Annons: PP Pension

YFK – fyra förlorade år

Yttrandefrihetskommittén har arbetat i fyra år för att åstadkomma – i stort sett ingenting.

När TU:s vd Per Hultengård beskriver resultatet som en seger handlar det inte så mycket om att press- och yttrandefriheten utvidgas eller förbättras. Pressfrihetsvännernas seger bestod i att de lyckades hålla ställningarna mot försämringar i grundlagarna. 

Den kampen lyckades med ett undantag: att tidningarna enligt YFK:s förslag kan tvingas betala rättegångskostnader även om de frias av domstolen. Men det är ändå ett betydligt mindre slag mot pressfriheten än förslaget om det nya brottet grov integritetskränkning skulle ha inneburit. (Förslaget röstades alltså ner av politikerna i kommittén.)

De enda förbättringarna av befintliga grundlagar, förutom vissa mer lagtekniska detaljer, är förbudet mot att hindra spridningen av yttranden och införandet av preskriptionstid för artiklar i artikelarkiv. (Läs mer om YFK:s förslag här)

Kommittén listar själv några frågor som inte hanns med:

  • Meddelarskydd i offentligfinansierad privat verksamhet
  • Utvidgning av hets mot folkgrupp till att också omfatta transpersoner
  • Stärkt skydd vid användningen av tvångsmedel mot redaktioner

Meddelarskydd i offentligfinansierad verksamhet har jag bloggat om tidigare. Privatiseringarna håller i princip på att erodera meddelarfriheten så den frågan måste få en lösning.

En annan fråga som kommittén borde ha löst är den om arvsynd för nätartiklar. Förslaget om att införa preskriptionstid för artiklar i digitala arkiv gäller endast artiklar som publicerats i papperstidningar. Den regeln borde gälla även artiklar som enbart publicerats på nätet. 

Det skulle också vara önskvärt att få klarhet i vad som gäller för de olika sociala medieplattformar som blivit viktiga för medieföretagens publicistiska verksamhet. Som det är nu lämnas domstolarna att tolka lagar som skrevs innan sociala medier fanns.

Varför hann då inte kommittén göra mer? Framför allt för att dess ordförande Göran Lambertz lade allt krut på att utforma NYGL, en ny lag som skulle ersätta de gamla grundlagarna. När det stod klart att NYGL inte skulle gå igenom (Till slut ville ingen av politikerna i kommittén införa NYGL) fanns det väldigt lite tid kvar för att förbättra de nuvarande grundlagarna TF och YGL.

Nu var kommitténs direktiv visserligen inte att förbättra nuvarande grundlagar utan att undersöka om det går att utforma en teknikneutral grundlag. Den frågan svarar kommittén i och med detta rungande nej till. Och det blir givetvis starkare när det finns ett genomarbetat alternativ (NYGL) att jämföra med.

Jag förstår att ett grundlagsskydd som baseras på att varje yttrande bedöms utifrån dess skyddsvärde är omöjligt att kombinera med ensamansvar, anonymitetsskydd och meddelarfrihet. Däremot borde det gå att göra en lag teknikneutral på så sätt att alla plattformar kan söka grundlagsskydd på samma sätt och på samma villkor. Ansökningsprocessen borde kunna förenklas avsevärt och att prislappen borde sänkas. Ett enkelt webbformulär borde räcka och priset vara maximalt några hundralappar.

Om det gick att förenkla ansökan om grundlagsskydd till ett enkelt webbformulär borde det också kunna omfatta olika externa plattformar, som Facebook Twitter, Youtube, WordPress och liknande. Att någon annan än utgivaren (Alltså Facebook Twitter, Youtube, WordPress) också kan ändra i innehållet borde inte stoppa möjligheten att få grundlagsskydd.

YFK:s fyra år* har resulterat i att lagstiftaren, fär sjätte gången, slagit fast att det inte går att införa en teknikneutral grundlag. Och beslutet har denna gång tagits på ett mycket genomarbetat underlag. Men vad gäller förbättringar och förtydliganden på press- och yttrandefrihetsområdet är det fyra förlorade år.

* YFK tillkom som en ny utredning med nya direktiv efter valet 2008 och ersatte då den stående enmansutredning som tillsattes 2003.