affärsmodeller

Det är svårt att få grepp om konsult Anders Ahlbergs recept för medieföretag drabbade av tidningskrisen. Vad de inte borde gjort tidigare sammanfattas däremot bra i hans backspegelanalys i Medievärlden, med den här formuleringen: "Saftigt höjt pris, produktförsämring och materialet gratis några digitala knapptryckningar bort - det ter sig i backspegeln som idioti."

Inlägget är en fortsättning på Anders Ahlbergs inlägg som publicerades igår med rubriken "Prenumeranten har missgynnats"

Ingen medieform har visat sig ekonomiskt kunna bära tillnärmelsevis lika mycket journalistik som den prenumererade, hemburna morgontidningen.

Häromdagen publicerades ett debattinlägg av Jonas Nordling och Fredrik Strömberg på medievarlden.se. Argumentationen handlar förenklat om att ”branschens aktörer måste hitta en samsyn om affärsmodeller och redaktionell integritet”, just eftersom det är journalistiken i sig som ska generera vinsterna.

Äntligen inser facket hur illa ställt det är. Utan ekonomi ingen journalistik. Det är min tanke när jag läser Jonas Nordlings och Fredriks Strömbergs nödrop "Medieägarna famlar i blindo". 

Journalistiken är nödvändig i en fungerande demokrati. Men journalistiken är samtidigt till stora delar en vara på en kommersiell marknad. Det innebär en demokratisk nödvändighet som i detta fall också är beroende av fungerande affärsmodeller. Och det är här vi menar att journalistikens största problem återfinns idag.