Annons: Fojo

Utan värdegrund blir journalistiken farlig

Om journalister som ska bevaka främlingsfientliga rörelser saknar en stabil värdegrund är det lätt hänt att de går bort sig. (Uppdaterad)

Sydsvenskan-reportern Niklas Orrenius har länge bevakat Sverigedemokraterna och föreläser också om hur journalister ska bevaka partiet. Hans teser har i veckan kritiserats av Gunnar Bergdahl, kulturskribent på Helsingborgs Dagblad, och jag tycker att han har en del poänger (Uppdaterad: Jag delar hans farhågor om att vi i medierna riskerar att bidra till att främlingsfientlighet och rasism normaliseras.) (här finns replikskiftet).

Här är min syn på journalister och sd-bevakning:

Journalistiken ska vara en av demokratins stöttepelare, men det är som att journalister blandar ihop medel och mål och glömmer att den parlamentariska demokratin skapades för att bygga ett jämställt och rättvist samhälle, inte tvärtom. Att vi ser riksdagen som ett slags frikort som skulle kunna legitimera vad som helst, bara det är ”demokratiskt valt”.

Om vi skulle ha en folkomröstning om att utvisa alla som röstat på Sverigedemokraterna och ersätta dem med kvotflyktingar skulle det också vara ett demokratiskt beslut. Eller att utvisa alla norrlänningar till Afghanistan. Men man kan inte behandla alla beslut som ”vilka beslut som helst” och man kan inte behandla alla partier som ”vilka partier som helst” bara för att de är demokratiskt valda.

Journalistiken måste ha en värdegrund, och den måste kunna dra ut tangenterna ur resonemang, åsikter och rörelser. Jag tror att när det gäller rasism är det farligt med historielös journalistik och journalistik utan värdegrund. Men jag tror också att journalister som reflexmässigt avskyr Sd men inte vet riktigt varför har bidragit till en dålig bevakning av partiet. Jag säger inte att journalister inte ska ha känslor mot rasism, men det är bra att vara på det klara med varför, och att det är detta varför som får betydelse för vinklar, frågor och följdfrågor. (Det blev tydligt när KG Bergström intervjuade Jimmie Åkesson efter valet hur det skulle ha kunnat vara med mer pålästa journalister).

Jag menar alltså inte att journalister ska skriva folk på näsan eller säga åt läsarna vad de ska tycka. Bara att de ska vara medvetna i sin bevakning, och luta sig på en stabil värdegrund och gedigna kunskaper som sedan återspeglar sig i bakgrunder och följdfrågor. Den journalist som intervjuar en mördare kan svårligen bortse från det djupt omänskliga i att ta livet av en annan människa, även om det av någon anledning skulle ha varit lagligt. I det läget kommer journalistens värdegrund med stor sannolikhet att ge upphov till vissa frågor. På samma sätt ska journalister inte skämmas för att tycka att det är djupt omänskligt att dela upp människor i irrelevanta kategorier, och de ska i en del lägen tillåta sig att ställa följdfrågor och ge bakgrunder baserat på det.

Jag tror också att vi ska vara försiktiga med show dont tell-journalistik i den här bevakningen. Det kan bli en bekvämlighetsfälla. Jag det upplevde det själv när jag intervjuade Nationaldemokraternas tidning om presstödet. Jag var inte alls förberedd på de främlingsfientliga åsikterna så jag satt mest och kippade efter luft, lyckades inte tänka ut de följdfrågor jag kände skulle vara rimliga. I de få fall jag lyckades fick jag oftast svar som var otryckbara. Men tänkte jag, lättad när intervjun var över, Medievärlden har avancerade läsare, de kan läsa mellan raderna, show dont tell. Resultatet kan beskådas här.

En journalist måste kunna koppla ihop saker, ”Det här de säger, det kan leda till det här.” I en värld där rasismen ökar kan journalister inte vara likgiltiga och omedvetna. Vi kan inte gömma oss helt bakom påståendet att vi bara presenterar världen sådan den är, eftersom vi samtidigt är med och skapar den.

Fotnot: Det här handlar inte om hur Niklas Orrenius bevakar SD, han är en av de journalister som besitter den kompetens jag efterlyser. Texten handlar om vilken inställning journalister i allmänhet ska ha till bevakning av främlingsfientliga partier.

Fotnot2: Efter ett replikskifte på Twitter har Niklas Orrenius meddelat att han håller med om allt ovanstående, utom att Gunnar Bergdahl skulle ha några poänger.