Annons: Fojo

Tid för självkritik

Nu när valet är över är det dags för medierna att börja fundera kring sin egen roll i valrörelsen. (Uppdaterad).

Journalistikprofssorn Kent Asps artikel på DN Debatt borde vara en tankeställare för alla redaktioner. En utgångspunkt för en diskussion, där frågan rimligen borde vara: Varför såg det ut så här?

Svenska Dagbladet sticker ut i tabellen med 58 kritiska artiklar om Mona Sahlin och 10 om Fredrik Reinfeldt. Men när redaktionschefen Martin Jönsson bloggar om DN Debatt-artikeln kommenterar han allt annat än den egna tidningens siffror.

I Svenska Dagbladet var 58 procent av artiklarna om Mona Sahlin och 10 procent av artiklarna om Fredrik Reinfeldt negativt vinklade. Martin Jönsson kommenterar siffrorna i en ny bloggpost, där han också uppmärksammar mig på att det är andel och inte antal artiklar som avses i tabellen:

”Det Asp och hans kollegor gjort är att granska ‘de mest tongivande nyhetsartiklarna om valet’ och sedan tolka om de är negativt vinklade. Då hamnade de på 58 %. Exakt vilka artiklar som avses försöker jag nu ta reda på, för att kunna utröna om det finns anledning till självkritik. I väntan på svar från JMG bläddrade jag helt sonika fram alla artiklar om Sahlin under den här månaden.  Totalt hittade jag färre än 10 artiklar om Sahlin som man möjligen kan beskriva som negativa eller kritiska mot S-ledaren”, skriver han. Läs hela inlägget här.

Om Expressens bevakning av Mona Sahlin skriver Kent Asp att han aldrig sett något liknande i de nio val han bevakat. Vad säger Expressens chefredaktör Thomas Mattsson om det?

Tabellen med de frågor som läsarna tyckte var viktiga och de som pressen prioriterat manar också till eftertanke. Skatterna och integrationen har värderats högt av journalister och lågt av läsare, medan sjukvården och äldreomsorgen har prioriterats ner. Varför?

Även tv-kanalerna har en del att fundera över. SVT och TV4 förvandlade stundtals det som för både politiker och tittare var på riktigt allvar till något som liknande vilken fredagsunderhållning som helst. Och det var många som undrade vad Bert Karlsson gjorde i SVT-studion?

Det förefaller som att det speciella med den här valrörelsen var att oppositionen granskades hårdare än regeringen. Och det trots att det inte förekommit några större skandaler.

Den stora mängden opinionsundersökningar, beställda av medierna, var också något nytt för den här valrörelsen. Var mängden rimlig? Hur mycket påverkade de, och hade det inte varit bättre med färre och större undersökningar?

Dessutom, trots alla ansträngningar, bland annat rent kampanjande från kvällstidningarna, kom Sverigedemokraterna in i riksdagen. Vilket ansvar har medierna för det? Vad hade vi kunnat göra annorlunda?

Nu är valet över och frågorna om mediernas bevakning av valrörelsen är viktiga inte bara för att de spelar en viktig roll i demokratin– utan också för att mediernas trovärdighet som objektiva nyhetsförmedlare står på spel.