Annons: Mediedagen 2019

Hur ska Aftonbladet granska Flashback?

Aftonbladet gör precis det som media ska göra. Ändå blir reaktionerna starka. Varför?

På gårdagens hearing i riksdagen om journalisters och redaktioners säkerhet tog både redaktörer och politiker upp hat och hot på nätet som ett stort samhällsproblem som drabbar enskilda individer men också hotar press- och yttrandefriheten och det demokratiska samtalet. Det vill säga grundbultarna i en demokrati.

Media, i det här fallet Aftonbladet, granskar detta fenomen, och de personer som är drivande. I de fall där de granskade har förtroendeuppdrag publicerar Aftonbladet namn och bild. Helt enligt boken i den traditionella mediebranschen. Men det är många som de senaste dagarna ifrågasatt granskningarna, inte minst kommentatorer på Aftonbladets egen Facebooksida.

Exempelvis påstås det att Aftonbladet ”hänger ut” folk när tidningens journalister ringer upp eller intervjuar personer som sedan anonymiseras. Det skulle i så fall innebära en rejäl vidgning av begreppet uthängning. För faktum är att så jobbar media ofta, för att beskriva olika ämnen, att journalister söker upp personer som anonymt får berätta om något. De enda som blivit uthängda, i klassisk mening, i denna granskning är personer med förtroendeuppdrag.

Den andra delen av kritiken verkar handla om att media bör respektera Flashbacks egna regler om att aldrig outa användare så att de ska kunna exempelvis prata om svåra saker. Det är en rimlig oro, men absolut inte ett argument mot Aftonbladets granskning. Att de terapeutiska delarna av Flashback skadas av att de kriminella delarna granskas är inte granskarens fel. De olika delarna kanske i så fall borde ha separata forum eller i alla fall separata databaser.

Den som torgför sina åsikter på ett forum har sökt offentlighet för sina åsikter, oavsett om den gjort det anonymt. Anonymiteten är ensidigt vald och media har inget ansvar att skydda den. Medieföretag är inte myndigheter. Medias uppgift är att samla in information och sedan publicera det som är sant och relevant och där allmänintresset uppväger den eventuella publicitetsskadan. För att en publicitetsskada ska uppstå måste personen av uppgifterna i publiceringen bli utpekad i en vidare krets. Att någon kan kartlägga en person på Flashback och sedan koppla ihop det med Aftonbladets publicering är inte Aftonbladets ansvar. Då är det den kartläggande personen och möjligen Flashback som står för utpekandet.

Att någon känner ett vagt obehag inför själva informationsinsamlandet och att media sitter på känslig information är inte ett argument som håller mot en granskning, om publiceringarna i sig håller. Media har alltid hanterat stora mängder känslig information, på senare tid exempelvis Snowdenmaterialet och Skånepolisens romregister.

Så utkräv ansvaret där det bör utkrävas:

1) Någon har fått Flashbackanvändarna att tro att de är anonyma bara för att de skriver på Flashback och att resten av samhället av någon anledning också skulle acceptera forumets regler. Vill du ha en hemlig klubb med hemliga åsikter så får du se till att göra den hemlig. Vilket leder till:

2) Någon har bestämt att Flashbacktrådarna ska vara öppna för vem som helst och dessutom indexeras av Google. Det innebär att de som förtalas och beljugs släpas i smutsen inför övriga samhället, men också att yttrandena i högre utsträckning blir en del av offentligheten än de blivit på ett stängt eller i alla fall oindexerat forum, och att det alltså blir mer motiverat och pressetiskt ok att exponera avsändarna på detta forum. 

Aftonbladet granskar just nu personer som skadar andra människor och driver samhället i en farlig riktning. Det går att diskutera enskilda publiceringar, så klart. Men den som ifrågasätter Aftonbladets granskning av Flashback får gärna svara på frågan: Hur tycker du själv att näthatarna ska granskas?

Anonymitet kan vara viktigt för integritetskänsliga uppgifter, men vill vi ha en anonymiserad offentlighet? Där anonyma konton kan bli opinionsbildare och makthavare som inte får granskas av media. 

Frågan är om det är aktörerna Aftonbladet / Flashback som väcker så starka känslor. Hade det blivit samma proteststorm om exempelvis Uppdrag Granskning hade granskat kommentatorer på Familjelivs forum som ägnar sig åt olagligheter där?

Slutligen: Två saker borde oroa mediebranschen i detta:

1) Många verkar mer bekväma med att Flashbacks administratörer (och hur är det med annonsörer, samarbetspartners?) har tillgång till dessa data än att Aftonbladet har det, och anse att integriteten är kränkt bara för att Aftonbladet har tillgång till uppgifter. Det kan ha att göra med en förändrad syn på media och journalister. Som Eva Elmsäter från SVT sade på hearingen i riksdagen i går: Tidigare upplevdes journalister som professionella yrkesutövare. Nu upplevs de som en del av fiendesidan.

2) Det som sker kan ses som en begynnande maktkamp mellan två maktsfärer, en ny, byggd på decentralisering, anonymitet (för de som ingår) och snabbrörlighet, en gammal och centraliserad som vilar på traditioner och ett historiskt informationsmonopol. Båda med många besökare och stor makt över andra människors liv genom sina publiceringar och uthängningar. 

UPPDATERAD: Har tidigare bloggat om Flashback här.