Annons: Fojo

Vad Flashback-diskussionen kunde handla om

Diskussionen om den nya journalistiken på nätet fick gärna handla mer om etik och ansvar.

Om jag har förstått Sveriges Radio rätt vill man skapa en diskussion om den nya typ av journalistik som bedrivs på nätet. Själv skulle jag gärna se en diskussion om etik och ansvar.

På Medievärlden skriver vi ständigt om när traditionella medier är oansvariga och skadar människor, och ytterst sällan om när det sker utanför TF-YGL-området. Om man vänder på det och ser det ur de drabbades synvinkel är det egentligen absurt. En överväldigande majoritet av de etiska övertrampen sker i de nya miljöerna, medan branschpress och mediekritiska sajter nästan uteslutande granskar de traditionella medierna. Lika skevt är det inom juridiken, där de etiska övertrampen på nätet får lagstiftarna att överväga skärpt lagstiftning för grundlagsskyddade medier som inte har någon del i detta!

Jag förstår ärligt talat inte detta behov av att sätta en gloria på Flashback. Flashback är Flashback, med goda och dåliga sidor. Precis som dagspress är dagspress med sina goda och dåliga sidor. Om någon skulle skriva att dagspress ÄR Sverige, att dagspress är mångfald skulle jag nog också skriva en text för att problematisera den bilden. När Medievärlden nu skrivit om Flashback-drev på samma sätt som vi skriver om drev i traditionella medier (Vi hade tidigare en vinjett ”Mitt i stormen” där personer som utsatts för drev intervjuades) har det väckt upprörda känslor. Vilket är lite märkligt, då jag kan tycka att det är naturligt att den som får journalistpris granskas på samma sätt som journalister.

En följd av diskussionen skulle kunna bli mer etisk självrannsakan i de amatörkollektiv som ägnar sig åt journalistik. Det skulle i så fall vara mycket välkommet! Att ”skydda” de svaga, som ansvarig utgivare eller journalist, implicerar en maktposition, en hierarki, medan en enskild användare på Flashback kanske mer ser sig som en underdog som inte behöver ta ansvar, och kanske inte heller förstår vilken skada en publicering kan leda till.

Kanske finns det här ett problem med det ickehierarkiska skapandet som det talats för lite om: synen på den kollektiva makten och det kollektiva ansvaret? 

Kanske finns det behov av medborgarjournalistbranschpress som granskar medborgarjournalistiken? Jag vet inte, men jag är ingen anhängare av konsekvensneutral journalistik, och när det gäller Flashback känner jag mig i många fall tveksam till om de avslöjanden som gjorts väger upp skadan de tillfogat människor. En avvägning som publicister ständigt gör. 

Om detta fick diskussionen gärna handla, och då menar jag en konstruktiv diskussion, med goda exempel och förslag på lösningar. Ett fortsatt skyttegravskrig för knappast diskussionen framåt.