Annons: Fojo

Kan inte vara roligt att bevaka komiker

När Magnus Betnér uppträdde för Aftonbladets ledning gick han hårt åt nöjesbevakningen. Efter att i veckan försökt få tag i hans komikerkollega David Batra förstår jag att nöjesredaktionerna inte har det så lätt.

Kritiken från Magnus Betnér gick bland annat ut på att nöjesjournalistiken dansar efter pr-pipan.

I veckan har jag försökt få tag på komikern David Batra för att ställa frågan om hans medverkan i Parlamentet påverkas av det faktum att hans fru är gruppledare för moderaterna i riksdagen (apropå Karin Hübinette, o.s.v. Det kunde ha blivit en kul 14:45-vinjett)

Jag ringer till David Batras agentur och får svaret att han inte gör någon press om det inte handlar om föreställningen eller boken.

Han svarar alltså inte på några frågor som inte handlar om att marknadsföra hans olika produkter?

– Just nu vill han bara marknadsföra sin egen föreställning och sin bok, svarar agenten.

Jag förstår att de som är framgångsrika inom nöjesbranschen har mycket att göra, men jag vågar påstå att politiker och chefredaktörer för de stora kvälls- och morgontidningarna i många fall har ännu mer att göra. Och där har jag aldrig (med några tillfälliga undantag) mött en så stenhård attityd mot att svara på frågor.

Jag vill passa på att tacka mina kollegor för att ni inte beter er som folk i nöjesbranschen, för även om det i det här fallet inte handlade om någon omstörtande journalistik är det viktigt att journalister får ställa sina frågor, det hör till i en fungerande demokrati.

Jag insåg (igen) hur svårt det måste vara att bevaka nöjesbranschen, för den som inte vill överlåta makten över den journalistiska dagordningen åt pr-byråer och marknadsavdelningar. Och vikten av att fortsätta kämpa för självständiga val av uppslag och vinklar. (som magasin som Filter och Novell lyckas bra med)

Om artister bara pratar med journalister när de vill marknadsföra sig själva och sina produkter blir nöjesbevakningen därefter.