Annons: Mediedagen 2019

Kampen förs här och nu

Det viktigaste vi kan göra för yttrandefriheten globalt är att säkra den på hemmaplan.

På Internetdagarna i tisdags hörde jag Netopias redaktör Per Strömbäck säga att man inte ska koppla ihop lagstiftning i Europa med vad som sker i diktaturer i mellanöstern. Det skar i mina öron. Jag tror nämligen att det viktigaste vi kan göra för yttrandefriheten globalt är att säkra den på hemmaplan och att om det är något vi kan lära oss av revolutionerna i arabvärlden är det att yttrandefriheten är värd att kämpa för, att den aldrig får tas för given.

En sorglig påminnelse om hur snabbt det kan gå fick vi när ANC i veckan röstade igenom ”secrecy bill” som kommer att få förödande konsekvenser för all viktig journalistik. Den innebär bland annat att journalister och whistleblowers kan dömas till 25 års fängelse om de befattar sig med ”hemlig” information. Extra sorgligt då press- och yttrandefriheten var en av de viktigaste frågorna i kampen mot apartheid. Alla i Sydafrika minns ”Black Wednesday” 1977, då tidningar stängdes, redaktörer fängslades och demokratiorganisationer förbjöds. Och så här sade Nelson Mandela om framtiden: ”Pressfriehten kommer aldrig att vara hotad i Sydafrika, så länge som ANC är det största partiet.”

Att ANC nu inför denna lag beror på att partiet pressats hårt av den fria pressen i landet som avslöjat flera korruptionsskandaler, bland annat JAS-skandalen, där både svenska och sydafrikanska medier gjort stora avslöjanden. 

Om sydafrikanska whistleblowers nu kan straffas hårt kommer det att bli svårare också för svenska journalister att avslöja svenska företag som betalar mutor i Sydafrika. Det innebär en inskränkning av pressfriheten och försvagar demokratin. Ytterst är det medborgarna som drabbas, i både Sverige och Sydafrika.

På samma sätt drabbar Etiopens nya terrorlagar svenska medier. De svenska journalisterna Johan Persson och Martin Schibbye åkte till Ogadenprovinsen för att granska hur svenska Lundin Oil exploaterat området. Nu riskerar de att dömas till långa fängelsestraff enligt Etiopiens nya terrorlagar. Dessa är sin tur sannolikt inspirerade av den terrorlagstiftning som USA och Europa genomförde efter 11-septemberattackerna.

När England drabbades av upplopp hotade premiärministern David Cameron med att börja censurera Twitter. Om en förhållandesvis stabil regim som den i England hotar att ta till en sådan åtgärd, hur ska någon kunna klandra de vacklande regimerna i Syrien eller Bahrain om de gör samma sak. Och självklart används sådana utspel i propagandan i sådana länder

Det är alltid lättare att försvara yttrandefriheten när ens egna intressen inte hotas av den. Som Anders R Olsson påpekade på seminariet på Internetdagarna: Om FN skulle ha en konferens om yttrandefrihet på internet skulle alla länder ha med sig några enstaka frågor som de vill införa som undantag, som de tycker väger tyngre än press- och yttrandefriheten. Men om man sammanställde detta skulle den listan bli väldigt lång. Nils Funcke pratade om rätten till anonymitet, att om vi i ena vågskålen har möjligheten att lagföra vissa yttranden, och i den andra möjligheten att avslöja missförhållanden som någon vill hemlighålla, så väger det senare tyngre. 

Jag tror att det är viktigt att se yttrandefriheten på det sättet. Det finns ofta tunga skäl mot press- och yttrandefriheten, men de väger sällan tyngst när man drar ut tangenterna. Tyvärr finns det ofta mer att vinna för de politiker som inte gör det, och det kan på sikt innebära ett allvarligt hot mot demokratin också i väst.

Den som inte tror att det finns anledning till oro bör läsa Kjell Häglunds krönika ”Lagen som hotar spränga sönder internet” i Journalisten, om amerikanska Protect IP Act, eller Stop Online Piracy Act, som hotar att förvandla internet till en slags kabel-tv med kontrollerade sändningar. I Sverige är det, precis som i USA, upphovsrätten och brottsbekämpningen som mest tydligt står i konflikt med yttrandefriheten. Och sedan har vi integritetsfrågorna, med fotoförbud och yttrandefrihetsbrottet integritetskränkning som de mest akuta hoten.

Det finns alltså ingen anledning att luta sig tillbaka och sucka åt diktaturerna. Kampen förs här och nu.


Detta blogginlägg ingår i Amnestys bloggstafett om yttrandefrihet som genomförs som en del av Amnestys kampanj “Skriv för livet”. Mer information om bloggstafetten, “Skriv för livet” och Amnestys arbete för yttrandefrihet hittar du här: www.amnesty.se/bloggstafett.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Karin Olsson, kulturchef på Expressen, som bloggar på http://bloggar.expressen.se/karinolsson/  i hopp om att vi blir många som kommit i mål den 10 december som är dagen för mänskliga rättigheter.