Annons: Fojo

Det är inte medierna som misskött Saudiaffären

Att kritisera bevakningen av Saudiaffären är som att kritisera de fria mediernas existens. En mer saklig bevakning går knappt att föreställa sig.

Medierna har gjort sitt jobb: granskat makten och inte låtit sig luras eller avledas medan myndigheter och ministrar trasslat in sig i lögner, halvsanningar och fula knep. 

Därför är det ganska osmakligt av Sten Tolgfors att på presskonferensen avsäga sig allt ansvar, skylla på medierna, och dessutom dra in sin fyraårige son som ska ha påverkats av ”mediedrevet”. Det här har inte varit något drev i den meningen att en person förföljts på ett osakligt sätt av medierna och fått sitt privatliv upphängt till allmän beskådan. Det har hela tiden handlat om sakfrågan – problemet har varit att makthavarna vägrat prata om den.

Ministrarnas rädsla för ansvar tycks ha accelererat de senaste åren. De offrar gärna sina anställda och kollegor för att rädda sig själva kvar vid makten. Tvärtemot hur det är i vår bransch, med ansvariga utgivare och ensamansvar, där det är självklart att utgivaren tar hela ansvaret och står upp för sina medarbetare. 

Om inte ens en avgående minister kan gå med på att ta den allra minsta gnutta ansvar, vem ska då göra det? Och hur skapar man trygghet i en organisation där medarbetarna när som helst kan offras?

Jag lyssnade på Daniel Öhmans och Bo-Göran Bodins föreläsning på Gräv i helgen, där de berättade om regeringens pr-strategier för att möta granskningen. Det var en mycket fascinerande historia. Utlovade intervjuer som skjuts upp tills alla vettiga sändningstider passerats, eller som tidigareläggs och kommer så plötsligt att journalisterna i studion inte hinner förbereda sig. Det verkar också som att regeringens presstjänst satt i system att ringa journalister som inte är inlästa på ämnet. Allra värst var berättelserna om rena lögner som att ministern inte skulle göra någon media när han i själva verket redan var inbokad i två tv-program den kvällen. 

Och så alla dessa dimridåer. Som debattartikeln där ministern svarar på en massa påståenden som Ekot aldrig formulerat. ”Det finns ingen svensk vapenfabrik eller missilfabrik i Saudiarabien” – Nähä.  Och vägran att svara rakt på i stort sett alla frågor som ställs. (Här ska sägas att Daniel Öhmans och Bo-Göran Bodin hanterar det väldigt bra – de släpper aldrig greppet) Jag förstår att det inte går att svara på allt av sekretessskäl. Men det finns väldigt många frågor som det går att svara på. Som om man kände till redan kända fakta.

Daniel Öhman och Bo-Göran Bodin berättade också uppskattande om andra mediers bidrag till granskningen, och att de lagt ut dokument på Sveriges Radios sajt för att underlätta för fler att delta. Och visst kan man se Saudigranskningen som ett gott betyg för svenska medier i stort – att de har  kraften att granska makten även i dess mest ljusskygga rum och avkräva ansvar trots att de motarbetas av ett av de mest påkostade pr-maskinerierna i Sverige.