Annons: Mediedagen 2019

Farligt att blanda ihop näthat och integritetsbrott

De som vill se ny lagstiftning på tryckfrihetsområdet använder gärna näthatsdebatten som förevändning.

Att det, i många fall organiserade, näthatet nu granskas på bred front är i grunden väldigt positivt. Medievärlden har skrivit om det i flera år, och vår undersökning av läsarkommentarer startade en första våg av diskussioner för 1,5 år sedan. Nu har den åter aktualiserats av bland annat Aftonbladet Kulturs kampanj ”Granska skiten”, attackerna på Katarina Mazetti och Lisa Bjurwalds bok Skrivbordskrigarna.

Den tidigare dikotomin mellan de som tror på ett öppet internet och de som vill utestänga misshagliga element har luckrats upp och nyanserats. Se exempelvis min diskussion med VF:s chefredaktör Daniel Nordström om förhands- eller efterhandsmoderering

Enligt Allmänhetens Pressombudsman Ola Sigvardsson har attityden bland utgivare på bara två år gått från att anpassa sig till nya oetiska nätaktörer till att markera avstånd mot dem genom att inta en mer ansvarsfull hållning.

Men i diskussionerna om näthat dyker det ofta upp någon (t.ex. Göran Lambertz) som pratar om behovet av ett nytt integritetsbrott. Det har de all rätt att tycka, men det blir lite skevt att driva frågan i det sammanhanget.

När det gäller det hat och de hot som drabbat Åsa Linderborg, Katarina Mazetti och Ica-handlaren i Kaxås är det ett slag i luften, för att:

  1. Hoten är redan straffbara, problemet är att de inte utreds.
  2. Brotten begås inte av grundlagsskyddade medier, utan av anonyma personer.

Sådana kränkningar som framför allt ungdomar drabbas av i sociala medier, exempelvis det som föranledde de så kallade Instagram-upproret i Göteborg, är däremot inte alltid straffbara idag (även om det kanske skulle kunna handla om förtal eller ofredande). Men det är fortfarande inte grundlagsskyddade medier som begår de övertrampen.

Politikerna borde lägga sin energi på att ta itu med polisens misslyckanden och se till att de som ligger bakom hoten ställs inför rätta. Ansvaret för att odemokratiska krafter tillåts besudla och sabotera det demokratiska samtalet och skrämma folk till tystnad faller annars tungt på dem.