dsc_0056

Slutade som chefredaktör för att leva på sharing

Efter att ha skrivit om politik i tio år lämnade Svensk Tidskrifts förra chefredaktör Maria Eriksson sitt uppdrag för att under 366 dagar helt ägna sig åt att prova på delningsekonomi.

Sedan projektet inleddes vid årsskiftet har omkring 30 personer bott i Maria Erikssons charmiga och mycket tidstypiska 20-talslägenhet i Fålhagen i Uppsala. Första månaden hade hon 45 gästnätter. Genom bostadsuthyrningssajten Airbnb hyr Maria Eriksson ut lägenhetens två sovrum. Under de perioder då båda rummen är uthyrda sover hon själv på en madrass i vardagsrummet.

När Medievärlden besöker Maria Eriksson har hon en fransk bilmekaniker som inneboende vars vän hon lärde känna genom Airbnb när hon surfade i franska Biarritz förra sommaren. Det var också under den resan Maria Eriksson fastnade för konceptet.

– Då bodde jag en vecka hemma hos en tjej i ett litet hus. Och jag tyckte det var väldigt trevligt, även om vi inte direkt umgicks. Just det att man inte behövde vara ensam.

Maria Eriksson är född och uppvuxen i Uppsala. På universitetet läste hon matte, datavetenskap och filosofi. Parallellt med studierna odlade hon sitt starka intresse för politik genom att engagera sig i den borgerliga studentföreningen Heimdal. Att hon skulle jobba med skrivande hade hon aldrig tänkt, ändå är det framför allt som politisk skribent hon har försörjt sig under sitt vuxna liv. Det hela började med ett sommarvikariat som ledarskribent på Smålandsposten. Tio veckor senare fick hon nästa vikariat. Denna gång på Svenska Dagbladet.

– I början var det mitt politiska intresse som drev skrivandet. Men det där har skiftat över lite grann – i dag är jag nästan mer intresserad av skrivande än av politik.

År 2008 kom Maria Eriksson till borgerliga Svensk Tidskrift. Inledningsvis hade hon rollen som redaktionssekreterare, två år senare skulle hon bli chefredaktör. Under Maria Erikssons ledning gick Svensk Tidskrift från att ha omkring tusen läsare i veckan till dagens närmare 8000 läsare. Att ett sådant lyft varit möjligt tror Maria Eriksson beror på flera olika saker:

– Dels att vi haft en regelbundenhet i utgivningen, dels att vi gick över till att vara en nättidskrift 2006 vilket varit en fördel. Men framför allt tror jag det beror på att vi har haft en egen nisch och blivit en plats för inomborgerlig idédebatt, säger Maria Eriksson och fortsätter:

– De arenor som finns för att diskutera borgerlig politik är i princip ledarsidor och debattsidor. Men där kan det vara svårt att komma in och dessutom ska det ofta vara aktuella ämnen som diskuteras. För de personer som vill skriva ett inlägg och lyfta lite mer idéinriktade frågor finns det inte så många ställen att göra det på, utan där har vi varit relativt ensamma om att erbjuda en sådan plattform.

Att bestämma sig för att ta en paus från journalistiken för att ägna ett helt år åt delningsprojektet var en process i flera steg. Maria Eriksson hade länge funderat på att hyra ut lägenheten, som hon tyckte blivit lite för stor sedan hennes förre sambo flyttade ut. Och ju mer hon provade Airbnb desto mer övertygad blev hon om att det skulle vara roligt att öppna upp sitt hem. Samtidigt växte intresset för de sociala aspekterna: Hur träffar man människor? Vad är det som gör att man har tillit att bjuda in någon i sitt hem?

Så en eftermiddag i december pratade hon med några personer som höll på med ett startup-bolag inom delningsekonomin. Maria Eriksson minns inte exakt vad som sas, men hon minns hur hon på vägen därifrån bestämde sig för att prova på delningsekonomi som ett ett-årigt projekt.

Var det entusiasmen inför det nya projektet som fick dig att lämna journalistiken för en period, eller var det för att du tröttnat på det du gjorde?

