Annons: Fojo

Aftonbladet – SVT: 1-0

Aftonbladets partiledardebatt slog alla högt upptrissade förväntningar. Den tillspetsade frågan blir nu: Vad ska vi med SVT till?

Aftonbladets partiledardebatt igår var riktigt, riktigt bra. Perfekt balanserad. Den hade tyngd utan att bli tråkig och var underhållande utan att bli fördummande. Kvällstidningen motstod frestelsen att slänga in en massa gubben i lådan-moment och lät inte heller själva debatten tyngas av för mycket kringsnack. Det låg istället före och efter debatten, och där fungerade det bra att ta ut svängarna mer. Vad musikuppträdandet i halvtid hade för funktion förstod jag däremot inte. Var det ren pausunderhållning, eller fanns det någon koppling till valet?

Aftonbladet använde många av sina profiler Karin Magnusson var självklar som programledare med Malvina Britts som lika självklar sidekick. Vid sidan av satt debattredaktören Natalia Kazmierska som rapporterade från sociala medier och Lena Mellin som fick ge snabba kommentarer. I studion fanns programledarna Maria Bjaring och Claes Åkesson med en panel bestående av Karin Pettersson, Ulrica Schenström och retorikexperten Elaine Eksvärd och en gästsoffa (med bland annat Robert Laul från Sportbladet som blev Aftonbladets första stora tv-profil med programmet Laul Calling 2008).

Möjligen hade jag önskat att Lena Mellin eller någon annan hade kunnat förklara vem som menade vad när partiledarna hade fundamentalt olika verklighetsbeskrivningar. Som exempelvis när det gäller arbetslösheten, vilket perspektiv respektive uppfattning byggde på. Men det är en randanmärkning.

Aftonbladet hade också lyckats skapa en hel del intresse på förhand och livesändningen hade 314 000 startade strömmar och 17 000 tweets använde taggen #abdebatt. 

Aftonbladets partiledardebatt har satt ribban väldigt högt, och redan imorgon är det dags för Expressens direktsända partiledardebatt. Men den som verkligen bör känna pressen är SVT, som verkar ha satsat sitt krut på valbevakning som är fördummande, populistisk och som dessutom ingen tittar på. I valet mellan Belinda och Janne väljer jag ingen, båda jobbar med populism, bara på lite olika sätt. 

Om det här är den framtida medieordningen, att kvällstidningarna tar hand om den tunga politikbevakningen medan public service gör trams-tv, blir frågan i slutänden vem som egentligen förtjänar public service-pengarna?