VK:s chefredaktör bötfälldes för fotograferande

Nyhetsjägarinstinkten ledde till att Västerbottens-Kurirens chefredaktör Jessica Wennberg förra veckan bötfälldes och hamnade i den egna tidningen – anonymiserad: "Det var inte kul. Bara att be om ursäkt och ta boten", säger hon till Medievärlden.

Förra torsdagen blev Västerbottens-Kurirens chefredaktör och ansvariga utgivare Jessica Wennberg själv föremål för en artikel i tidningen. Det efter att hon stoppats av trafikpolis sedan hon fotat från förarsätet i sin bil. Wennberg fick lämna platsen med en ordningsbot.

– Jag hamnade i en bilkö på väg hem, det såg ut som att två lastbilar stod stilla på sidan av vägen, det ena körfältet var blockerat. Jag tänkte att nyhetsredaktionen kanske kunde behöva en bild från platsen. Så jag tog en bild med mobilen, berättar hon för Medievärlden.

Reflekterade du över att det kunde finnas risker med ditt agerande?

– Bilkön gick väldigt sakta förbi de två lastbilarna. Jag vet ju att man inte får prata i mobiltelefonen när man kör bil men nyhetsjägarinstinkten kopplades på, jag tog upp mobilen med ena handen och tog en bild. Jag tänkte inte på att förbudet givetvis också gäller att fota med mobiltelefonen. Men sen såg jag polismannen som vinkade in mig, och polletten trillade ned. Det var inte kul. Bara att be om ursäkt och ta boten på 1500 kronor.

Västerbottens-Kuriren rapporterade om händelsen senare samma dag. Men då var Jessica Wennberg anonymiserad. Hon berättar hur hon resonerade kring det beslutet:

– Polisen lade ut en notis om det hela på sin hemsida. Jag konsulterade mina kollegor och diskuterade saken med dem eftersom jag själv var inblandad. Vår linje är att i normala fall inte namnpublicera vid bötesbrott av den här typen. När det gäller trafikbrott har vi namnpublicerat till exempel när någon offentlig person förlorat sitt körkort efter att ha kört för fort utanför en skola, men inte för den här typen av bötesbrott. Mina kollegor tyckte att vi skulle vara konsekventa och följa den linjen även i det här fallet. Det vill säga rapportera precis på samma sätt som vi hade gjort om någon annan varit inblandad. Jag har hittills inte sett att någon annan heller tagit annat beslut – det är möjligt att jag har missat det. Men jag gick ganska snart efter händelsen ut och berättade om det hela på Facebook.

Hur kändes det att själv bli en nyhet?

– Pinsamt och jobbigt. Förhoppningsvis kan jag använda den känslan i mitt jobb vidare och bli en ännu bättre ansvarig utgivare. Jag tog också upp det hela vid morgonmötet med redaktionen i måndags, så att ingen annan gör samma sak som jag. Av samma anledning lade jag också ut det hela på Facebook.

Bilderna från platsen kom inte till användning, berättar Jessica Wennberg.

–Nej. Jag kände inte att det var lämpligt att skicka in dem till nyhetsdesken efteråt, än mindre att publicera dem.