Annons: Mediedagen 2019
Östgöta Correspondenten (Corren). Foto: Linnéa Kihlströn

Corren-reporter vittnade i rätten

Östgöta Correspondentens Jenny Eriksen lämnade under fredagen sitt vittnesmål i rättegången kring "spritbussarna". Allt gick bra, men Östgötamedias publisher hade helst sett att Correns reporter inte hade blivit kallad.

Reportern Jenny Eriksen har för Correns räkning granskat den kriminella verksamheten med spritsmuggling. Under det arbetet har hon tillbringat närmare 50 timmar på parkeringsplatser för att studera vad som sker i och omkring ”spritbussarna”.

Parallellt med detta har en stor polisutredning pågått som resulterat i att 18 personer åtalats för inblandning i härvan. Jenny Eriksens iakttagelser har betraktats som intressanta för polisen, varför hon också kallats till förhör under utredningen – och senare också som vittne i rätten.

I fredags var det dags för Eriksen att lämna sitt vittnesmål. Östgötamedias publisher Anna Lindberg berättar hur det gick:

– Det gick bra. Jenny var tydlig, lugn och saklig. Hela vittnesmålet var över på knappt tio minuter. Domaren inledde allting med att förklara att detta var en ovanlig situation, där vittnet har grundlagsskyddad sekretess och tydliggjorde att det inte fick ställas några frågor som ens tangerade källskyddet. Även åklagaren inledde med att säga att hon endast var intresserad av sådant vår reporter hade sett under sina spaningar, och inte av att veta någonting om källor eller journalistiska arbetssätt.

Vad tänker du om att en av Correns reportrar behövde vittna?

– Jag hade ju helst sett att vi inte behövde närvara i rätten och pratade med både åklagare och domare om detta inför rättegången. Samtidigt omfattar ju vittnesplikten även journalister. Därför tyckte jag att det var bra att både domare och åklagare så tydligt redogjorde för källskyddet under rättegången.

Fanns det någon oro inför det här – att man av misstag skulle röja källor?

– Det är ju svårt att på förhand veta exakt hur ett sådant här förhör utvecklar sig. Dock har jag högt förtroende för vår reporter. Jag hade ju helst sett att vår reporter inte hade blivit kallad över huvud taget. Men nu valde åklagaren att kalla henne, och utifrån situationen tycker jag att rätten hanterade detta på ett korrekt sätt.