Svenska utgivare om sin kungabevakning

Svenska utgivare svarar på frågor om sin egen hovbevakning mot bakgrund av den nya boken om kungen. (Korrigerad och uppdaterad med SR och GP)

Jan Helin, chefredaktör Aftonbladet:

Varför har inte ni rapporterat om de saker om kungen som boken tar upp?

– Vi har känt till en del som rykten, men aldrig fått dem bekräftade. Mycket i boken är dock helt nytt för mig.

– Öppna uppgifter i en bok som debatteras i samtliga Sveriges medier tycker jag dock att man för klarhetens skull bör rapportera inom rimlig gränser för detaljerna.

Var drar ni gränsen för vad ni berättar om kungen och kungahuset?

– Det är en svår gränsdragning eftersom kungligheterna bär sina ämbeten dygnet runt på grund av sin arvsmassa. Men jag anser att också kungligheter har rätt till ett privatliv. Det gäller dock inte otrohet eftersom successionsordningen ser ut som den gör.

Har synen på vad som är ok att rapportera om kungahuset förändrats?

– Ja, helt säkert. Men det bör du fråga någon äldre om. Herman Lindqvist till exempel.

Finns det eller har det funnits någon ”deal” med kungahuset?

– Nej. Inte såvitt jag vet.

 

Thomas Mattsson, chefredaktör Expressen:

Varför har inte ni rapporterat om de saker om kungen som boken tar upp? (Har ni känt till en del av detta men valt att inte berätta?)

– Vi har skrivit jättemycket om kungen och det mesta i den nya boken – om hans uppväxt och vänner – är redan känt från Expressen och andra medier, även om det i boken finns nya vittnesmål och fler detaljer som är intressanta. Bland annat handlar det om kungens militärtjänst ombord på ”Älvsnabben” och hans morfars nazistiska förflutna.

– Sedan innehåller boken också tidigare opublicerade uppgifter om kungens privatliv, och en del av det här är svårt att förhålla sig till för nyhetsredaktioner som Expressen som ju inte har tillgång till hela källmaterialet. Därför tror jag inte att allt som står i boken kommer att refereras i tidningar, radio och tv.

– Men: Expressen har inte bara debatterat innehållet, vi försöker också granska boken och var först med kommentarer från kungens vänner, vi har nämnt faktafel och vi har intervjuat Thomas Sjöberg som för Expressen bekräftat att han inte har intervjuat den utpekade älskarinnan innan han skrev det kapitlet.

Var drar ni gränsen för vad ni berättar om kungen och kungahuset?

– Kungen är statschef och det finns ett uppenbart allmänintresse också för hans privatliv, men vi förhåller oss förstås till både pressetik och tryckfrihetsförordning och ställer samma krav på fakta och relevans när det gäller kungen som när det gäller andra offentliga personer. Om något, så bevisar väl uppmärksamheten kring innehållet i den här boken att Expressen och andra nyhetsmedier åtminstone inte har rapporterat för mycket om kungens privatliv tidigare?

Har synen på vad som är ok att rapportera om kungahuset förändrats?

– Ja och nej. Ja i meningen att intresset för kungajournalistik ökat dramatiskt, vilket gör att tv har fler inslag och radion debatterar en sån här bok mest hela tiden. Nej i meningen att det är samma pressetik och lagstiftning som tidigare.

Finns det eller har det funnits någon ”deal” med kungahuset?

– Nej, tidigare har ju bland andra Expressen kritiserats för att vi skrivit för mycket och för intensivt om kungahuset… så jag förstår inte riktigt vad en sådan ”deal” skulle ha omfattat?

 

Gunilla Herlitz, publisher Dagens Nyheter

Varför har inte ni rapporterat om de saker om kungen som boken tar upp?

– Vi har rapporterat om det . Vi skev första artikeln om den här boken för några veckor sedan. Och sedan har vi skrivit några artiklar till.

– När det gäller DN är normalfallet när det gäller kända personer att vi inte skriver om privata relationer, kärleksliv, påstådda otrohetsaffärer och liknande. Det gäller alla. Däremot får vi naturligtvis höra massor av saker om kända personer, otroheter och skilsmässor hit och dit. När det gäller kungen har ju uppgifter om påstådd otrohet förekommit i många år. Det har jag hört på alla redaktioner jag varit på.

Var drar ni gränsen för vad ni berättar om kungen och kungahuset?

– Ingen skillnad mellan kungen eller någon annan offentlig person. DN är återhållsam med att rapportera om offentliga personers privatliv.

Har synen på vad som är ok att rapportera om kungahuset förändrats?

– Svårt att bedöma. Gränserna flyttar säkert fram. Generellt när det gäller kungahuset ansågs det förut otänkbart att (korrigerad: kungen skulle kunna vara otrogen) någon ur kungahuset skulle kunna skilja sig.

Finns det eller har det funnits någon ”deal” med kungahuset?

– Nej.

 

Jonathan Falck, chefredaktör Göteborgs-Posten:

Varför har inte ni rapporterat om de saker om kungen som boken tar upp?

– Den här typen av uppgifter och påståenden om kända personer är ganska vanliga, men vi publicerar dem endast om de är sanna och av allmänintresse.

