Annons: Mediedagen 2019

Arne Ruth: Övertro på faktanyheter gynnar främlingsfientligheten

Arne Ruth efterlyser en ordentlig debatt om faktanyheternas begränsningar. I en tid när högerpopulism och främlingsfientlighet vinner mark behövs mer prövande och tolkande journalistik, är en av teserna i hans text "Amoraliska nyheter förklarar inte världen", i Sim(o):s årsbok "Vad väntar runt hörnet?"

Är den här texten en uppmaning?

– Ja, det kan man nog säga. Den samhällsförändring som pågår nu är så stor att vi alla är villrådiga om vad som väntar. Då behövs det en mer tolkande och undersökande journalistik som ger oss alternativa bilder, och framför allt behövs det journalister som avstår från att jaga nyheter i flock.

– Det här saknas inte helt och hållet. Det sker en långsam och tydlig förändring, men det skulle behövas en ordentlig diskussion om faktanyheternas begränsningar.

Vilka samhällsförändringar är det du pratar om?

– Globaliseringen, krisen i ekonomin, krisen i EU, den framväxande högerpopulismen och socialdemokratins sammanbrott. Sverige är inte längre ett enhetligt land, grupper och landsändar drar i olika riktningar.

Kan avsaknaden av sådan journalistik du pratar om gynna ett parti som Sverigedemokraterna.?

– Ja, vad vi behöver är en tolkande journalistik som är väldigt personlig, men fri från partipolitiska inslag. I den samhällskris vi befinner oss är politikerna skamligt dåliga på att prata allvar, de är bara taktiska. Det finns inget långsiktigt perspektiv. Ingen tar upp globaliseringens följder för demokratin. Det ger stora möjligheter för ett parti som Sverigedemokraterna, när de till skillnad från de andra partierna påstår sig ha konkreta framtidsvisioner.

Vad tycker du krävs av medierna i bevakningen av Sverigedemokraterna?

– För att förstå Sverigedemokraterna måste man blicka utanför Sverige och jämföra med andra länder. Högerpopulister spelar på en annorlunda historietolkning. Sverigedemokraterna har sina rötter i en flykt från historien. Sverige gjorde aldrig upp med tyskvänligheten under andra världskriget. Här levde det kvar nazistiska rörelser som blommade upp igen på 80-talet, och det är ur den sörjan Sverigedemokraterna kommer.

– De spelar på en föreställning om att Sverige en gång var kulturellt enhetligt, i praktiken rasrent, och att detta var kärnan i folkhemmet. De säger att vi kan återuppbygga folkhemmet om vi gör oss av med invandrare. Det är inte minst deras historieförfalskning man måste ta tag i.

Hur ser det ut i våra grannländer?

– I synnerhet i Danmark, men även i Norge, är en kärnpunkt att man beskriver invandringen som en invasion som kan jämföras med tyskarnas ockupation under andra världskriget. De beskriver sin propaganda mot muslimer som en fortsättning på motståndsrörelsen under andra världskriget.

Så högerpopulister anpassar sin propaganda efter en snedvriden tolkning av det egna landets historia?

– Precis, man gör en propagandatolkning av historien som man använder för att underbygga den egna politiken. I Danmark och Norge är det väldigt tydligt. Sverigedemokraterna har en suddigare historiebild. De kan inte framställa sig som en fortsättning på en motståndsrörelse eftersom Sverige aldrig var ockuperat och de själva har en historisk koppling till krafter som var på tyskarnas sida. Men Sverige långa historia är fylld av befruktande invandring. Det vill de förtränga.

Vilka krav ställer det här på journalistiken?

– En viktig punkt är ett jämförande perspektiv. Man kanske ska gå ifrån en strikt uppdelning i inrikes och utrikes bevakning och se på gränsöverskridande faktorer. Det är viktigt att demokratin består i Sverige, men också i Europa, och när det växer fram tendenser som är odemokratiska i våra grannländer är det en angelägenhet också för oss.

