VLT fälls för omaskad bild

PO-PON

PON klandrar VLT för att ha brutit grovt mot publicistisk sed när tidningen publicerade en omaskad bild och en övervakningsfilm från ett misstänkt bedrägeri, där den ena personen gick att identifiera.

I juni förra året publicerade VLT en artikel med rubriken Köpte oxfilé med stulet kort. I artikeln beskrevs hur en 82-årig man fått sitt kontokort länsat av hemtjänstpersonal. Ett misstänkt bedrägeri och försök till bedrägeri hade fångats på en övervakningsfilm från en butik. En stillbild från filmen publicerades intill artikeln.

Två personer, varav den ena gick att identifiera, syntes handla och packa ned varor på bilden från filmen. Båda misstänktes nu för brott. Bildtexten löd:

”Misstänkt. Här handlar en av de misstänkta på en åldrings Icakort. Polisen behöver nu hjälp med att identifiera henne. Se hela övervakningsfilmen i webb-tv-programmet Brottsplats på vlt.se i kväll.”

Sändningen senare samma kväll leddes av en reporter. I studion fanns också en polis som bisittare. När de pratade om brottet beskrevs det som ”ett av de fegaste som finns”.

Den ena kvinnans identitet var känd för polisen och hon var därför maskad på bilderna från övervakningskameran. Den andra kvinnan däremot, som gick att identifiera, ville polisen komma i kontakt med fick publiken veta.

Samma kväll, efter webb-tv-programmet, publicerade VLT en ny artikel med rubriken Gav upp efter publiceringen. Av artikeln framgick hur kvinnan gått till polisen och blivit förhörd. Misstankarna mot henne kvarstod dock – även om hon själv nekade till brott.

En dryg vecka senare publicerade VLT en ny version av övervakningsfilmen i vilken bägge kvinnorna var maskade. Samtidigt publicerade tidningens utgivare ett blogginlägg där han förklarade att publiceringarna var viktiga, bland annat för att vittnen skulle kunna ge värdefulla tips till polisen.

Publiceringarna anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av den kvinna som gick att identifiera i den första versionen. Anmälaren menade att tidningen borde avstått från att publicera filmen. Det eftersom hon självmant vänt sig till polisen och där blivit förhörd – före VLT:s publicering. Allt detta kände VLT, enligt anmälaren, till då hennes advokat ringt upp både reporter och utgivare före publiceringen och informerat om det. Mot den bakgrunden spricker argumentet att publiceringen gjordes för att hjälpa polisen att få kontakt med henne, menade kvinnan. Publiceringen hade i stället fått det att framstå som att hon begått ett brott, vilket hon själv nekade till – och inte heller var dömd för.

VLT:s ansvarige utgivare skriver i ett svar att det stämmer att de kände till att kvinnan gått till polisen.

”Trots det valde vi att publicera programmet och en timme efter publiceringen berättade vi att kvinnan gett sig till känna. I den artikeln fick hon även ge sin version av det hela.”

Beslutet att ändå publicera hade fattats eftersom kvinnan var fortsatt brottsmisstänkt, samt eftersom utredningen ännu var i ett så tidigt skede, enligt utgivaren.

Pressombudsmannen konstaterar att flera av utgivarens argument för de omaskerade bilderna haltar. Särskilt påståendet att tidningen ville hjälpa polisen att komma i kontakt med den andra kvinnan – eftersom kvinnan redan tagit kontakt med polisen. PO konstaterar vidare att det inte har varit fråga om allvarlig brottslighet, vilket hade kunnat motivera publiceringen:

”I det här fallet är det misstänkta brottet, även om tidningen beskriver det som ‘fegt’ och ‘ynkligt’, inte av så allvarlig art att ett oavvisligt allmänintresse stödjer den omaskerade publiceringen. Inte heller har utredningen av brottet kommit så långt att det går att med någon säkerhet uttala sig om skuldfrågan.”

PO anser därför att VLT genom att ha publicerat den omaskerade filmen trots att anmälaren själv vänt sig till polisen ”tillfogat anmälaren en oförsvarlig publicitetsskada för vilken tidningen bör klandras.”

Pressens Opinionsnämnd går på PO:s linje och klandrar VLT för att ha brutit grovt mot god publicistisk sed.

Läs mer på PO-PON:s hemsida.