Kina – genom Facebook från husarresten

Nobels fredspris gick i år till dissidenten Liu Xiaobo. Ulrika K Engström skriver om vardagen för de kinesiska yttrandefrihetskämparna som facebookar från husarresten.

Vi hade kunnat vara Facebookkompisar i flera år, Zeng Jinyan och jag. Men av någon anledning tänkte jag att det var omöjligt. Hon satt i husarrest i en förort till Peking och jag hade gett upp hoppet om att få svar på mail och telefonsamtal redan 2008 när den politiska kontrollen av kinesiska dissidenter ökade inför OS i Kina.

Jag lärde känna Zeng Jinyan genom hennes man, människorättsaktivisten Hu Jia. Jag intervjuade Hu Jia när han var aidsaktivist och besökte honom och Zeng Jinyan i husarresten, medan de civilklädda poliserna väntade utanför. När han 2008 fick en fängelsedom på tre och ett halvt år för ”omstörtande verksamhet”, gjorde det honom till en av Kinas mest kända dissidenter. Han, Zeng Jinyan och deras nyfödda dotter Qianci blev en symbol för förtrycket i Kina under de olympiska spelen.

Under OS ökade kontrollen till en början, men avtog sedan något. Likt medielogiken riktade myndigheterna efter ett tag sin uppmärksamhet mot andra mål – nobelpristagaren Liu Xiaobo till exempel. Och det var just utnämningen härom veckan som fick mig att försöka på nytt, skicka mail och kolla bloggar, för att försöka forska i vad som hänt den familjen sedan sist.

Och egentligen vet jag inte varför jag blev så chockad – för det tog inte många timmar förrän jag fick svar från Zeng Jinyan. Jag visste ju att Zeng Jinyan var på nätet mest hela tiden, bara hon tilläts ha uppkoppling av sina övervakare (en förmån de brukade dra in med jämna mellanrum). Som de flesta medvetna mediekonsumenter i Kina använde hon sig dessutom av VPN-tunnlar vilket gjorde att hon lätt kunde komma förbi censuren.

Egentligen blev jag nog mest chockad över att det gick så lätt, och att hon egentligen hade funnits inom armlängds avstånd hela tiden.

Zeng Jinyan berättade att hon och Qianci under omständigheterna mådde bra, men att de fortfarande satt instängda i samma lägenhet, med samma män utanför dörren. De fick tillåtelse att gå ut och handla och göra korta ärenden. Jag undrade för mig själv hur deras vardag såg ut, om de kunde gå till lekplatsen och om Qianci kunde gå på dagis.

Zeng Jinyan berättade att Hu Jia hade blivit allvarligt sjuk i fängelset och hon arbetade nu med att få doktorsutlåtanden som skulle ge honom permission för behandling. Hon förberedde också för Hu Jias frisläppande i juni 2011. ”Men jag har inga höga förhoppningar. När Chen Guangcheng (en annan kinesisk dissident reds anm) släpptes blev familjen bara ännu mer övervakade” skrev hon. Jag frågade vad hon tyckte om utnämnandet av Liu Xiaobo, och hon svarade:

”Jag vet inte hur Nobelpriset skulle kunna förändra Kina. Vi kämpar fortfarande för skapa ett civilsamhälle. Vad ska vi göra åt saken? Skriva till politiker? Samla in listor? Jag vet inte.”

Kanske är det talande för hur stämningen i Kina är just nu. Den politiska utvecklingen befinner sig i ett limbo, där nobelpriset visar på den enorma polarisering som råder mellan de som är för en demokratisering och den stora massan som backar upp regeringen och tror på stabilitet. Utbrytargruppen ger inte upp, men riskerar att bli försvagade av övervakning och trakasserier.

Nästa dag addade jag Zeng Jinyan som vän på Facebook. Trots den mörka framtiden som verkar ligga framför henne, kunde jag inte sluta tänka på att hennes vägg såg ut som de många av mina vänners. Här fanns en strid ström av uppdateringar om samhället och vardagslivets vedermödor som småbarnsmamma. Jag fastnade speciellt för en statusrad om hur det var att lämna Qianci, nu två år och elva månader, första dagen på dagis.

Ulrika K Engström var tidigare Kina-korre och är nu verksamhetsledare för Mediekompass som jobbar med yttrandefrihetsfrågor för barn och ungdomar.

Reportrar utan gränser varnar Kina
Ulrika K Engström, verksamhetsledare Mediekompass

Mer läsning

Dokumentär om livet i husarrest av Hu JIa och Zeng Jinyan

Zeng Jinyans blogg:
http://www.zengjinyan.org/ (kinesiska)

Twitter:
http://twitter.com/zengjinyan

Porträtt av Zeng Jinyan i Time:
http://www.time.com/time/specials/2007/time100/article/0,28804,1595326_1615754_1616169,00.html/