– När det gäller Sverigedemokraterna är det viktigt att läsa på om och förstå utvecklingen i Danmark. Där har de andra partierna anpassat sig efter Dansk Folkeparti. Det finns ingen garanti för att det inte händer också i Sverige.

Ska journalister försöka stå emot en sådan glidning, eller glida med resten av samhället i så fall?

– Det är en fråga som varje journalist själv måste ta ställning till. Om det är så att vi får en förändring av de politiska villkoren där flera partier spelar på främlingsfientlighet, ska man då acceptera en glidning i perspektivet i de medier man arbetar för? Även där finns det anledning att se till historien.

Menar du journalistiken under andra världskriget?

– Ja, jag har inga anspråk på att journalister ska vara mer moraliska än andra yrken, för det tror jag inte att vi är. Däremot tror jag att det är väldigt viktigt att journalister har en debatt sinsemellan om värdefrågor och journalistik, och att vi lyssnar till kritik från andra håll. Jag vill inte bli missförstådd som att det bara finns en giltig tolkning av vår yrkesuppgift. Vad vi behöver är fler ambitiösa tolkningar. Vad är det för värden som ligger i ordet “nyhetsvärdering”?

Hur ser du på objektivitet i den här kontexten?

–  Journalistik kan aldrig vara objektiv som naturvetenskap. Du väljer alltid ett perspektiv. Nyhetsjournalistik tar ofta ett perspektiv som yrkeskåren uppfattar som det rimliga, som följer den egna gruppens idéer om relevans. Processen borde handla om att så ofta som möjligt försöka tänka: vad är de för frågor som inte ställs för närvarande? Journalistik som tar egna vägar. Som gör tvärtom.

Arne Ruth tar i kapitlet upp artiklar av Maciej Zaremba och den norske journalisten Bjørn Westlie som exempel på sådan journalistik han efterlyser. Han vill lägga till ytterligare ett: Skånska Dagbladets reporter Andréas Lovén, som fick Nära-priset för tre veckor sedan. Han började på eget initiativ undersöka hatbrott mot judar i Skåne, vilket ledde till en mycket uppmärksammad artikelserie.

– Det är ett bra exempel på en journalist som bryter mot etablerade föreställningar om vad som är nyhetsrelevant. Du kan tillämpa det på islamofobi också. Du kommer inte åt sådant med enkla nyhetskategorier eller genom att låta experter prata i en tv-studio.

Själv funderade jag på hur man kan veta att det inte är nazister som står för de här hatbrotten?

– Det var inte minst den frågan som Andréas Lovén försökte hitta ett svar på. Han kom fram till att bilden var mer komplicerad, att konflikten i Mellanöstern återverkade på fördomsklimatet i Sverige.

– Men det är en annan viktig aspekt av tolkande och prövande journalistik, den har ett jag som står för berättelsen, och detta jag måste vara berett på att få mothugg, motfrågor och andra tolkningar. Nyhetsjournalistiken däremot gör anspråk på att åtminstone för dagen ge alla relevanta fakta om en händelse.

Varför är det inte fler journalister som gör sådan journalistik tror du?

– Delvis för att medierna har blivit nyhetsfabriker, och för att ägarna inte vill satsa på sådan journalistik. Det är medieföretagens skuld mer än journalisternas. Hade de haft lite mer tänkande och demokratiskt engagerade ägare hade det sett ut på ett annat sätt.

– Den journalistik jag efterlyser finns i bokform, och i magasin som Arena, Filter och Bang. Tidskriften Moderna Tider som startade i början av 90-talet var exakt det jag efterlyser: välskriven, reflekterande journalistik med personligt burna texter. Den kom för tidigt. I den kris vi är i nu skulle vi behöva en sådan plattform mer än någonsin.

Sim(o)s årsbok Vad väntar runt hörnet? utkommer 29 november.

Idén om maktneutral journalistik legitimerar mediekoncentration