– Det var nog en kombination. Efter tio år kändes det som ett bra läge att göra något nytt. Dessutom har mitt intresse för svensk politik svalnat de senaste åren. Jag är intresserad av politiska idéer, men i dag finns det väldigt lite utrymme för det i den politiska debatten.

Maria Eriksson säger att hon upplever att svensk politik blivit allt mer konfliktfylld och personcentrerad:

– Politik måste ju innehålla konflikter, men det är mer personcentrerat och allmänt tjafsigt i dag – utan att det innehåller någon intressant politisk dimension. Det har gjort att jag delvis tappat intresset för politiken och då är det svårt att skriva om den.

Fenomenet delningsekonomi har länge intresserat Maria Eriksson, och sedan hon började prova det på allvar har intresset bara växt:

– Helt plötsligt fick jag massor av positiv energi och det var som en helt ny värld som jag ville upptäcka mer av.

För ett sovrum tar Maria Eriksson 350 kronor per natt, och sedan 150 kronor extra per ytterligare person. Som mest har de bott sex personer under samma tak.

I februari fick Maria Eriksson in runt 10 000 kronor via Airbnb. Summan täcker i princip hennes egen boendekostnad, men inte så mycket mer. Upp till 40 000 kronor om året är skattefria, därefter skattas resterande belopp. Något ekonomiskt mål för projektet har hon inte, mer än att hon hoppas att det ska vara ett ökat inflöde under året.

– Än så länge går det lite sådär med tanke på att jag tjänade mindre pengar i februari än januari, säger hon och skrattar. Men jag har tänkt att jag ska försöka få in mer pengar genom att till exempel börja köra Uber Pop (en taxitjänst, reds. anm.).

Dessutom planerar Maria Eriksson att skriva och berätta om sina upplevelser. Kanske blir det en bok efter årets slut. Hon filmar och dokumenterar det mesta hon gör. Vilket är möjligt tack vare den smartphone hon lite motvilligt skaffade sig vid nyåret, som är en förutsättning för att få tillgång till många av de delningstjänster hon använder i dag.

Var det ett medvetet val att inte skaffa smartphone tidigare?

– Ja, ett ganska medvetet val. Men sedan är jag lite motvalls, ju mer folk tjatade ju mer övertygad blev jag om att jag inte skulle skaffa en. Jag har väl känt att jag ju ändå sitter hela dagarna framför datorn och då har det varit skönt att inte vara uppkopplad när man i slutet av dagen stänger ned skärmen, säger hon och fortsätter:

– Men nu är jag precis som alla andra. Vaknar jag på natten går jag in och kollar Facebook. Det kan störa mig lite att jag så snabbt fastnade i det där.

Årets första två månader har Maria Eriksson, förutom Airbnb, provat delningstjänster för samåkning, träning, lån eller byte av saker med mera.

– Det är kul att prova alla olika tjänster. Att se vad som finns och vad som växer fram. Men det allra roligaste och mest givande är alla möten med människor. Det är också de berättelserna jag får mest reaktioner på.

På sajten 366daysofsharing.com skriver Maria Eriksson dagbok. Där delar hon med sig av sina erfarenheter och berättelser. Dessutom får projektet en del uppmärksamhet genom att hon är ute och pratar om det.

Hur reagerar folk när du berättar om det här projektet?

– Folk tycker att det är lite galet och undrar om det är en 40 års-kris, säger Maria Eriksson och skrattar. Nej men, jag får otroligt mycket positiva reaktioner och peppande kommentarer.

Men att förklara för gästerna vad projektet går ut på är inte helt lätt, säger Maria Eriksson. Vid ett par tillfällen har hon visat dem bloggen eller tidningsutklipp från intervjuer och då har de tyckt att det är häftigt.

– Men jag är lite orolig för att de ska tro att de hamnat mitt i en konstinstallation. Fast än så länge är det ingen som har reagerat så, säger Maria Eriksson.

Vad hoppas du att det här projektet ska ge dig?

