Annons: Mediedagen 2019

Hade Dawit Isaak skickats tillbaka till fängelset?

Vad hade hänt om Dawit Isaak hade lyckats fly till Sverige, men saknat svenskt medborgarskap?

Elva år i fängelse, tolv år i september. Det är olevt liv, ett olevt livsverk.

Poeten Faraj Bayrakdar satt 14 år i syriskt fängelse. På ett seminarium i Sverige fick han frågan om det hade stärkt hans konstnärskap. Han svarade att en enda dag i frihet var större än allt som skrivits.

Det är en poets svar, men journalister och poeter har ganska mycket gemensamt: Det fria ordet är deras vapen. De är fruktade av de som har makten, mer fruktade ju mer repressiv makten är. De förföljs, fängslas och mördas för vad de tänker och skriver. 

Men de har också en internationell samhörighet, som kan vara skillnaden mellan liv och död. Det var Pen som lyckades få ut Faraj Bayrakdar ur fängelset. Det är journalister, redaktörer och pressfrihetsorganisationer som håller igång kampen för Dawit Isaak. 

Uppslutningen var också massiv när Johan Persson och Martin Schibbye fängslades i Etiopien. En av dem som engagerade sig mest i deras fall var den bangladeshiske journalisten Anwar Hossain. En bangladeshisk journalist i Sverige som engagerar sig för två svenska journalister i etiopiskt fängelse, det är en vacker bild av solidariteten mellan journalister.

Ändå är det något som skaver. Det finns många journalister i Anwar Hossains situation i Sverige. Förföljda journalister som lyckats ta sig hit, och ber om skydd, men nekas detta.

Vad hade hänt om Dawit Isaak hade saknat svenskt medborgarskap, men lyckats fly till Sverige? Hade vi då lagt ner en bråkdel av det här engagemanget på att hjälpa honom? Hade migrationsverket trott på hans berättelse? Hade han skickats tillbaka till fängelset?

Texten är en del av ett tal som hölls på manifestationen för Dawit Isaak på pressfrihetens dag.