Nu krävs en ny klimatbevakning

Både BBC-chefen och Guardians tidigare chefredaktör är självkritiska när det gäller bevakningen av klimatfrågan och BBC har nu tagit fram nya redaktionella riktlinjer. Här finns mycket att lära för svenska medieföretag.

Efter sommarens extremväder och bränder blev klimatfrågan en av de viktigaste i valrörelsens slutskede. Men många av de stora och svåra frågorna försvann ändå i mediebevakningen. Bromma flygplats och utbyggnaden av Arlanda, miljözoner och problemen med fossildrivna bilar, investeringar i och subventioner till klimatskadlig verksamhet, för att nämna några. I en valrörelse är journalisterna väldigt inriktade på att ställa politikernas förslag mot varandra och inga partier är intresserade av att komma med förslag som kan skrämma väljare. Insikten att det inte är något politiskt parti som i dagsläget har tillräckligt kraftfulla förslag för att klara klimatkrisen saknas i den politiska bevakningen.

Bevakningen av klimatfrågan är svår, ingen har riktigt lyckats få till det, trots att det är den fråga som oroar svenskarna allra mest. Även brittiska public servicebolaget BBC har haft problem med sin klimatbevakning. BBC har ofta misslyckats med att ifrågasätta klimatförnekare och bland annat fällts av granskningsmyndigheten Ofcom för detta. Bolagets chef för nyheter och samhälle, Fran Unsworth, skriver i ett brev till de anställda att BBC haft fel för ofta i rapporteringen, och att man märker ett ökande intresse för klimatfrågan, särskilt bland de yngre. Därför har bolaget nu tagit fram redaktionella riktlinjer för hur klimatfrågan ska bevakas och alla anställda på redaktionerna ska få en timmes utbildning.

Vid en första anblick är det 4-sidiga dokumentet inte så imponerande, det består mest av självklarheter om läget och slår fast att man inte behöver balansera klimatforskare med klimatförnekare ”precis som man inte behöver ha någon som förnekar att Manchester United vann lördagens match med 2–0”. Detta skulle jag påstå har varit en självklarhet länge i svenska medier.

Men det kanske är det grundläggande som är dokumentets styrka. För problemet är inte brist på spetskompetens på vetenskapsredaktionerna utan att många journalister inte känner sig nog säkra på det som borde vara självklart för att ställa rätt frågor och följdfrågor. Ett dokument med det mest grundläggande, kombinerat med en timmes utbildning för journalister inom alla bevakningsområden, kanske är den bästa starten för ett medieföretag som vill vässa sin klimatbevakning.

Jag skrev om det i en blogg i april (Mediebevakningen missar väljarnas viktigaste frågor), att klimatfrågan betraktas som ett specialintresse fast det är svårt att se att något skulle ha större allmänintresse och att det egentligen är en fråga som skär genom alla andra bevakningsområden, som ekonomi, politik, kultur, bostad, motor ”Kanske är det som krävs en massiv utbildningsinsats av redaktionerna. Eller tvärredaktionella grupper där vetenskaps/klimatreportrar, politiska reportrar och ekonomireportrar samarbetar.”

En som funderat mycket på de här frågorna är Alan Rusbridger, tidigare chefredaktör på Guardian som kanske är den dagstidning i världen som varit allra bäst på att bevaka klimatfrågan. Ändå är han självkritisk, och tror att den underbevakade klimatfrågan är det han kommer ångra mest när han ser tillbaka på sin tid som chefredaktör. ”Om vi tror att det här är den största frågan under livstid – vilket det antagligen är – och sedan jämför med hur media bevakar den, så finns det ett fruktansvärt glapp”, sade han vid ett framträdande på Global Editors Network före sommaren.

En av hans slutsatser är att man inte ska behandla klimatfrågan som ett eget bevakningsområde eftersom allt har en koppling till klimatförändringarna nu och genom att ge ett ämne till klimat- eller vetenskapsdesken placerar man det i ett ”ghetto” för klimatartiklar. ”Istället för att sätta klimatet i rubriken ska du nästan överraska läsarna genom att skriva andra slags artiklar där klimatfrågan kommer in”.

Alan Rusbridger tror också att inställningen bland redaktörerna har en avgörande betydelse: “Om vi tror att det här är den viktigaste frågan i världen, då kanske jobbet måste börja på redaktionen med att redaktörerna tycker det. Om redaktörerna inte tycker det, kommer de aldrig kunna få publiken att bry sig”, säger Alan Rusbridger. Kanske är det just en sådan förändringen som BBC:s kommande insatser kan bli en startpunkt för.

Det är också intressant med all denna självkritik från två av de medier i världen som varit världsledande på att bevaka klimatfrågan. Även här kanske det finns något att lära för svenska mediechefer.

 

Läs också

Tar ditt medieföretag klimatfrågan på allvar?

Mediebevakningen missar väljarnas viktigaste frågor