Var drar ni gränsen för vad ni berättar om kungen och kungahuset?

 – Vi gör ingen skillnad mellan kungen och andra offentliga personer eller makthavare. GP är generellt återhållsam med detaljer om deras privatliv, utan granskar och rapporterar främst det som är relevant med avseende på deras ämbete och position.

Har synen på vad som är ok att rapportera om kungahuset förändrats?

– Sett i ett längre tidsperspektiv – 40-50 år – bevakas privatlivet mer närgånget. Men i ett kortare perspektiv tycker jag inte att det har skett några dramatiska förändringar.
 

Finns det eller har det funnits någon ”deal” med kungahuset?

– Nej.

Karin Zillén, nyhetschef, Sydsvenskan:

Varför har inte ni rapporterat om de saker om kungen som boken tar upp?

– Det är svårt att veta vad boken tar upp. Den är inte utgiven, vi på redaktionen har inte tillgång till den. Att döma av kvällstidningarna tar den upp uppgifter om kungens festande, delvis ganska långt tillbaka i tiden, och många av uppgifterna baseras på anonyma källor.  Nej, av det som är publicerat i andra medier kan jag inte se något som vi känt till och valt att inte berätta.

Var drar ni gränsen för vad ni berättar om kungen och kungahuset?

– Vid vad som är sant och relevant.

Har synen på vad som är ok att rapportera om kungahuset förändrats?

– Ja, det har skett en förskjutning i den meningen att det skrivs mer om de nu vuxna barnens ( = tronarvingarnas) privatliv. Även Sydsvenskan skrev t ex om prinsessan Madeleines brutna förlovning. Möjligen kommer den förskjutningen nu att fortplanta sig till att det skrivs mer om kungens, Sveriges statschefs, privatliv.

– Synen på vad som är relevant har utvidgats i takt med den diskussion om monarkins vara eller inte vara som tog fart i samband med Victorias bröllop. Jag tror helt enkelt att man börjat titta på kungahuset med dagens pressetiska glasögon och funnit saker som är värda att ta upp. Kungabarnen börjar kosta mer pengar och det blev till exempel mutmisstankar kring  bröllopsresan och debatt om hur mycket kungen/skattebetalarna skulle stå för av bröllopskostnaderna.

Finns det eller har det funnits någon ”deal” med kungahuset?

– Nej.

Morgan Olofsson, chef Rapport:

Varför har inte ni rapporterat om de saker om kungen som boken tar upp?

– Boken tar upp en väldig massa saker.  Där finns ingenting som vi har känt till i den meningen att vi övervägt att publicera något. Men vi känner naturligtvis till att det har gått många olika rykten om kungen där vi har varit osäkra på sanningshalten.

Var drar ni gränsen för vad ni berättar om kungen och kungahuset?

– Det finns ingen sådan given gräns. Det måste avgöras i varje enskilt fall. Precis som fallet är när det gäller alla publiceringar.

Har synen på vad som är ok att rapportera om kungahuset förändrats?

– Absolut i ett längre tidsperspektiv. Men inte på något påtagligt sätt under under vår nuvarande kungs tid på tronen.

Finns det eller har det funnits någon ”deal” med kungahuset?

– Det är inget jag någonsin har hört talas om.

Fredrik Lundberg, chef för TV4:s samhällsredaktion:

Varför har inte ni rapporterat om de saker om kungen som boken tar upp?

– Vi publicerar det vi anser vara av stort allmänintresse, är sant och inom de pressetiska reglerna.

Var drar ni gränsen för vad ni berättar om kungen och kungahuset?

– Samma gräns som för andra offentliga personer och makthavare.

Har synen på vad som är ok att rapportera om kungahuset förändrats?

– Nej, inte specifikt. Samtidigt är frågan om synen på vad som är ok att rapportera en fråga som håller på att förskjutas och det är där som den intressanta publicistiska diskussionen ligger i kölvattnet av Tiger Woods- och Jonas Bergström-rapporteringarna.

Finns det eller har det funnits någon ”deal” med kungahuset?

– Den enda deal vi har haft med kungahuset är att när vi gjorde vår dokumentärserie ”Familjen Bernadotte” så fick de se programmen innan de sändes. Någon allmän deal specifikt för kungahuset finns inte.

 

Helena Olsson, programchef Ekot:

Varför har inte ni rapporterat om de saker om kungen som boken tar upp?

– Vi nås ständigt av påståenden om offentliga personer och om vi inte publicerar så beror det på att vi bedömer att uppgifterna inte är tillräckligt säkra eller brister i relevans.

Vart drar ni gränsen för vad ni berättar om kungen och kungahuset?

Förutom att det ska vara sant, så ska det vara relevant med avseende på
Kungens ämbete.

Har synen på vad som är ok att rapportera om kungahuset förändrats?

– Generellt bevakas nog privatlivet mer närgånget i dag än tidigare, men den förskjutningen är knappast giltig för Ekots del.

Finns det eller har det funnits någon ”deal” med kungahuset?

– Nej.

Boken kan påverka hovbevakningen

Foto: Bengt Nyman