Annons: Mediedagen 2019

Olagligt att rapportera om hets mot folkgrupp?

Aftonbladet Kultur har stängt sin livegranskning av hatiska inlägg med hänvisning till att granskningen skulle kunna innebära hets mot folkgrupp.

Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg skrev igår: ”I måndags startade vi en blogg där vi gav exempel hämtade från järnrörssajterna, uttalanden som jurister sen fick kommentera. Den bloggen har vi tvingats ta ner eftersom vi med den kan misstänkas för just det vi vill motverka – hets mot folkgrupp. Det är inte första gången som juridiken försätter journalistiken i ett moment 22. Men granskningen fortsätter, även om vi tvingas redovisa den i annan form än vi tänkt.”

På Medievärlden brottas vi ofta med detta dilemma, vi skriver ju om, och citerar, yttranden som de facto fällts för hets mot folkgrupp. Att citera de hatiska formuleringarna rakt av innebär att ge dem ytterligare spridning, men att bara skriva att sajten X fällts för ett uttalande om gruppen Y blir ganska meningslöst. Vem lär sig något av en sådan rapportering?

Vi brukar återge de fällda formuleringarna, men försöker undvika att publicera dem i sin helhet. Och även om vi citerar rakt av har jag väldigt svårt att se att vi skulle kunna dömas för hets mot folkgrupp eftersom vi gör det i ett tydligt granskande syfte. Jag kan inte heller påminna mig om något enda fall där någon fällts för att ha återgivit ett yttrande vid en kritisk bevakning av detsamma.

Däremot finns det flera fall där JK beslutat sig för att inte inleda förundersökning när det handlat om referat av texter som innehållit hets mot folkgrupp. I ett uttalande skriver JK om ett referat av en nazistisk föreläsning: ”Visserligen kan innehållet i en nyhetsrapporterande artikel i princip utgöra ett yttrandefrihetsbrott. En viktig princip i ett demokratiskt samhälle är dock att medierna fritt skall kunna rapportera om nyhetshändelser utan att riskera ingripanden från staten. Det gäller även för nyhetsrapportering som av många kan uppfattas som vinklad. I de fall en artikel är av rent nyhetsrapporterande karaktär – och artikelförfattaren inte drar några egna slutsatser – är det alltså ytterst ovanligt att det finns anledning att anta att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts.”

Jag kan därför inte se någon anledning för Aftonbladet Kultur att sluta med en öppen granskning med hänvisning till lagen. Däremot kan det förstås finnas anledning att göra det för att det inte känns bra att sprida dessa yttranden till den stora krets läsare som nås av Aftonbladet, men ett sådant resonemang ger dessa yttranden ett visst erkännande; att det skulle kunna finnas något i dem som någon vettig människa skulle kunna ta till sig.