Jonathan Lundqvist, ordförande i Reportrar utan gränser.

”Press- och yttrandefrihet en förutsättning för allt annat samhällsbygge”

RUG:s avgående ordförande berättar vad som fick honom att engagera sig i press- och yttrandefrihetsfrågor - och om hur det känns att lämna efter fem år.

Jonathan Lundqvist har varit aktiv i press- och yttrandefrihetsorganisationen Reportrar utan gränsers styrelse sedan 2009. Fyra år senare, i samband med att Lotta Schüllerqvist lämnade, valdes han till ny ordförande. Men nu har han beslutat sig för att lämna över ordförandeklubban till en ny person.

– Det känns vemodigt att lämna denna fantastiska organisation. Men när jag tillträdde lovade jag mig själv och organisationen att jag skulle sitta i fem år. Det har jag gjort nu, säger Jonathan Lundqvist till Medievärlden.

Han är stolt över organisationens arbete under hans tid som ordförande:

– Vi har arbetat framgångsrikt för att FN ska tillsätta en specialrapportör med ansvar för att resolutionen som fördömer våld mot journalister efterlevs. Utöver det har vi bland annat drivit flera konkreta internationella projekt för att stötta journalister i Jordanien, Kenya, Colombia och flera andra länder.

När Jonathan Lundqvist tillträdde sade han att en av hans absoluta prioriteringar var att få organisationen att ”växa ännu mer och bli en riktigt stark medlemsorganisation”. I dag konstaterar han att han delvis lyckats:

– Antalet medlemmar är ungefär detsamma och ligger stabilt vid omkring 350-400, men vi har fördjupat relationen med våra internationella syskon vilket gjort organisationen starkare.

Samtidigt har RUG:s medienärvaro ökat, berättar han.

– Vi får ett betydligt större genomslag för våra frågor i dag. Dels för att vi är mer synliga, dels för att frågorna blivit viktigare.

Hur skulle du beskriva utvecklingen på pressfrihetsområdet under din tid som ordförande?

– Jag tror att Sverige vaknat upp ur en slags ”Törnosa-sömn”. Mordet på Sveriges Radios korrespondent Nils Horner blev en fruktansvärd ”ögonöppnare”. Och senare även mordet på Kim Wall. Under de här fem åren har vi fått bekräftat att journalist är ett farligt – men oerhört viktigt – yrke. Det är omöjligt att tänka sig ett demokratiskt system utan en fri, oberoende press.

Det var också ur den insikten som Jonathan Lundqvists stora engagemang för press- och yttrandefrihet en gång i tiden föddes.

– Innan jag kom till RUG arbetade jag med internationellt utvecklingssamarbete och någon gång under den tiden insåg jag att press- och yttrandefrihet är en förutsättning för allt annat samhällsbygge. Sedan dess har jag engagerat mig i de här frågorna, säger Jonathan Lundqvist och fortsätter:

– Det är först när vi har en fungerande press- och yttrandefrihet som allt det roliga börjar.

Att han lämnar svenska reportrar utan gränser betyder inte att intresset svalnat för att press- och yttrandefrihetsfrågor, försäkrar han:

– Jag vill fortsätta arbeta inom det här området och har ögonen öppna för intressanta utmaningar att sätta tänderna i. Men till en början kommer jag att fokusera på lite egna projekt, säger Jonathan Lundqvist, som sitter kvar som vice ordförande i den franska moderorganisationen Reporters Sans Frontièrs.

Ett av alla minnen Jonathan Lundqvist bär med sig från sina år i den svenska delen av organisationen är frigivningen av Magnus Falkehed och Niclas Hammarström i Syrien:

– En frigivning av Magnus och Niclas var något som vi – när vi var mitt i det – knappt vågade hoppas på. Det fantastiska beskedet bär jag med mig för alltid.

Vad ser du som det viktigaste att ta tag i för din efterträdare?

– Ett arbete vi absolut inte får glömma, som tyvärr fanns när jag kom och som kommer att finnas kvar när jag lämnar, är frisläppandet av Dawit Isaak. Det är en ständig kamp vi måste driva tills han står på flygplatsen. Där ser jag att RUG har en viktig roll att spela gentemot det svenska utrikesdepartementet.

Tyvärr råder det ingen brist på utmaningar för Jonathan Lundqvists efterträdare, konstaterar han:

– Vi ser en oroande utveckling på flera håll i världen. Inte minst i USA och Europa, som tidigare varit goda exempel på fungerande demokrati och pressfrihet. Sammantaget är det en pressad bild, och det finns mycket att ta tag i.

Läs också

RUG:s ordförande lämnar