Annons: Fojo

Är kommentarerna förlorade?

Tidningarnas kommentarsfält är ett stort misslyckande. Principen att vem som helst har rätt att säga vad som helst, var som helst, är bekväm – och livsfarlig.

Läsarkommentarerna är ett av tidningarnas största misslyckanden online. Vi gick miste om den skapande kraft som finns på nätet, bland annat på Wikipedia, och fick i stället se kommentarsfälten ockuperas av en liten men vidhäftande skara.

Tanken att vem som helst har rätt att säga vad som helst var som helst – och när som helst – är absurd. Bara för att vi har yttrandefrihet kan jag inte gå in i en kyrka under en begravningsceremoni och hålla ett brandtal om invandringens konsekvenser. Jag kan inte heller kräva att när som helst få prata om vad jag vill hemma hos min granne eller i kvarterets föreningslokal. Precis lika självklart måste den som har en sajt få bestämma över samtalet där. Det är inte censur.

Dagstidningssajterna har en speciell position, som bärare av principer om press- och yttrandefrihet. Med det följer både ett ansvar för att låta folk diskutera fritt, men också att inte låta denna frihet missbrukas. Kommentarsfälten har lämnats åt sitt öde, åt ett mekaniskt modererande, och konsekvenserna av detta har vi sett de senaste åren.

På Medievärlden började vi i februari i år flytta okonstruktiva kommentarer till sektionen ”Bortvalda kommentarer”. Vi för ut dem ur en kontext där de inte passar, men låter dem fortsätta existera i en annan kontext. Det innebär en transparens mot läsarna i vad vi väljer bort, och visar var vi lägger ribban. Vi fick ett bättre diskussionsklimat och positiv respons både från andra tidningar, och från personer som berättade att de tidigare inte vela skriva inlägg på vår sajt på grund av risken för påhopp i kommentarsfälten. 

Vår kartläggning visar att det just nu görs mycket för att få bort det som är dåligt. Nästa steg är kanske att jobba mer aktivt för att få de diskussioner vi faktiskt vill ha. Att själva engagera oss i kommentarsfälten är en väg att gå, även om det kan te sig som ett Sisyfosarbete.  Men den som verkligen vill få en Wikipediakänsla i sina kommentarer måste nog också fundera på sin egen roll som avsändare. Ställa sig frågan ”Varför skulle någon vilja hjälpa mig/oss på sin fritid?”

På Grävande Journalisters seminarium i Stockholm 2010 berättade den frilansande danska ekonomijournalisten och bloggaren Dorte Toft om hur hon avslöjade en av landets mest hyllade företagare som en bedragare. Hennes personliga blogg drog till sig ett antal kvalificerade kommentatorer, bland annat riskkapitalister och personer som hade haft med företagaren att göra. Genom bloggen fick hon också kontakt med den whistleblower som gav henne det slutliga avslöjandet. Dorte Toft sade att många duktiga ekonomijournalister vid det laget jobbade med fallet, och att dessa insiders antagligen ville hjälpa just henne för att hon drev frågan i sitt eget namn, på sin egen blogg, och i ständig dialog med läsarna. Svenska Dagbladet är ett exempel på en svensk tidning som fått kommentarsfälten att jobba för tidningen i samband med realtidsgräven.

På Medievärlden kommer vi nu att börja jobba mer aktivt med att engagera kunniga människor i kommentarsfälten. Vi testar att skapa grupper av personer inom olika ämne som vi kan höra av oss till när det är det dyker upp en passande diskussion.

I den här bloggposten, och i gårdagens kartläggning, har vi tagit upp ett antal konkreta åtgärder för den som vill få en mer konstruktiv diskussion på sin sajt. Nu vill vi gärna ha fler tips, synpunkter på det vi skrivit och förslag på hur vi kan fortsätta det här temat. Så nu mejlar jag ut frågan till några som jag vet har funderat mycket på läsarkommentarer om de vill komma med input. Och kommentera gärna direkt nedan!