– Jag hoppas att jag ska utvecklas som person och få uppleva massa givande möten, resor och andra erfarenheter. Och förstås att jag ska få lära mig mycket om delningsekonomi. Det är roligt att sätta sig in i ett nytt område.

Det som framför allt intresserar Maria Eriksson med delningsekonomi är hur den påverkar arbetsmarknaden, på vilka sätt man kan utnyttja resurser bättre och de sociala aspekterna kring att människor träffas och utbyter tjänster.

– Själv tycker jag inte det är jättestor skillnad om jag frilansar som skribent eller om jag tar ett tillfälligt uppdrag via någon tjänst. Men det utmanar traditionella idéer om vad ett jobb är och hur arbetsmarknaden ser ut, säger Maria Eriksson och fortsätter:

– Förr har jag skrivit saker och försökt påverka, men det har varit svårt. Nu är jag helt plötsligt en del av en förändring som pågår just nu. Det är häftigt.

Man skulle kunna tro att en person som väljer att leva på det sätt Maria Eriksson gör är både social och framåt. Men själv tror hon att många uppfattar henne som försiktig och reserverad. Hon hoppas att projektet ska göra att hon blir mindre blyg och modigare när det kommer till att prata med nya människor.

Kan du känna redan nu att du har förändrats under den här tiden?

– Ja, jag tycker att jag märker skillnad. Att jag är mer öppen och utåtriktad i dag. Det är ju ett lite galet projekt och det gör att jag inte tänker så mycket på vad folk ska tycka och tänka. Och när jag är mer öppen med vad jag tycker och tänker får jag också mer positiv feedback.

Hon berättar vidare att hon inte alltid upplevt att hon kunnat vara så öppen med vad hon känner:

– Nej, och det kunde jag störa mig på när jag arbetade som ledarskribent. För även om uppgiften var att opinionsbilda har jag vid vissa tillfällen känt att jag inte riktigt vågat stå för vem jag är och vad jag tycker. Ibland har jag nog varit lite feg.

Hur då?

– Jag kunde hålla tillbaka lite grann när jag skrev och det var inte alltid jag uttryckte exakt vad jag tyckte. Och i sociala sammanhang har jag varit lite orolig över hur jag som borgerlig ledarskribent ska uppfattas. Kommer folk tycka att jag är mindre trevlig som person för att jag skriver för SvD eller Timbro?

Upplever du att du blir bemött på ett annat sätt i dag?

– Det är svårt att svara på för jag träffar ju andra personer i dag. Men i ”politik- och opinonsbildarsvängen” finns ett konfliktelement hela tiden. Fast det beror nog mindre på mig och mer på det området.

På frågan hur framtiden ser ut svarar Maria Eriksson att hon har svårt att planera. Efter år som frilans har hon övergett det där med långsiktig planering.

– Men på något sätt vill jag fortsätta skriva. Det jag tycker är roligt med detta projekt är att jag skriver mer om människor. Det vore kul att kunna fortsätta göra det i någon utsträckning. Kanske göra reportage där människor ingår.


Namn: Maria Eriksson

Född: 1977

Familj: Ja, samt många vänner och nu huset fullt av Airbnb-gäster

Bor: Uppsala

Kopplar av med: att gå på loppis eller bara strosa runt

Läser: färre romaner och fler mejl än jag skulle önska

Lyssnar på: Spotifys Discover Weekly

Dold talang: spelar piano rätt hyfsat

Kör helst: fria vikter på gymmet

Favoritresmål: Biarritz – för surfingen, maten, kulturen och närheten till Spanien

Städar helst: i skåp och lådor

Medievanor: Har Facebookflödet som främsta nyhetskälla och läser intressanta artiklar som jag får tips om där eller på andra sätt (just nu mest om delningsekonomi) på svenska, engelska och ibland franska. Använder Twitter, Instagram och Snapchat. Om jag får tid över till att läsa något längre blir det gärna Axess eller Aeon Magazine. Och så brukar jag ligga på soffan och lyssna på Radio Bonde (pod). Ägnar väldigt lite tid åt rörlig bild.