Annons: Mediedagen 2019

Hit har ägarnas pengar gått

Det senaste decenniet har tidningskartan ritats om och tidningar såldes till skyhöga priser. Men vad har säljarna gjort sedan de lämnat branschen?

Medievärlden granskar den här gången inte medieföretagen utan några av de forna ägarna. Var tog pengarna vägen?

Startskottet för försäljningsvågen skedde i Västernorrland. Moderata partiledningen hade bestämt att partiet inte längre skulle äga tidningar. Partiets tidningsägare, Högerns Förlagsstiftelse, satte planen i verket ofta på initiativ av framlidne Per Unckel. Redan 1997 såldes därför problembarnet Västernorrlands Allehanda till Gefle Dagblad. 1999 lades den ned efter att ha gått samman med Nya Norrland i Tidningen Ångermanland. Men ta en promenad i Gamla Stan längs Österlånggatan och du passerar restaurangen Magnus Ladulås, en gång legendarisk musikpub. Huset är vad som finns kvar av Västernorrlands Allehanda hos de gamla ägarna. Huset köpte Förlagsstiftelsen strax efter försäljningen. Säkert en mycket klok investering.

– När det gäller försäljningen av Gotlands Allehanda och Norrbottens Kuriren finns det inte lika handfasta spår, berättar Björn-Fredrik Tollin, vd i Högerns Förlagsstiftelses bolag Svenska Medialen AB som förvaltar stiftelsens medel.

Tollin berättar att man satsat på till exempel en skribentskola för blivande ledarskribenter, man har ordnat ett antal studieresor med mediefolk och också stött Svenska Nyhetsbyrån som bland annat producerar politiska ledarartiklar åt borgerliga tidningar.

En privat ägare kan göra vad han vill med pengarna. För en stiftelse är det annorlunda. Där är det stiftelseurkunden som styr vad man får göra. 

Stiftelsen Norrbottenspress, som delägde Norrbottens Kuriren, har i sin ändamålsparagraf i stiftelseurkunden att man skall äga och trygga utgivningen av Norrbottens Kuriren. 

– Det går ju inte eftersom vi sålt tidningen, säger Gustaf Burström i stiftelsen. I mer än ett år har man försökt få kammarkollegiet att ändra stiftelsens ändamål så att personal i bolaget under stiftelsens tid som ägare skulle kunna få del av stiftelsens förmögenhet på drygt 15 miljoner.

Det har visat sig mycket svårt och just nu ser Gustaf Burström ingen lösning på problemet .

– Men vi stöttar pensionärerna från Kuriren som har en klubb som heter Veteranerna. För övrigt är Burström glad över att man sålde tidningen, som i år firat 150 års-jubileum.

– Tidvis var det mycket tungt att vara tidningsägare, säger han.

Corren och Ridderstadarna

Anton Ridderstad, 38, har en doktorsexamen i franska och jobbar som utredare på KTH. Han tillhör den nya generationen i familjen Ridderstad och har fått familjens uppdrag att sitta med i NTM:s styrelse som representant för AB Ridderstad Stiftelseförvaltning. Anton Ridderstad är nöjd med försäljningen av Corren till NTM.

– Så här med facit i hand var det absolut nödvändigt med tanke på det klimat som råder i den här branschen. 

Privat sålde Anton Ridderstad sina aktier, men Ridderstads stiftelse för historisk grafisk forskning är kvar som delägare i NTM, numera med 9,8 procent (12,3). Anton Ridderstad är vd i bolaget som sköter stiftelsens affärer.

Stiftelsen hade inte annat val än att gå in som delägare i NTM trots att medlemmarna i familjen i sista stund hoppade av fusionen mellan NT och Corren och sålde sina privata aktier.

Även här är det stiftelseurkunden som styr.

– Stiftelsen ska ju bedriva publicistisk verksamhet i Östergötland. Då finns ju inte så många alternativ.

Centeraffären störst

Den största tidningsaffären skedde när Centerpartiet sålde sina nio tidningar 2005 för drygt 1,8 miljarder kr. Hallands Nyheter, Södermanlands Nyheter, Länstidningen i Södertälje, Nynäshamnsposten, Norrtelje Tidning, Ljusdalsposten, Östersunds Posten, Hudiksvalls Tidning, och Hälsinge-Kuriren hamnade hos nya ägare och Centerpartiet blev ett av världens rikaste parti. Den sista december 2010 hade bolaget som förvaltat Centerns pengar, Randello Invest, 1,6 miljoner på VP-kontot.

Centern var inte tillräckligt snabbt ute efter försäljningen och missade en börsuppgång.

Utdelningen till partiet de två senaste åren har varit måttfulla 35 miljoner kr. Kapitalförvaltningen sköts av tre externa finansexperter helt självständigt och måttstocken 2010 var att 50 procent skulle följa ett aktieindex och 50 procent ett ränteindex. Det året slog man sin egen måttstock.

– Vi släpper inte årets siffror förrän i samband med bokslutet, berättar professor Lars Weinehall som är ordförande i bolaget och före detta medlem i partistyrelsen.

Den partipolitiskt obundna tankesmedjan Fores med Martin Ådahl som chef har gynnats av centerns tidningskassa. Andra långsiktiga insatser har skett till den organisationsförändring som partiet gör där man satsar på  övergripande regionala organisationer som går över länsgränserna.

Även under Centertidningar AB:s tid gynnades partiet med kraftiga utdelningar.

– Man kan nog säga att det relativa värdet är ungefär detsamma som partiet fick från tidningsbolaget, säger Lars Weinehall.

Familjerna som sålde

En av centertidningarna hade en lokal delägare i form av familjen Svender i Ljusdal som var hälftenägare i partiets hälsingetidningar. Familjen sålde också sitt innehav till Mittmedia i samband med den stora centeraffären. Familjen startade istället ett investmentbolag, Carwallas Invest, som bland annat är delägare i Edsbynverken, tillverkare av kontorsmöbler och dessutom en lokal aktör på fastighetsmarknaden.

Företaget ägs idag av Lars Svenders änka, Gunn och vd är dottern Katarina Svender.

Den mest offensiva satsningen har familjen Bengtsson gjort. Se separat artikel.

Det här är några exempel på tidningssäljare. Ingen har ångrat att man sålde. 

Fotnot: Artikelförfattaren Lars Herlin har ett förflutet som VD för Gotlands Allehanda och Gotlands Media. Han har också suttit i styrelsen för Norrbottens Kuriren och Svenska Nyhetsbyrån. Nu medverkar han bland annat i Medievärlden som frilansare.

De har gått från tidningar till fastigheter

Har förvärven varit lyckade?
Lars Herlin