Svar på tal från SVT: Storuman Forever

De senaste veckorna har SVT:s undermåliga skildring av arbetarklassen och landsbygden debatterats och kritiserats. Med den nya serien Storuman Forever tar SVT revansch med bravur.

En rapport från tankesmedjan Katalys visade nyligen att SVT är sämst av tv-bolagen på att inkludera personer ur arbetarklassen och att de dessutom ofta skildras på ett mindre nyanserat sätt än personer ur andra samhällsklasser. Rapporten startade en större diskussion om representationen i framför allt SVT som bland annat fördes här i Medievärlden.

Men med tv-serien Storuman Forever ger SVT kritikerna svar på tal. Upplägget låter produktionsbolags-publicservice-krystat: Två kändisar ska tävla med hjälp av lokalbefolkningen och tittarna ska få moralisera över deltagarnas livsstil. Men det är ett program som i sin enkelhet är genialt.

Upplägget i korthet är att de lokala profilerna Heidi Andersson (Armbryterskan från Ensamheten) och Björn Ferry (OS-mästare i skidskytte) har ett starkt personligt engagemang för klimatfrågan, och försöker bli helt fossilfria som familj. Nu vill de dessutom få med sig sin hemort Storuman och göra den fossilfri. Efter några misslyckade försök att väcka allmänheten via scenframträdanden pratar de med en norsk psykolog som säger att de måste byta taktik. Nu bygger de istället varsitt lag med personer som de ska försöka få att ändra livsstil. Tävlingen handlar om vilket lag som kan få ned sin klimatpåverkan mest på tre månader. Och Björn har valt deltagarna till Heidis lag och Heidi till Björns…

Programmet lyckas ta ner den globala ödesfrågan på lokal nivå, men ur de lokala individernas perspektiv. Ur glesbygdens och de på så många fördomar projicerade motorburna, köttätande vita männens perspektiv. Med kärlek och värme skildras deras egensinniga personligheter och styvnackade motstånd mot klimat- och miljövänliga åtgärder. Samt de öppningar som finns när man tar dem på rätt sätt, på allvar.

Det kanske fortfarande låter krystat, men det känns helgjutet genuint. Man måste nästan se programmet för att förstå. Mycket handlar det så klart om huvudpersonerna, deras utstrålning, engagemang och kärlek till bygden och dess människor. Självklart blir det något helt annat när programledarna själva bor och har sina rötter på orten än när de kommer skojsiga tv-personligheter från Stockholm för att intervjua skojiga kufar på landet. Men hela produktionen är bra, bildspråket, stämningarna, tempot, allt harmonierar och bygger upp en speciell stämning, en ganska ljus och hoppfull bild av en ”håla” och dess invånare, men utan att skönmåla eller sminka över verkligheten.

Efter bara ett avsnitt vågar jag påstå att Storuman Forever är public service när den är som bäst, och kanske det bästa svensk tv gjort om klimatfrågan någonsin.