När papperstidningen hamnar på efterkälken

Tiden mellan att en artikel publiceras digitalt och i print fortsätter att öka. Och får intressanta konsekvenser.

Som totalprenumerant på både DN och SvD har jag kunnat notera hur tiden mellan publiceringar digitalt och i print ständigt ökar. Söndagens Svenska Dagbladet toppades med kartläggningen av terroristen Rakhmat Akilovs nätverk som tidningen gjort tillsammans med grävande journalister från Tadzjikistan. Men artikeln hade publicerats digitalt redan fredag morgon och nämndes också i ett TT-telegram på fredagen.

Söndagens SvD Kultur toppades med Adam Svanells exposé över det slaknande svenska ståndet, ett jobb som publicerats digitalt redan torsdag morgon. Och en artikel om vinterbadare som publicerades i söndagstidningen hade redan funnits i en vecka på webben.

Fenomenet med tidigare digitala publiceringar uppmärksammades av min kollega Linnéa Kihlström för några veckor sedan efter att DN hade publicerat två större jobb lördag förmiddag som sedan gick i söndagens papperstidning. Enligt DN:s redaktionschef Caspar Opitz, som intervjuas i artikeln, är denna ”digital first”-strategi inte ny. Men den verkar öka i omfattning och i tidsspann. Nu handlar det inte längre om att publicera dagen före på webben, det kan handla om en vecka.

I DN:s fall fick strategin en annan intressant konsekvens i helgen. I måndagstidningen publicerades nyheten att finanslandstingsrådet Irene Svenonius tar timeout när det gäller frågor som rör Karolinska efter DN:s avslöjande om jäv. Själva avslöjandet fanns på samma uppslag, men hade alltså publicerats digitalt redan söndag morgon.

Avslöjandet och uppföljningen av dess konsekvenser på samma uppslag – ja varför inte, det är nog bara att vänja sig. Men tidningarna får se upp så att de inte råkar publicera TT-telegram om sina avslöjanden innan de publicerat själva avslöjandet i papperstidningen.