Annons: Mediedagen 2019

Fem tankar om SvD:s format för långläsning

I helgen var det premiär för SVD:s nya format story. Här är fem reflektioner om det nya formatet för långläsning.

Kollegan Mikael Marklund skrev för en månad sedan om att nyhetssajterna nu börjar ta upp den tråd som hängt lite löst sedan de pampiga Ipadmagasinen lagts i sparlåga. Ett av de mest välgjorda då var SvD:s insikt, och det nya responsiva story-formatet imponerar också.

Här kommer mina fem tankar om SvD:s nya långformat:

  1. När jag läste artikeln i papperstidningen saknade jag fler bilder och karta saknar jag ofta när jag läser utlandsrep, men detta fick jag i den digitala varianten. Den digitala kartan var utmärkt, men varför inte använda den mer, märka ut fler saker i kartan, till exempel Swedbankhuset? När det gäller bilderna hade jag även här velat ha mer. Varför inte ösa på med tiotals bilder per bildsnurra?
  2. Utan en väldigt bra text stannar man upp i läsningen när blocken med annat innehåll kommer. Lyckligtvis är detta en väldigt bra text! 
  3. Det centrerade formatet utan reklam och annat spaltmaterial ger en väldigt exklusiv känsla. Frågan är hur en eller två annonser skulle fungera i den här miljön. Jag tänker på det koncept som Fredrik Strömberg och Peder Bonnier utvecklade på Bonnier Tidskrifter.
  4. Vad är affärsmodellen, är det exklusiva annonser eller ska formatet stärka prenumerationserbjudandet? Kan man göra båda delarna?
  5. Frågan är om framtiden ligger i att fortsätta välja ut de absolut bästa texterna som publiceras i papperstidningen eller ha exklusivt material för storyformatet. En annan är om formatet ska vara textdrivet, eller om det ska finnas berättelser där andra typer av innehåll bär huvudstoryn.