Annons: PP Pension

”En värld av män, för män”

Reportrar utan gränser beskriver medierna som en värld av män för män – en bild som är giltig också i Sverige. Rapporten visar också att kvinnor i många länder är de mest pådrivande i kampen för yttrandefrihet.

Idag publicerade Reportrar utan gränser rapporten ”News media: A men’s preserve that is dangerous for women – women and press freedome”. Rapportförfattarna konstaterar att fler kvinnor har blivit journalister de senaste åren – men att de högre positionerna på redaktionerna fortfarande är vigda åt männen.

Det är en bild som delvis stämmer in också på Sverige. När Medievärlden gick igenom toppcheferna på svenska dagstidningar 2009 var en förkrossande majoritet män, och så är det fortfarande. Tidningen Journalisten har gjort en kartläggning i år som visar att andelen kvinnliga mellanchefer ökar – men att ledningarna fortfarande domineras av männen.

Om den sneda fördelningen skriver Reportrar utan gränser: ”Det är uppenbart att det påverkar den bild medierna ger av världen. Det är fortfarande en till stora delar manlig värld, från vilken kvinnor är exkluderade. En värld av män, för män”

Ingenstans är väl detta tydligare än i pressfotografernas internationella tävlingar, där män belönar män för bilder från krig och oroshärdar, ju brutalare bilder desto högre placering verkar formeln lyda. I PFK:s tävling Årets Bild 2011 är 32 fotografer nominerade, av dem är fyra kvinnor.

Det påverkar också representationen, vem som får komma till tals i medierna. Association of Women Journalists undersökte 2006 kvinnors representation i medierna i 70 länder, och kom fram till att en av fem av de citerade i artiklarna var kvinnor. Något som inte har förändrats sedan dess enligt organisationen.

Reportrar utan gränser tar i rapporten upp fall som visar på både svårigheter och möjligheter för kvinnliga journalister, och nämner det uppmärksammade övergreppet mot den amerikanska journalisten Lara Logan i Kairo i februari.  Den konstaterar också att det i många länder är kvinnor som varit hårdast pådrivande i kampen för yttrandefrihet, ofta på bekostnad av deras egen frihet.

Som exempel nämns bland annat den thailändska journalisten Chiranuch Premchaiporn som riskerar 70 års fängelse för att ha rapporterat objektivt om protesterna i Bankok förra året och den vitryska journalisten Natalia Radzina som precis blivit frigiven men nu riskerar 15 års fängelse för att hon rapproterat om protesterna i landet.

Tunisiska journalisten Sihem Bensedrine startade Monitoring Centre for Press Freedom, Publishing and Creation (olPEC) och radiostationen Kalima, som var en ständig måltavla för regimen. Radiostationen har blockerats och utrustningen beslagtagits. Sihem Bensedrine har blivit arresterad, trakasserad och tvingad i exil, samt utsatts för ständiga förtalskampanjer från regimen.

”Kvinnor fick en speciell behandling under Ben Ali. Som pressfrihetsaktivister sågs vi som paria av regimen. Den förre presidenten såg krav och fördömanden som upprorshandlingar riktade mot honom personligen. Vi utsattes för alla sorters repression. Vi fråntogs våra tillgångar, våra kommunikationsmöjligheter och vår rörelsefrihet. Vi var ständigt övervakade av polisen och utsattes för fysiska attacker. Regimens tidningar beskrev oss som slynor och prostituerade och vi anklagades för att anordna orgier. Jag utsattes för allsköns smutskastningskampanjer. Du måste förstå att kvinnors ställning var Ben Ali-regimens huvudnummer. Så vi var dubbelt skyldiga. Vi var de som motsade den officiella propagandan.”

Reportrar utan gränser föreslår, med utgångspunkt i de intervjuer som legat till grund för rapporten, följande åtgärder:

  • Etablera speciella program för skydd av kvinnliga journalister
  • Förstärka samarbetet mellan kvinnorättsorganisationer och pressfrihetsorganisationer.
  • Skapa samlingsplatser för kvinnliga journalister
  • Stödja instanser som ger journalistutbildning specifikt för kvinnor.
  • Skapa journalistorganisationer för kvinnor och verka för utbyten med existerande organisationer i andra länder.