Annons: PP Pension

Missar journalistiken det viktigaste?

Mediernas bevakning av folkmord, och av revolutionerna i Mellanöstern, ger anledning att ställa frågan.

Seminariet ”Medier, folkmord och de sista överlevande” inleddes med en film som kopplade ihop förintelsen med folkmord i Sudan, Kongo och Rwanda. Hédi Fried, psykolog och överlevande från Auschwitz, inledde diskussionen med att säga att ”Hitler ville ta makten på demokratisk väg för att avskaffa demokratin, och det var vad han gjorde.” 

Stampens vd Tomas Brunegård citerade Peter Englund som sagt att samtidens blinda fläck är tidsandan, och Aftonbladets chefredaktör Jan Helin ställde frågan: ”Hur såg tyska meder ut under 30-talet? Journalistiken ägnar sig åt samtiden och då finns det en risk att man inte ser vad det är som sker. Var finns spåret till nästa katastrof?” Tomas Brunegård sade att ett enda medieföretag inte kan bära hela ansvaret för att upplysa och motverka, att det är globala frågor och att branschorganisationen Wan-Ifra har en viktig roll att spela.

Hédi Fried vände sig till Jan Helin och sade att ”Du måste få svenska folket att förstå att det som hände då kan hända alla minoriteter, och att det kan hända här och nu.” Politikern Jan Nygren, vars mamma överlevde förintelsen, berättade hur han oroade sig när de skulle få ett tyskt par som grannar. När han tog upp det med sin mamma blev hon upprörd och svarade: ”i det här hemmet dömer vi minsann ingen enda människa efter härkomst, språk eller annat”. 

Jan Helin var mycket kritisk till hur Aftonbladet och andra medier bevakat folkmorden i Afrika. ”Vi har varit beklämmande urusla på att sätta dem i ett sammanhang, om det handlar om rasism vet jag inte, men det är en programmatisk oförmåga att sätta konflikterna i ett sammanhang. Istället handlar det om ‘tokiga människor i Afrika som slår ihjäl varandra'”. Lika dålig var bevakningen av krigen i Jugoslavien, enligt Jan Helin: ”När jag går igenom den nu framstår den som nästan helt obegriplig fram tills konflikten nästan är över.”

Samma självkritik kom från Bert Sundström i seminariet ”med livet som insats” när han reflekterade kring hur svenska medier i 30 års tid kunde missa att några av Sveriges mest populära turistländer var brutala militärdiktaturer. Men även nu, när rapporteringen handlar om de folkliga resningarna och våldet mot dem som kämpar för demokrati, är det möjligt att de missar det allra viktigaste: de bakomliggande orsakerna. Bert Sundström nämnde tillgången till rent dricksvatten och de stigande matpriserna. Han avslutade med att ge sin syn på vad som är krävs av journalistiken i framtiden: ”Vi måste kunna få folk att bry sig”.

Mer läsning:

Journalistik jag saknar när rasismen ökar

Utan värdegrund blir journalistiken farlig

Betalt för journalistik – Värderingar skapar värde