Ryssdal gjorde samma misstag som Braun

Som vd för Schibsted valde Rolv Ryssdal ändå att sätta sig i Danske Banks styrelse. Det lär han ångra idag. För femton år sedan var det Bonniers vd (nu nyvald styrelseordförande) Bengt Braun som fick ångra att han också var styrelseordförande i Skandia.

Penningtvätten i Danske Bank är en av de största skandalerna inom bankvärlden, kanske den största penningstvättshärvan någonsin, enligt Guardian.

En av de ytterst ansvariga för den är Schibsteds vd Rolv Ryssdal, som både är styrelsemedlem och ingick i det avlöningsutskott som belönat den nu sparkade koncernchefen. Han meddelade tidigare i veckan att han sitter kvar i Danske Banks styrelse fram till bolagsstämman i mars, men inte längre. Nästa år lämnar han också Schibsted för att bli vd för det avknoppade radannonsbolaget MPI.

Det är mycket svårt att se på vilket sätt Ryssdals engagemang i Danske Bank skulle kunna gynna hans huvudsakliga arbetsgivare Schibsted. Däremot finns det uppenbara nackdelar, även utan en jätteskandal: Det tar fokus från vad som får förmodas vara minst ett heltidsjobb. Det komplicerar redaktionernas granskningar av banken och det kan skada allmänhetens förtroende för mediebolaget att dess högste chef har intressen i en aktör som medierna har att granska. Och sedan finns där alltid risken för en mindre eller större skandal som amplifierar samtliga uppräknade nackdelar och som kan skada medieföretaget och dess varumärke.

Ett parallellfall var när Bonniers vd Bengt Braun också var styrelseordförande i Skandia när den skandalen rullades upp 2003. Det ledde till kritik från många håll och en diskussion om det principiellt tveksamma med mediechefer i storbolagsstyrelser. ”Det gynnar knappast förtroendet för Bonniers nyhetsmedier att högste chefen sitter i ett så skandalbelastat bolag”, skrev Expressen i en ledarkommentar (15 mars 2003). I DN skrev börskrönikören Bengt Carlsson (15 mars 2003) att det vore rimligt att Braun lämnade sin post i Bonnier eftersom såväl uppdraget i Skandia som inom Bonnier är så pass omfattande och tidskrävande.

Bengt Braun var då också ordförande i Tidningsutgivarna och flera publicister krävde hans avgång. Det ledde till ett extra styrelsemöte för att ta ställning till Bengt Brauns framtid medan han satt utanför och väntade. Efter en intensiv diskussion beslutade styrelsen att han fick fortsätta. Bengt Braun lämnade uppdraget i Skandia när advokaten Otto Rydbecks rapport om skandalerna offentliggjordes i november 2003. Han lämnade uppdraget som vd i Bonnier 2008 när Jonas Bonnier tog över och har sedan haft olika styrelseuppdrag inom koncernen. Han valdes nyligen till styrelseordförande i Bonnier AB:s nya styrelse.

Det går inte att slå fast att det i alla lägen måste vara fel för en mediechef att också ha intressen i andra aktörer som företag, fackföreningar eller ideella organisationer. Men att som högste chef för ett medieföretag också sitta i styrelsen för en aktör som är föremål för kontinuerlig mediegranskning verkar onödigt. Inte minst på grund av risken att plötsligt vara ansvarig för en skandal som granskas av de egna redaktionerna.