våra mest förfinade preferenser är vi människor mycket olika, men i våra lägsta och mest småsinta är det betydligt lättare att hitta gemensamma nämnare.

På längre sikt vill jag ändå tro att den journalistiska vägen kan vinna även de som helt övergått till ”alternativmedier” som är det finare namnet för hatsajter. Men det är nog inget medierna kan åstadkomma på egen hand. Så länge vi har en politisk rörelse som kröns av Sveriges näst största parti som ständigt förtalar professionella medier och hyllar propagandamedier kommer det att bli svårt. Särskilt om även andra delar av offentligheten faller in i deras kör.

Viktig kulturkrock på SVT

Den turbulens som just nu råder på Aktuelltredaktionen kommer med största sannolikhet att leda till något bättre.

Att det är en kulturkrock är nog alla överens om. Men är det som bland andra Janne Josefsson hävdar en kulturkrock mellan en opinionsbildande publicist och en neutral redaktion? Eller mellan en redaktion som fastnat i gamla strukturer och en nyskapare som vill förbättra den?

Till att börja med finns det en viss ironi att det är en publicist från kvällstidningsvärlden som behöver lära SVT:s tyngsta redaktion vad demokratiparagrafen innebär. Han som aldrig har behövt förhålla sig till en sådan.

Kanske har detta att göra med att tidningsbranschen har en ständigt levande debatt om dessa frågor, både inom branschorganisationer och genom branschmedier. SVT:s företrädare har inte riktigt synts i den debatten. Möjligen sker det internt, men det kanske i så fall är en del av problemet.

Det finns en fara i att en av Sveriges främsta redaktioner etablerat en kultur där de inte kan göra fel, och inte kan lära sig något av någon annan (Detta manifesterades ganska väl i debatten mellan Aktuellts programledare/Janne Josefsson och Jan Helin). Detta gäller de flesta redaktioner i varierande grad, och har att göra med att den journalistiska integriteten är och ska vara hög. Men det kan bli ett problem om det blir för extremt och om redaktionen dessutom är väldigt homogen. Det är därför denna turbulens mest troligt kommer att leda till förbättringar. Att en av Sveriges bästa redaktioner, men som svajat en del när det gäller att bevaka den ökande rasismen och dess företrädare, nu kan bli ännu bättre.

Inte genom att driva opinion, men genom att inte ställa upp på falska premisser, motsättningar och fakta som uttalas med ett antidemokratiskt syfte. Att bli mer vaksamma på sådant och markera hårdare när det sker.

På sikt också genom att få in nya personer som gör redaktionen mindre homogen. Här har Sveriges Radio kommit längre och det har så klart lett till viss friktion där. Men om det ska hända något krävs att det finns en stark drivkraft från de högsta cheferna. Och det verkar det nu göra på både Sveriges Radio och på SVT.